bostadspolitisk talesperson
Nordeas analytiker flaggar för prisfall på bostäder inom några år. Veidekke gör i sin konjunkturrapport från april en dyster prognos om hushållens möjlighet att betala den allt dyrare nyproduktionen. Under de senaste månaderna har branschen gradvis kommit till samma insikt, nämligen att det miljonärsprogram som präglat de senaste årens byggande inte kommer att tillgodose det skriande behovet av bostäder som vanliga löntagare har råd med.
Vad vi är på väg in i är den marknadsdrivna bostadspolitikens återvändsgränd.
När man slopade byggsubventionerna på 1990-talet och gjorde om skattesystemet på ett sätt som missgynnade hyresrätten, abdikerade staten från ansvaret att planera ett stabilt utbud av nya bostäder. I stället hamnade bostadsrätten i centrum, och byggandet blev konjunkturbundet på ett sätt som det inte varit förut. Det fick effekten att byggandet störtdök, för att egentligen inte hämta sig förrän i våra dagar, 20 år senare. Och varför har vi ett rekordstort byggande nu? Därför att det är först nu som bristen är så skriande att marknaden finner det attraktivt att bygga i så här stora volymer.
Men vips så ser vi baksidan av byggande på spekulation i högkonjunktur. Branschen slår i kapacitetstaket, vilket driver upp priser, gör produkten för dyr, vilket, förr eller senare, leder till att bubblan brister. Därav marknadens varningar om att nyproduktionen snart kommer att stå tom. Den underliggande bostadsbristen och den generellt starka inkomstutvecklingen parat med låga räntor gör att möjligheten att efterfråga är rekordstark. Men det kommer inte att hålla i sig.
Statliga topplån
Vi vet vad den här politiken leder till, eftersom Sverige redan testat under 20- och 30-talet. Efter kriget resulterade den bostadssociala utredningen till insikter om att byggande lämpar sig bättre i en planerad miljö.
Vänsterpartiet har drivit igenom en utredning för att få fram statliga topplån till hyresrätten. Det skulle vara ett avgörande steg bort från det efterfrågedrivna byggandet till ett mer behovsorienterat, där staten tar över delar av risken från hushåll och företag. Det skulle också, tillsammans med nödvändiga begränsningar som införts (och planeras att införas) av den privata skuldsättningen, åter sätta hyresrätten i fokus. Hyresrätten är en långsiktig investering med stabil hyresutveckling, alltså mycket bättre lämpad för ett byggande efter behov, snarare än på spekulation.
Nooshi Dadgostar (V)
bostadspolitisk talesperson