Sluta se papperslösa som potentiella terrorister!

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

ANNONS
|

Det går ett obehagligt skall i debatten mot människor som uppehåller sig i Sverige utan att ha giltiga papper. I svallvågorna efter det ohyggliga terrordådet på Drottninggatan i Stockholm har opinionsbildare och makthavare formulerat sig på sätt som riskerar att stigmatisera människor som redan lever i en oerhört utsatt situation. Särskilt oroande är antydningarna att människor som fått avslag på sina asylansökningar skulle vara potentiella terrorister.

”Om man inte får vara i Sverige ska man avvisas. Om det hade fungerat som det ska hade 39-åringen inte varit på Drottninggatan i fredags”, twittrade moderatledaren Anna Kinberg Batra några dagar efter terrordåden.

ANNONS

”Att en person med ett utvisningsbeslut kan avvika och utföra ett sådant här brott är en skandal”, sade Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson. Även statsminister Stefan Löfven (S) formulerade sig på ett sätt som indirekt knöt terrordådet till människor som fått avslag på sina asylansökningar.

Parallellt med dessa uttalanden höjs också rop på fotbojor på asylsökande, för att hindra att de avviker i stället för att utvisas.

Ovärdigt beteende

Det indirekta utpekandet av människor som lever i papperslöshet som potentiella terrorister är ovärdigt. Utpekandet stigmatiserar och avhumaniserar en redan utsatt grupp på ett sätt som indirekt legitimerar förföljelse av dessa människor.

Bakom det anonymiserande uttrycket ”papperslösa” inryms en heterogen grupp, många av dem är barn. Där återfinns människor som har fått ett utvisningsbeslut, människor vars uppehållstillstånd har löpt ut eller återkallats och personer som aldrig har sökt uppehållstillstånd. Här inryms också EU-medborgare och deras familjemedlemmar som saknar uppehållsrätt efter tre månaders vistelse i landet. Det enda som förenar denna brokiga skara av människoöden är att de saknar giltiga papper och ofta lever under extremt utsatta förhållanden.

Antalet papperslösa ökar

Gruppen papperslösa växer. År 2015 tog Sverige emot nära 170 000 asylsökande, fler än något annat land i Europa räknat per capita. Det var en fantastisk prestation, och något vi är stolta över. När dessa människors asylansökningar nu behandlas kommer ett stort antal att få avslag. Av de som får avslag kommer många att försöka bli kvar i Sverige trots att de saknar tillstånd. Även den striktare flyktinglagstiftningen med tillfälliga i stället för permanenta uppehållstillstånd kommer att bidra till att antalet papperslösa ökar. I början av 2017 hade polisen över 12 000 ärenden om asylsökande som avvikit i stället för att låta sig avvisas. Migrationsverket beräknar att nära 50 000 människor kommer att avvika fram till 2021.

ANNONS

Vi har förståelse för att samhället inte kan acceptera en sådan utveckling och att man avsätter resurser för att möjliggöra avvisningar. Grundprincipen måste vara att svensk lag skall följas och den som inte har rätt att stanna i Sverige lämnar landet.

Samtidigt är frågan om avvisning komplicerad, inte minst beroende på de byråkratiska hinder många länder ställer upp, samt det faktum att många asylsökande saknar ett hemland som vill eller kan ta emot dem. Människor hamnar därför i ett ingenmansland när varken Sverige eller ursprungslandet vill kännas vid dem. För dessa människor måste vi ta ansvar, inte minst för de barn som annars riskerar att fara väldigt illa.

Har rätt till skola och full vård

Enligt svensk lag och FN;s deklaration om mänskliga rättigheter har vuxna människor som lever i papperslöshet rätt till vård som inte kan anstå samt mödrahälsovård. Barn till människor som lever i papperslöshet har rätt till full vård och rätt att gå i skolan. Nu lever de oftast under ytterst svåra omständigheter och utnyttjas som svart arbetskraft av oseriösa arbetsgivare.

Det är viktigt att samhället – stat, kommuner, myndigheter, civilsamhället/idéburna organisationer och andra aktörer – avsätter resurser för att hjälpa dessa människor till ett anständigt liv under den tid de befinner sig i Sverige. Det är utmärkt att Göteborgs stad 2016, för första gången någonsin, fördelat medel till organisationer för arbete med gruppen papperslösa. Som styrelseledamöter i Göteborgs kyrkliga stadsmission, en organisation som möter människor i papperslöshet, vet vi att detta stöd gör stor skillnad i en många gånger förtvivlad situation.

ANNONS

Måste undvika parallellsamhällen

Eftersom de ”papperslösa” sannolikt inte kommer att försvinna måste vi diskutera hur vi bäst går till väga för att motverka uppkomsten av ett parallellsamhälle samtidigt som de människor som befinner sig i Sverige ges möjlighet att leva ett värdigt liv under anständiga omständigheter.

Frågan är inte enkel, men det är inte heller de livssituationer som drivit människor på flykt. Vi ser med oro på en debatt där människor avhumaniseras genom att kategoriseras in i en diffus kategori av ”papperslösa”. Vi vädjar till ansvariga politiker att inte förfalla till ett tvivelaktigt språkbruk och enkla lösningar. Vi måste kunna diskutera dessa svåra saker utan en repressiv populistisk retorik. Låt oss i stället sätta den utsatta människan i centrum för debatten.

Eva Eriksson

ordförande Göteborgs kyrkliga stadsmission, f d landshövding och riksdagsledamot (L)

Henrik Törnqvist

vice ordförande GKS, kyrkoherde i Bergsjöns församling

Ulf Bjereld

ledamot GKS, professor i statsvetenskap Göteborgs universitet samt ordförande i Socialdemokrater för tro och solidaritet

ANNONS