Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Sluta missköta Röhsska – museet har stor potential

Med förvåning och bestörtning har vi följt misskötseln av Röhsska museet. Läget är oerhört alarmerande. Vi kräver att Maria Voyvodova (S) och hennes kollegor i kulturnämnden redovisar sin plan för museet. Röhsska har stor potential, inte minst för den textila konsten, skriver bland andra Elsa Agélii och Bibi Lovell.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

I dag inleds ett fyra dagars firande på Röhsska museet med anledning av dess 100-årsjubileum. Huset kommer fyllas av möten, föredrag, samtal och visningar. Vi hoppas och tror att publiken strömmar till, som den så ofta gjort tidigare.

Men firandet har en skuggsida. Röhsska museet, som ägs och drivs av Göteborgs stad, brottas sedan flera år med problem. Bland orsakerna finns en konstant underfinansiering och en brist på politiska visioner. Ledningen av museet har präglats av godtycke.

Vuxit ur sin byggnad

Vi förstår att museet och dess samlingar sedan länge har vuxit ur den hundraåriga byggnaden, men någon konkret plan för att renovera och / eller bygga till tycks inte finnas. Många medarbetare har gett upp och sökt sig till andra arbetsplatser. Nu är det dags att vända utvecklingen och genomföra en ordentlig satsning.

Vi har som konstnärsgrupp inbjudits att delta i museets jubileum med ett panelsamtal om vår uppmärksammade utställning Verkligheten sätter spår som visades på Röhsska 1975. Vi som ingick i gruppen är sju textilkonstnärer, Elsa Agélii, Inga Björstedt, Aja Eriksson, Sandra Ikse, Bibi Lovell, Gunwor Nordström och Ingalill Sjöblom. Vi är fortfarande yrkesverksamma konstnärer.

Ett genombrott

För flera av oss markerade utställningen på Röhsska 1975 ett genombrott och den blev ett avstamp för senare projekt och uppdrag. Med kraftfullt stöd av museet och dess dåvarande chef Jan Brunius kunde vi förverkliga våra intentioner om det textila skapandet, den politiska konstens kraft och möjligheter och en ny form av möte mellan konstnärer och publik.

Vi fanns på plats i utställningen med våra arbetsbord, skisser, vävstolar och symaskiner och hade många visningar för skolklasser och allmänhet. Vi ville mötas i samtal och dialog. Utställningen drog en storpublik både på Röhsska och på Kulturhuset i Stockholm där den senare också visades.

På Röhsska museet var den svensk-norska konstnären Hannah Ryggens stora bildväv Ugift mor permanent upphängd. Hannah Ryggen, med sina bilder som berättade om krig, orättvisor och om kvinnans situation, var en förebild för oss.

Allt är magasinerat

I dag är det ingen som får se Ugift mor och knappt heller några andra av de magnifika textila verken i Röhsska museets samling. Allt är magasinerat. Två av museets våningsplan är stängda, liksom museibiblioteket med sin unika samling böcker och kataloger från hela världen. Antalet tillfälliga utställningar minskar i takt med de sinande anslagen från stadens kulturförvaltning.

För oss var Röhsska museets samlingar en källa till inspiration och museet blev en arena där vår konst kunde möta publiken. Varför kan inte museet få spela den rollen också för dagens unga konstnärer? Numera finns knappast någon offentlig möjlighet att visa textil konst i Sverige.

Märkliga rekryteringar

Göteborgs kulturförvaltning har med ett flertal märkliga rekryteringar och chefsbyten under de senaste åren förvärrat Röhsska museets kris. Med förvåning och bestörtning har vi följt utvecklingen. Trots kraftsamlingar av museets personal med utställningar som nått stor publik dras museet med en kronisk underfinansiering, alltmedan Göteborgskalasen pågår i vår hemstad. Varför uppskattas inte spetskompetens och konstnärlig rikedom? Göteborg tar i dag definitivt inte ansvar för det museum och de samlingar som donerades till staden av det tidiga 1900-talets filantroper med bröderna Röhss i spetsen.

Nationell angelägenhet

Röhsska museet utgör en nationell angelägenhet, men är också av internationell betydelse. Med stolthet konstaterar vi att Röhsska museet är vårt ”hemmamuseum” i Göteborgs konstvärld, samt äger stor potential för framtiden. I dag önskar vi vår hundraåring en rimlig finansiering och tillsättning av en konstnärligt erfaren och vital chef, med internationellt och lokalt kontaktnät. Det brådskar!

Röhsska museets jubileumsår borde vara fyllt av tillförsikt och framåtanda. I stället präglas verksamheten av besparingar och en osäkerhet inför framtiden. För oss känns läget på Röhsska museet oerhört alarmerande! Vi kräver att Maria Voyvodova (S) och hennes politikerkollegor i kulturnämnden redovisar sin plan för Röhsska museet.

Elsa Agélii

Inga Björstedt

Sandra Ikse

Bibi Lovell

Gunwor Nordström

Ingalill Sjöblom

samtliga yrkesverksamma textilkonstnärer