Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Släpp chalmeristerna fria

Det är hög tid att Chalmers visar sina studenter respekt och avskaffar sitt kårobligatorium. Det ligger inte i studentens intresse att bli intvingad i föreningar vilkas verksamhet och ställningstaganden man kanske inte stödjer, skriver Adam Danieli och Anna Rössberg Andersson.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Efter flera månaders väntan anlände så till sist det slutliga antagningsbeskedet i många ungas inkorg under veckan. Antalet antagna till högre utbildning är det högsta någonsin i Sverige, och i höst välkomnar Chalmers tekniska högskola över 3 600 nyantagna studenter. Med antagningsbeskedet kommer dock ett annat meddelande: du ska bli medlem i Chalmers studentkår.

Det statliga kårobligatoriet, som tvingade studenter i Sverige att gå med i lärosätets officiella studentkår för att få tillgång till sin utbildning, avskaffades av en stor riksdagsmajoritet 2009. Genom ett kryphål i lagen har dock Chalmers, som inte formellt har staten som huvudman, som enda svenska universitet möjlighet att ha kvar detta krav på sina studenter – och har också valt att använda det. Oaktat vad lagstiftaren ger möjlighet till, är beslutet i slutändan Chalmers eget. Skolan bör tänka om och avskaffa systemet.

Ses som ett enhetligt kollektiv

Ett kårobligatorium är en stor inskränkning för den enskilda studenten, och det statliga obligatoriet är avskaffat av en anledning. Det ligger inte i studentens intresse att bli intvingad i föreningar vilkas verksamhet och ställningstaganden man kanske inte stödjer. En kårs monopol begränsar också studenternas möjligheter att organisera sig på annat sätt för att påverka sin utbildning på det sättet. Systemet grundar sig helt på en korporativistisk samhällsmodell där studenterna ses som ett enhetligt kollektiv med gemensam röst i kåren, och detta förlegade synsätt motverkar den mångfald av idéer som bör prägla ett universitet.

Det finns vidare starka rättighetsargument mot alla former av tvångsmedlemskap. Den grundlagsfästa föreningsfriheten garanterar varje medborgare rätten att gå med i eller avstå från att gå med i organisationer utan risk för reprimander från det offentliga. Som statligt finansierat lärosäte är det oanständigt av Chalmers att anse sig undantagna från att uppfylla denna rättighet, bara för att en teknikalitet ger dem möjligheten.

Den grundlagsfästa föreningsfriheten garanterar varje medborgare rätten att gå med i eller avstå från att gå med i organisationer utan risk för reprimander från det offentliga. Det är oanständigt av Chalmers att anse sig undantagna från att uppfylla denna rättighet.

Inskränkningen framstår som särskilt allvarlig då kåren bedriver politiskt och fackligt påverkansarbete. Tvång att stötta en viss samhällsuppfattning i utbyte mot förmåner för tankarna till helt andra samhällen än det svenska. Vilket förhållande studenten vill ha till en privat intresseorganisation är ett beslut som hen bör kunna fatta själv, utan att förlora sin skattefinansierade utbildningsplats.

Skolan för fram två argument som stöd för att ha kvar obligatoriet: gemenskapen och studentinflytandet. Det finns inget stöd för att ett kårobligatorium skapar gemenskap, vilket bevisats på en mängd andra lärosäten där gemenskapen är god. Vad gäller studentinflytandet kan Chalmers mycket väl lyssna på sina studenter och ha dem representerade i olika sammanhang utan att alla tillhör samma förening. Om man menar allvar med att vilja få in fler perspektiv vore det naturliga istället ett avskaffat kårobligatorium.

Svepskäl

Skolledningens argument motiverar inte att man håller fast vid denna ålderdomliga konstruktion. Bakom svepskälen döljer sig snarare det faktum att kåren skulle ha mycket svårt att motivera studenter att gå med självmant. Obligatorium har ersatt en diskussion om vilken facklig organisering som faktiskt är efterfrågad av studenterna. Historiskt pekar det mesta trots allt på att studenter inte har svårt att organisera sig.

Det offentligas uppdrag är inte att förse vissa organisationer med medlemmar. Inte heller bör det tvinga in människor i föreningar för deras egen skull. De statliga lärosätena har därför inte kvar något kårobligatorium. Det är hög tid att även Chalmers visar sina studenter respekt och slutar inskränka deras föreningsfrihet. Statligt finansierad utbildning bör inte villkoras med ett särskilt medlemskap, utan med merit och flit. Kryphål i lagen eller inte – visa anständighet och avskaffa ert kårobligatorium.

Adam Danieli

viceordförande Fria Moderata Studentförbundet

Anna Rössberg Andersson

ordförande Fria Moderata Studentföreningen i Göteborg