Hjälp oss, nu kommer vikingarna igen! Det var ett stående skämt inom EU när Sverige i början av 1990-talet ansökte om medlemskap i unionen.
Det är tusen år sedan vikingarna hemsökte Europa. Men vikingaskeppen hade en svag sida. De var dåliga på att kryssa i motvind. Nu blåser motvind inom EU och då duckar också dagens svenska vikingar. Unionen är ett barn av andra världskriget, avlat i en tid som var totalt annorlunda och med målet att lösa interna spänningar, ingalunda att tampas med de svåra problem som nu bultar på dörrarna vid unionens gränser.
Vi seglar på okända vatten och just därför behövs kämpaglöd. Och helst en och annan vikingahövding som gjuter hopp och mod i sina följeslagare och som står upp för EU:s grundläggande värden – mångfald, tolerans, rättvisa, solidaritet och jämställdhet.
När det blåser motvind måste man kryssa och utnyttja vindarna till sin fördel. Europadagen 9maj kunde ha varit ett gyllene tillfälle att demonstrera ledarskap, delaktighet och uppslutning. Men dagen förflöt rätt obemärkt och det officiella programmet andades uppgivenhet. ”Hotar EU den svenska modellen?” och ”Hotar en europeisk pelare för sociala rättigheter den svenska modellen?” löd några av rubrikerna. Vad är nu detta för självplågeri?
Ledarskap. Att placera det jättelika EU-paketet på Margot Wallströms bord var fel tänkt. EU-politik är inte utrikespolitik! Det är i högsta grad inrikespolitik, gemensam för många länder, en politik som i praktiken gör Sverige större. Nu har regeringen fått en EU-minister. Till Ann Lindes (S) uppgifter hör att berätta varför EU är värt att slåss för också när det går dåligt. För att Sverige ska blomstra räcker det inte att vi sitter i vårt hörn och är duktiga. De svenska idéerna om en vettig jordbrukspolitik, en öppen handelspolitik, bra kemikalieregler och uthållig utveckling måste spridas i vårt viktigaste närområde, Europa.
Delaktighet. Tänk om en del av bristerna finns hos oss själva? Något är fel när EU-nämnden i riksdagen tydligen alltför sällan för vidare den information de får (av regeringsmedlemmar på väg till EU) till de utskott i riksdagen som är berörda av EU-frågorna. Det vill säga alla. För att inte tala om riksdagens ynkliga kontakter med de svenska parlamentarikerna i EU-parlamentet! Värst är när man skyller impopulära åtgärder på att ”det har EU bestämt”. EU bestämmer inte över våra huvuden. Det är svenska folkvalda som med andra länders folkvalda i Bryssel gemensamt fattar besluten! Om detta borde EU-undervisningen i skolorna ge tydligt besked. Vi, och många andra EU-kunniga, är beredda att som volontärer ge grundläggande information om vad unionen är och inte är.
Uppslutning. Och så till sist den gamla gubben-i-lådan-frågan: varför EU överhuvudtaget? Jo, för att de stora problemen i dag är gemensamma. För att övriga medlemmar i ett globalt perspektiv ändå är de länder i världen som står oss närmast och som har vuxit ihop efter decennier av träning på att samarbeta om gemensamma regler.
Vår tids nya teknikdrivna globalisering gör världen mindre och hjälper miljoner ur fattigdom. Men de dåliga effekterna – arbetslöshet, flyktingströmmar och ekonomisk ojämlikhet – finns också där. EU är dåligt rustat för dagens situation. Men är svensk inrikespolitik alltid så underbart välfungerande? Vi kan vara kritiska mot Sverige. Men inte vill vi skrota vårt land för det. Vi kämpar för att göra det bättre.
Så klart att man ska kritisera! Men rycka på axlarna? Vända EU ryggen, som Storbritannien kanske gör, och inbilla sig att EUs fördelar ändå blir kvar? Varning för Brexit-smitta! Drömmen om ett avtal som liknar Norges vittnar om djup okunnighet. Sanningen (som det tigs om i Norge) är att Norge får acceptera EU:s lösningar utan vara med när besluten fattas.
Så hur ska Sverige kämpa inom EU? Två alternativ anmäler sig: göra om eller upplösa. Båda har stora risker. Att riva i EU:s konstitution utlöser sannolikt en tsunami av protester och oenighet. Att upplösa är ingen reell lösning – för vad får vi i stället? Det gäller att gilla läget och bygga vidare på det som finns. De gamla motvindsfega vikingarna måste lära sig samarbeta och helst med likasinnade. Först då kan vi bygga vidare på vårt välstånd. Mekanismerna finns där och har funnits i 60 år. Men det krävs lite jävlaranamma, målmedvetenhet och politisk samarbetsvilja för att få EU på rätt köl igen.
Skapa gemensam vision
Dags att lyfta blicken och skapa en gemensam vision av framtiden, en motvikt till de ultranationalistiska strömningar som är på väg att bli en etablerad del av europeisk politik. Utgångspunkterna är två. Ett: problemen tar inte slut vid gränserna. De är gemensamma för hela EU. Två: politiker ska inte ljuga, varken för oss eller för sig själva, utan våga erkänna att den nationella politiken i dag har stora begränsningar.
Vi måste försöka övertyga våra vänner inom EU att problemen måste lösas gemensamt. Sorry, men någon annan vettig väg syns inte till.
Ewa Hedlund
EU-journalist (tidigare Europakorrespondent) f d ordförande i Svenska Europarörelsen, numera senior rådgivare i oberoende tankesmedjan Global Utmaning.
Inger Jägerhorn
EU-orienterad journalist (tidigare ledarskribent, Europakorrespondent och utrikeschef), senior rådgivare i oberoende tankesmedjan Global Utmaning.