Cirka 5 procent av alla barn har läs- och skrivsvårigheter/dyslexi, det vill säga ett till två barn per klass. Elever med dyslexi har efter grundläggande läs- och skrivinlärning fortsatta problem med ordavkodning och framför allt med läshastighet, dyslexi växer inte bort. En av de viktigaste anpassningarna som skolan kan ge är därför uppläsning av text som kompenserar för elevernas problem.
Läsförståelsedelen av de nationella proven prövar ordavkodning och tolkning av innehåll. Enligt Skolverkets råd får skolorna inte läsa upp texterna i den här delen av proven för elever med dyslexi. Om de gör det bortser Skolverket från resultatet på delprovet. Elever med dyslexi misslyckas på detta prov eftersom de inte hinner läsa innehållet.
LÄS MER:Dyslektikern som trollar med texten
Ny media ställer i dag andra krav på elevernas läsning. En positiv effekt av digital media är att det är lättare att använda kompensatoriska verktyg, som talsyntes.
Domstolar: Eleverna missgynnas
Jurister har tidigare stämt tre kommuner och Skolverket utifrån att det är diskriminering att barnen inte får använda kompensatoriska verktyg i samband med de nationella proven. Domstolarna har konstaterat att eleverna visserligen missgynnas och mår psykiskt dåligt av Skolverkets råd, men att råden ändå gäller.
Varför är det viktigt att mäta ordavkodning och förmågan att tolka text samtidigt under de nationella proven? Målet med skolan måste vara att skapa läsare som förstår och kan analysera texter, inte att bedöma om läsaren har använt ögon eller öron för att ta till sig texten.
Precis som barn som har en synskada har rätt till uppläst text, anser vi att det är självklart att de elever som har dyslexi ska få text uppläst.
När skolan tvingar barnen med dyslexi att misslyckas, genom att de inte får använda kompensatoriska verktyg, tappar barnen sugen. En del blir hemmasittare och går ut skolan utan fullständiga betyg.
Tekniska framsteg har gjort att människor med dyslexi i dag kan ta till sig och förstå text lika bra som alla andra.
LÄS MER:När andra byggde med lego byggde Wilma med kod
En fråga om demokrati
Precis som barn som har en synskada har rätt till uppläst text, anser vi att det är självklart att de elever som har dyslexi ska få text uppläst. Vi vill att de ska få en bra läsförståelse och därmed kunna bli läkare, lärare, rörmokare, tågförare eller vad de vill utbilda sig till. Med en bra läsförståelse har de möjlighet att utvecklas om skolorna upptäcker deras problem tidigt, använder sig av vetenskapligt beprövade metoder för traditionell läsinlärning och ger eleverna kompensatoriska verktyg att läsa med.
Rättvisa nationella prov är en djupt demokratisk fråga. Att läsa med ögon, öron eller fingrar och besvara frågor utifrån sina förutsättningar – skriftligt eller muntligt – borde vara allas rätt. Och något som i längden gagnar både den enskilda eleven och samhället i stort.
Catrine Folcker, förbundsordförande Dyslexiförbundet
Christina Hellman, ordförande Svenska Dyslexiföreningen
Susanne Nordhqwist, ordförande Föräldraföreningen för dyslektiska barn (FDB)
Elisabet Reslegård, ordförande Läsrörelsen
Susanna Cederquist, leg. lärare och initiativtagare En bild av dyslexi
Hans Filipsson, vice ordförande Disability Rights Defenders Sweden
Mats Myrberg, professor em. i specialpedagogik Stockholms universitet
Caroline Liberg, professor em. med inriktning mot läs- och lärprocesser, Uppsala universitet
LÄS MER:Alla förlorar på inkluderingshysterin i skolan
LÄS MER:Jimmy trotsar sitt handikapp och tänker bli bäst i Sverige