Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    Demokrati. Nu måste en regering formas där alla röster räknas lika. Är man en del av en majoritet vinner man, tillhör man en minoritet förlorar man, skriver Gunnar Hökmark (M). Bild: Stina Stjernkvist / TT

    Den här artikeln ingår för dig som är kund.

    Sluta gnälla – i en demokrati bestämmer majoriteten

    Alla röster kan inte ges proportionellt inflytande i enskilda sakfrågor. Eller med andra ord: ett parti har inte rätt till inflytande bara för att det finns representerat – om det inte är i majoritet. Med detta sagt bör Sverige nu ta tag i de verkliga problemen och sluta ägna sig åt relationsspel, skriver Gunnar Hökmark (M).

    Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

    Sveriges riksdag har 349 ledamöter. Varje ledamots röst är lika mycket värd och varje sakfråga måste vinna majoritetens stöd. Vi löper risk för en växande extremism i samhället om väljarnas uppfattningar inte får slå igenom i det parlamentariska systemet, genom att röstas ner i en politisk process eller bidra till en majoritet i sakfrågor.

    Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

    Det finns en missuppfattning bland företrädare för Sverigedemokraterna och andra partier om att hänsyn till allas röster förutsätter att alla ska påverka politiken i varje fråga. Så är det inte. Bara för att ett parti har många väljare har det ingen rätt att påverka politiken i en fråga där majoriteten är emot. Att bli nedröstad av majoriteten är demokratins bittra men nödvändiga lott.

    En allianspolitik som är formad genom alliansens förhandlingar måste vara öppen för andra att stödja

    Om politiska partier vill göra uppgörelser av kartellslag får de självfallet göra det, men att kringgå processen där varje röst väger lika tungt är att underminera väljares förtroende för att deras uppfattningar tas på allvar. Så värnar man inte förtroendet för demokratin.

    Decemberöverenskommelsen blev ett uttryck för detta, med en artificiell politisk majoritet utformad för att exkludera en del av riksdagens ledamöter. Decemberöverenskommelsen blev ett politiskt misslyckande som legitimerade Vänsterpartiet och ökade Sverigedemokraternas väljarunderlag. Fyra år av politisk passivitet och låst riksdag har inneburit ökad extremism, en politik som undvek att ta itu med problem och en politisk process som riskerar att göra vårt land skada.

    349 folkvalda ledamöter

    Vi måste sluta tala som om Sveriges riksdag består av 144 ledamöter plus 143. Riksdagen har inte 287 ledamöter, utan 349 folkvalda ledamöter. Det finns för övrigt ingen koalition som har 144 ledamöter. Vi har ett parti med 100 ledamöter som vill pröva olika regeringsunderlag. Vi har en allians med 143 ledamöter, och det gäller fortsatt så länge inget av dess partier säger motsatsen. Utöver detta ett parti med 16 ledamöter som kopplats från det tidigare regeringsalternativet.

    Den politiska utmaningen består i att vi har ett parti som i årtionden och in i våra dagar hyllat diktaturer och som i enlighet med detta vill avskaffa privat äganderätt och ett annat parti med 62 ledamöter vars syn på andra människor är oförenlig med flertalets värderingar.

    SD och V borde inte ha inflytande över frågor som rör frihet, demokratins värderingar och säkerhet

    Dessa två partier har en syn på Europas säkerhet och Sveriges samarbeten med demokratier som skulle underminera vår egen säkerhet och demokrati. Det ena har legitimerats genom Decemberöverenskommelsen och det andra har de andra partierna fokuserat på att markera avstånd från i stället för att ge Sverige en ny politik. Det har varit en usel strategi om syftet var att motverka Sverigedemokraterna, men lysande om tanken var att ge Socialdemokraterna regeringsmakt.

    Inget givet inflytande

    Dessa två partier, SD och V, borde inte ha inflytande över frågor som rör frihet, demokratins värderingar och säkerhet. Det finns också i varje sådan fråga en överväldigande majoritet emot deras uppfattningar. Likväl har deras väljare samma rätt som andra väljare att påverka politikens utformning när de står bakom majoritetens uppfattningar. Men ett parti har inte rätt till inflytande bara för att det finns representerat om det inte är i majoritet.

    Sverigedemokrater har inte rätt att kräva lite främlingsfientlig politik bara för att de har 62 ledamöter lika lite som Vänsterpartiets 28 ledamöter har rätt att kräva lite totalitär politik. Vi moderater har inte rätt att kräva lite skattesänkningar om majoriteten är emot. Socialdemokraterna fick finna sig i att löntagarfonderna avskaffades. I en demokrati vinner majoriteten.

    En strategi som underminerar förtroendet för demokratin bör man undvika om man vill värna den. Det naturliga måste vara att fokusera på Sveriges utmaningar och de möjligheter vi kan frigöra, inte på relationsspelet.

    Om vi kan göra något åt de problem som Sverige har med integration, växande kriminalitet och social utsatthet, låg tillväxt per capita, klimatfrågan, det försämrade säkerhetsläget, de offentliga finanserna, och mycket mer, minskar utrymmet för extremism och främlingsfientlighet.

    Finns det en majoritet för att höja skatter och socialisera välfärd har majoriteten rätt att besluta om det. Finns det en majoritet för fritt företagande, återhållsamhet med offentliga uppgifter, skärpt kamp mot kriminalitet, ett starkare försvar och en migrationspolitik baserad på anständighet och rättsstatens stramhet ska det få sin majoritet.

    Låt inte rädslan styra

    Så fungerar demokrati. Inte genom att några väljares röster relativiseras eller att alla röster ges proportionellt inflytande i enskilda sakfrågor, utan genom att samtliga valda företrädare får sina röster räknade. Därför måste en regering formas där alla röster räknas lika. Är man en del av en majoritet vinner man, tillhör man en minoritet förlorar man. En allianspolitik som är formad genom alliansens förhandlingar måste vara öppen för andra att stödja och ha synpunkter på.

    Alternativet är att vi i nästa val har gjort de krafter vi ogillar större och mäktigare genom att låta rädslan styra politiken i stället för verklighetens utmaningar.

    Gunnar Hökmark (M)

    EU-parlamentariker