Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut

Skrota allmän visstidsanställning

DEBATT: Arbetstagarna får betala priset för arbetsgivarnas krav på flexibilitet. De trygga anställningarna blir färre, och de visstidsanställda får sämre villkor. Konsekvensen blir en arbetsmarknad där människor inte vågar ställa krav på att lag och avtal följs. Vi kräver att allmän visstidsanställning tas bort helt, skriver Eva Kärrman, ordförande i Kommunal Väst.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Eva Kärrman
Eva Kärrman

Att problemet med visstider delas av de andra kvinnodominerade LO-förbunden är tydligt, då ett stort antal motioner till LO-kongressen handlar om just detta. Utvecklingen går åt fel håll och får allvarliga konsekvenser både för individen och för den svenska modellen.

Kerstin är 36 år, undersköterska och har arbetat hela sitt yrkesliv inom äldreomsorgen. Trots det har hon en otrygg anställning och erbjuds endast att jobba deltid. Tidsbegränsad anställning och deltid hänger samman. Hon tvingas ständigt jaga timmar för att få ekonomin att gå ihop. Vissa månader går det inte. Otrygga anställningar har blivit en permanent del av hennes vuxna liv och trots att hon närmar sig 40 är det svårt att planera för framtiden.

Tyvärr är Kerstin inte ensam. Många går allt för länge på osäkra tidsbegränsade anställningar. Man jobbar flera år på samma ställe utan att få en fast anställning. En av anledningarna är anställningsformen allmän visstid, som den borgerliga regeringen införde 2007. Det innebär att arbetsgivaren inte behöver ange några skäl för en tillfällig anställning. Visstidsanställningar är sms-jobb, daglönare och vikarier som inte har fasta anställningar. Vi vill sätta stopp för en arbetsmarknad som laborerar med tidsbegränsade anställningar i stället för att erbjuda tillsvidaretjänster.

Yrkesrollen utarmas

Den svenska arbetsmarknaden förändras snabbt och drastiskt. Det är inte självklart med trygga tillsvidareanställningar och att arbetstagare erbjuds heltid, förutsättningar för att försörja sig och utvecklas i sitt arbete. Arbetstagarna betalar priset för arbetsgivarnas krav på en ökad flexibilitet. Tjänstesektorn går i bräschen för denna negativa utveckling, branscher där många kvinnor, unga och personer med utländsk bakgrund arbetar. Hand i hand med de försämrade anställningsvillkoren går en utarmning av yrkesrollen.

Inom tjänstesektorn ser vi en visstidsnorm växa fram. Tidsbegränsade anställningar är inte något komplement eller undantag som arbetstagaren har några år i början av sitt arbetsliv. Medelåldern hos Kommunals medlemmar med en tidsbegränsad anställning är 36 år. Det är inga ungdomar – det är ofta unga föräldrar.

De tidsbegränsat anställda har lägre lön per timma, arbetar ofta deltid och har delade turer i högre utsträckning än tillsvidareanställda. Var femte timanställd har fler än ett arbete. Slår man samman undersköterskor, vårdbiträden och personliga assistenter har var fjärde tidsbegränsat arbete. Inom samma grupp är andelen tidsbegränsade anställningar något högre inom privat vård och omsorg jämfört med offentligt anställda.

Vågar inte ställa krav

Konsekvensen blir en arbetsmarknad där människor inte vågar ställa krav på att lag och avtal följs, inte vågar påtala missförhållanden, inte vågar organisera sig fackligt. Tidsbegränsat anställda är drygt hälften så organiserade som tillsvidareanställda. Så undergrävs den svenska arbetsmarknadsmodellen trots att den formellt är intakt. För den enskilde innebär en tidsbegränsad anställning ekonomisk otrygghet, svårigheter att planera sitt liv och en lös anknytning till arbetsplatsen. Även de tillsvidareanställda påverkas då visstidsanställda arbetskamrater behöver stöd och ofta endast utför de mest rutinarbetade arbetsuppgifterna. Och det påverkar kvalitén i arbetet. Tänk i hemtjänsten där den äldre hela tiden möter nya ansikten.

När den borgerliga regeringen införde allmän visstidsanställning gav de makt till arbetsgivarna. Den makten har framför allt använts mot kvinnodominerade yrken. För de kvinnodominerade LO-facken skulle det kosta väldigt mycket att få tillbaka den makten förhandlingsvägen. Därför kräver vi att allmän visstidsanställning tas bort helt.

Så länge arbetsvillkoren och lönerna ser ut som de gör går det inte att behålla och nyrekrytera personal i den utsträckning som krävs. Innan 2035 behövs 160 000 fler undersköterskor i vården och omsorgen. Kommunal har föreslagit en rad åtgärder för att få till en mer hållbar personalplanering i såväl privat som offentlig verksamhet.

Eva Kärrman

ordförande, Kommunal Väst