Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Mediaskildringen av söndagens händelseförlopp belyser problemet. Tusentals människor i Sverige ser, mitt under en dödlig pandemi, inget annat val än att gå ut och demonstrera mot det systematiska våld som svarta individer utsätts för, skriver debattörerna. Bild: Adam Ihse/TT
Mediaskildringen av söndagens händelseförlopp belyser problemet. Tusentals människor i Sverige ser, mitt under en dödlig pandemi, inget annat val än att gå ut och demonstrera mot det systematiska våld som svarta individer utsätts för, skriver debattörerna. Bild: Adam Ihse/TT

Sluta förminska våra försök att utplåna rasismen

Söndagen den 7 juni 2020 arrangerade vi en demonstration i Göteborg för att få upprättelse för George Floyd och alla våra andra svarta syskon som mördats och utsatts för polisbrutalitet världen över. Det är ingen slump att över 2 000 personer anslöt till söndagens Black Lives Matter-demonstration. Svarta personer fruktar afrofobins brutalitet mer än de fruktar Corona, skriver bland andra Aron Zahran, BLM arrangörer Göteborg.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Demonstrationen planerades med stor hänsyn till Covid-19 och arrangörerna var väl förberedda med volontärer som delade ut munskydd, handskar samt kontinuerliga uppmaningar kring social distansering. Vi var i god dialog med polisen som även uppmärksammat att det var en välorganiserad och bra demonstration. Det känns därför väldigt anmärkningsvärt att mediernas narrativ kring söndagens demonstration försköts till någonting som överhuvudtaget inte hade med demonstrationen att göra.

Frustrationen förstärks när vi ifrågasätter tidningarnas vinkling och får som svar av en journalist att “det finns ett större nyhetsvärde i skadegörelse mot polisen.” Och ja, det kanske stämmer att fler personer klickar på artiklar vinklade mot ’kaos’ och ’uppror’ än rubriker som lyfter det känslomässiga trauma som många svarta personer nu genomgår. Frustrationen har en rot och ekar med påminnelsen om att Sverige behöver ta itu med segregation, klassklyftor, fördomar och strukturell rasism. För en nyanserad samhällsbild konstaterar vi problematiken R. Andrew Free belyser när han skriver:

“Letting a demonstration be judged by its most violent participants but not judging a police force by its most violent cops is the language of the oppressor”.

Ser inget annat val

Mediaskildringen av söndagens händelseförlopp belyser problemet. Tusentals människor i Sverige ser, mitt under en dödlig pandemi, inget annat val än att gå ut och demonstrera mot det systematiska våld som svarta individer utsätts för. Detta våld upplevs alltså som ett större hot än viruset. Icke-svarta personers oförståelse inför denna verklighet blir som att spotta oss i ansiktet, vilket i sin tur förstärker känslan av att behöva kriga för rätten att existera. Det handlar om ett kollektivt trauma som rivs upp om och om igen när bilder som visar på polisbrutaliteten mot svarta människor sprids och delas. Ett sår som alltför ofta är förankrat i egna upplevelser eller hos personer som står en nära. Att de livsviktiga budskap som inte kunde vänta inte kvalificerar sig som tillräckligt bra nyhetsvärde speglar samhällets syn på svarta personer - det är ett mått på hur lite ‘our lives matter’.

Icke-svarta personers oförståelse inför denna verklighet blir som att spotta oss i ansiktet, vilket i sin tur förstärker känslan av att behöva kriga för rätten att existera.

Vi som arrangörer önskar självklart att rapporteringen från demonstrationen handlade om de viktiga budskap och vittnesmål som våra talare delade. Budskapen betonade bland annat att Sverige behöver vidta adekvata aktiva åtgärder för att bekämpa den tydliga diskrimineringen av Afrosvenskar på arbetsmarknaden. Vittnesmålen berörde övervåld, trakasserier och rasprofilering från polis och väktare, vilket bör ses som tydliga indikationer på att svenska staten behöver investera skattemedel i antirasistisk utbildning av hela rättsväsendet.

Synen på svarta har rötter i Sveriges rasistiska historia och koloniala arv som än idag sopas under mattan. Precis som att upprättandet av Forum för levande historia år 2003 var en nödvändighet i kampen för att bekämpa antisemitism behöver vi en liknande myndighet för att bekämpa afrofobin som genomsyrar dagens Sverige.

Vi behöver att Sverige erkänner sin medverkan i den transatlantiska slavhandeln och tar de åtgärder som krävs för att hantera detta arv. Staten bör inrätta minnesdag, undervisning och studier av slavhandeln med syftet att öka medvetenheten och kunskaperna om Sveriges koloniala historia och rasistiska föreställningar som genomsyras av afrofobi. Denna ignorans och skeva människosyn är en bakomliggande faktor till att afrosvenskar i högre utsträckning än någon annan grupp utsätts för rasistiska hatbrott som dessutom ökat i alarmerande omfattning, vilket bevisar att det är bråttom. Erkännande, förståelse och upprättelse för historien stärker oss och krävs för att motarbeta afrofobi och främja arbetet för människors lika värde.

Vårt budskap blev osynliggjort

I samband med att vårt arbete och budskap blev osynliggjort för att ge plats till rapporteringen av våldet som inte hade något med vår demonstration att göra lanserar vi en kampanj under namnet #unMutesweden där röster från personer som deltagit i Black Lives Matter-demonstrationer i hela Sverige ska samlas. På så sätt skapar vi en plats att framföra vad demonstrationerna betyder, varför vi samlas och vilka förändringar vi vill se. När fokus förflyttas från kärnfrågan är det hög tid att adressera de problem som människor riskerar sina liv för att bekämpa. Det är hög tid för svarta personer och allierade att enas i kampen mot polis-och väktarbrutalitet, rasism och ojämlikhet. Det är hög tid för Sverige att ta sitt ansvar och möta de behov som identifieras i kampen för att samhället och dess institutioner ska ta våra liv på allvar.

Aron Zahran

Ida Isatou Svenungsson

Ismaila Jallow

Jennifer Sandén Smith

Mam-Yandeh Gaye

Segal Mohamed

Nontokozo Tshabalala

Roda Hassan

Vanessa Ansah-Pewudie

Veronica Odetunde