Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

Jesper Bengtsson beskuren webb

Släpp inte in SD i kulturpolitiken

Jag skulle vilja se ett löfte från alla de andra partierna om att aldrig släppa in SD på kulturpolitikens, yttrandefrihetens eller den akademiska frihetens område.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Allt pekar på att Sverigedemokraterna kommer att få den mest betydande vågmästarrollen i svensk politisk historia. Hur stort inflytande partiet får beror på om det blir Ulf Kristersson eller Stefan Löfven som bildar regering efter valet.

De flesta borgerliga politiker säger att de inte tänker samarbeta med SD. Men det är svårt att se hur det ska kunna bilda en regering där den borgerliga alliansen blir mindre än de röd-gröna utan att på något sätt (aktivt eller passivt) söka stöd från SD. Och lokalt har många moderater redan sagt att de kan tänka sig att styra med stöd av SD.

Därför måste vi som väljare ställa oss frågan vad ett sådant inflytande kommer innebära i praktiken. 

Vad är SD:s prioriteringar i det läget?

Kontroll för att medier, akademi och kultur ska dra i samma riktning som det styrande partiet

Migrationspolitiken förstås, men – om man ska tro deras program – även kulturpolitiken. 

Där har de en del rent löjeväckande förslag. De vill till exempel politiskt bestämma att det ska spelas in fler filmer i svenska historiska miljöer. De kräver också att det ska produceras fler datorspel som tar till vara den svenska mytologin och historien.

Det är lätt att skratta åt den sortens ”lekskoleförslag”, men tittar man på hur deras syskonpartier ute i Europa agerat sätter man snabbt skrattet i halsen. I Polen har det styrande nationalkonservativa partiet Lag och Rättvisa gett regeringen rätt att avskeda och anställa personal inom radio och teve inom public service och ökat pressen på kulturarbetare, bland annat genom att sparka chefer inom kultursektorn och ersätta dem med personer som följer regeringens nationalistiska agenda. Man har också ökat det politiska inflytandet över domstolsväsendet.

I Ungern, ett land som ofta nämns som en förebild av Sverigedemokrater, har premiärminister Viktor Orbán tillsatt en myndighet som ska övervaka massmedierna och de konstnärliga institutionerna. Flera chefer för teatrar och museer har bytts ut mot partitrogna. Ett universitet finansierat av globalisten och finansmannen George Soros har utsatts för enorma förtalskampanjer och hård press.

Kontroll är det centrala ordet. Kontroll för att medier, akademi och kultur ska dra i samma riktning som det styrande partiet.

Sverigedemokraterna är inte lika tydliga. Inte än. Men deras tal om att statens kulturpolitik ska styras för att gynna en nationell agenda pekar ut en given riktning mot en mer totalitär kulturpolitik.

Jag skulle vilja se ett löfte från alla de andra partierna före valet. Ett löfte om att aldrig släppa in SD på kulturpolitikens, yttrandefrihetens eller den akademiska frihetens område.

Det skulle bygga en spärr i det politiska systemet.

Med tanke på hur utvecklingen sett ut på det migrationspolitiska området, med en stegvis reträtt från de etablerade partierna, skulle det förstås inte vara en helt säker spärr. Men det vore en början.

Jesper Bengtsson

Chefredaktör Tiden magasin

kommenterar politiken ur ett socialdemokratiskt perspektiv  

Läs mer om Debatt: Debattkrönika
Mest läst