Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Jan Björklund (L).

Skolans djupa kris stavas Jan Björklund (L)

Vi måste alla försöka förstå och begripa vad Jan Björklund (L) har gjort med svensk skola. Bara ett brott med Björklunds okunniga och skadliga idéarv kan nu rädda skolan, skriver bland andra Sten Svensson, utredare Katalys och medlem av Nätverket för en likvärdig skola.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Samma dag som Jan Björklund säger att han ska sitta kvar som partiordförande för Liberalerna presenterar OECD en dyster rapport om den svenska lärarkårens villkor. Jämfört med andra OECD-länder har de svenska lärarna dålig löneutveckling, hög arbetsbelastning och låg status. ”Lärare i Sverige känner sig inte uppskattade av samhället”, säger Montserrat Gomendio, biträdande utbildningsdirektör på OECD. Så dystert är läget efter åtta år av Björklunds skolpolitik.

Ovanpå alla andra bekymmer som Björklund har som partiledare kommer denna OECD-rapport. Den träffar Björklund med full kraft för det är han som har orsakat en stor del av lärarnas höga arbetsbelastning och låga status.

Hätsk svartmålning

Jan Björklund inledde sin karriär som skolpolitiker under 1990-talet genom att bedriva en mycket hätsk och osaklig svartmålningskampanj mot den svenska skolan och mot lärarna. Enligt Björklund var det total kris i skolan. Det var stora brister i elevernas kunskaper, det var kravlöst, slappt och flummigt och det var ingen ordning och reda.

Björklund hade inga som helst underlag eller någon forskning som stödde hans påståenden. Att Björklund inte hänvisade till några underlag eller forskning berodde på att alla fakta visade på en motsatt bild. Det svenska skolsystemet, med alla dess brister, var ett av de bästa i världen, vid denna tid.

Att vara noga med fakta är inget för Björklund. Han skyllde alla bristerna i skolan på den ”flumskola” som Socialdemokraterna hade infört på 1960-talet. Vad han inte sa var att det var Folkpartiet som tillsammans med Socialdemokraterna var de drivande krafterna bakom införandet av grundskolan. Att hans eget parti har ett huvudansvar för allt det som Jan Björklund så föraktfullt kallar ”flum”, låtsas han inte om.

Allt ”flum” skulle bort

När Alliansen vann valet 2006 och dåvarande Folkpartiet (nuvarande Liberalerna) fick hand om skolan skulle allt ”flum” bort. Äntligen skulle kunskaperna sättas i fokus och Sverige skulle återigen få nya Nobelpristagare, basunerade Björklund ut.

För att förnya skolan hämtade Björklund sin inspiration från 1950-talet då skolan var uppdelad efter samhällets olika sociala klasser. Björklunds skolpolitik inriktade sig sedan på att öka klyftorna mellan de utbildningar som leder till fortsatta studier och de som leder till arbete i industri, hantverk och service.

Och då Björklund själv vet bäst talade han också om för lärarna hur arbetet i klassrummen skulle ske, in i minsta detalj. Kepsar och mössor ska tas av, mobiltelefoner får inte finnas och mobbare ska flyttas, mässade Björklund.

Litar inte på lärarna

Eftersom Jan Björklund inte litar på att lärarna gör sitt jobb måste han detaljstyra och kontrollera dem. Det sker genom fler nationella prov, fler och tidigare betyg, individuella omdömen, skolinspektioner och mycket annat som han har ålagt skolan och lärarna. Följden har blivit att lärarna är fullkomligt överbelastade med administration och byråkrati. En vanlig lärare kan lätt komma upp i över 500 dokument och underlag som ska skrivas varje termin.

Ovanpå det har han hafsat fram en lång rad andra förändringar som ställt till stora problem i skolan. Införandet av lärarlegitimationen var så illa genomtänkt att reformen helt höll på att haverera. Reglerna har ändrats otaliga gånger och lärarna är djupt frustrerade. Även karriärlärarreformen har orsakat stor splittring i lärarkåren. Ett annat haveri som Björklund är ansvarig för är gymnasieskolans yrkesprogram som de unga flyr ifrån – eftersom han beslutade att ta bort behörigheten till högskolan i yrkesprogrammen.

Jan Björklund vill inte inse att 1990-talsreformerna med skolans marknadsutsättning och marknadsstyrning kan ha någon som helst skuld i dagens problem. Allt beror på 1960-talets flumskola. Med den verklighetsfrånvända analysen blir många av hans insatser i bästa fall irrelevanta och verkningslösa. I sämsta fall, och det gäller för ett flertal, förvärrade de allvarligt situationen i skolan.

Björklunds intensiva och långvariga svartmålning av skolan i kombination med hans systematiska överbelastning av lärarna har fått till följd att många flyr läraryrket. Vem vill arbeta i en detaljstyrd problembransch? Svartmålningen har blivit en självuppfyllande profetia. Verkligheten är på väg att hinna ikapp Jan Björklund.

Så kan skolan räddas

Vad behöver göras för att rädda den svenska skolan?

Det fria skolvalet behöver begränsas. Dagens marknadsdrivna skola behöver ersättas med en skola som sätter likvärdighet och alla barns rätt till kunskap främst. Vår uppfattning är att detta måste vara en skola utan vinstdrivande aktiebolag. Dessutom behöver lärarna ges arbetsro och att man litar på deras professioner. Detta kan inte ske i det överreglerade system som Björklund lämnat efter sig.

Jan Björklund slåss nu för sitt liv som partiledare för Liberalerna. Hur den striden utfaller får avgöras av hans parti. Men hans skuld för den svenska skolans kris, måste vi alla försöka förstå och begripa. Bara ett brott med Jan Björklunds okunniga och skadliga idéarv kan rädda svensk skola.

Sten Svensson

utredare Katalys och medlem av Nätverket för en likvärdig skola

Daniel Suhonen

chef vid fackliga idéinstitutet Katalys

Mats Wingborg

oberoende utredare

Sten Svensson och Mats Wingborg har gett ut boken ”Björklundeffekten – Svartmålningen som blev sann” (Kata förlag, 2014)