Regeringens offensiv mot svensk skola tar sig flera uttryck. De propositionerna Socialdemokraterna lagt fram till riksdagen har i flera fall inneburit begränsningar av både friskolor och av valfriheten. Inga av de åtgärder som lagts fram skulle på något vis stärka kvaliteten i svensk skola – målsättningen har varit en annan för regeringen.
Den här våren har som ingen annan skiftat fokus i skoldebatten. Från elever och deras rätt till en god utbildning till systemen och till byråkratin. När regeringens skadliga förslag röstats ned är debatten de lämnar efter sig den verkliga förlusten.
Målmedvetet hamrar Socialdemokraterna in bilden av att det är enkelt att starta en fristående skola. I juni sade skolministern på en pressträff att det är lika enkelt som att starta en korvkiosk. Kanske var det tänkt att vara lustigt. Men jag tror inte korvförsäljare tyckte det var särskilt roligt och jag vet att friskoleföretagare inte gjorde det.
Syftet med uttalanden av det slaget är att förvränga det som kallas den fria etableringsrätten. Genom att slarva med uttrycken ger man bilden av att det bara är att starta – det krävs inga förkunskaper och låt påskina att det är tveksamt om det ens krävs tillstånd. Är etableringsrätten fri så är den fri. Detta vill de att allmänheten ska tro.
Fel fokus
I verkligheten krävs långa förberedelser, det krävs tillstånd från Skolinspektionen och en rad andra instanser. Ägare och styrelse måste visa att de är seriösa och har ekonomiska muskler att fullfölja skolstarten och garantera att det finns långsiktighet för att säkra eleverna skolgång. Fastigheter måste vara korrekt utformade för ändamålen och tillstånd ges bara för precis det som ansökan gäller – det finns inte utrymme för utsvävningar.
Det är talande att Socialdemokraterna förvränger bilden av hur svårt det är att etablera nya fristående skolor. Men det är än mer talande att deras fokus i diskussionen är kommunerna och inte eleverna. Fristående skolor måste hejdas och de måste hindras därför att kommunerna annars skulle ha svårt att anpassa sina egna verksamheter. Som om det är för byråkraterna och kommunpolitikerna skolan finns till och inte för eleverna.
Det som tjänar eleven bäst är naturligtvis att de får gå i en skola de trivs i, där de kommer till sin rätt och där de lär sig de kunskaper de behöver för vuxenlivet. Om en fristående skola som startar erbjuder det för en del av kommunens elever är det positivt, det kan leda till merarbete för kommunanställda, men deras skolgång behöver vi inte ta hänsyn till. Alla andra slutsatser än denna visar att man värnar systemet högre än människan.
Skolan ska lösa olika problem
Det har under våren också blivit allt tydligare att skolan ska lösa flera andra stora samhällsutmaningar. Utmaningar som ligger bortom uppdraget att förmedla kunskap, exempelvis segregation. I Sverige förklaras en stor del av segregationen av boendesegregation. Ändå vill regeringen att det ska vara skolans uppgift att lösa.
Regeringen föreslog i våras att kö, något långt ifrån alla skolor har, som urvalsgrund inte längre skulle vara tillåtet. Men regeringen ville också lagstifta för att skolor skulle verka för en så kallad ”allsidig social sammansättning”.
Sammantaget var förslagen från regeringen ett effektivt sätt att nedmontera valfriheten och låta andra värden vara huvudsak. Elevens valfrihet skulle formellt finnas kvar men den skulle behöva samsas med skolans behov av att ha rätt uppsättning elever, det vill säga allsidig social sammansättning. Ibland skulle elevens önskemål och skolans behov sammanfalla men det är naivt att tro att det alltid skulle vara så.
Valfrihet viktig för föräldrarna
Socialdemokraterna hävdar att deras förslag inte innefattar bussning, att elever från en plats i kommunen ska skjutsas till en annan. Men det är klart och tydligt för var och en som förstår regeringens viljeriktning att det i slutändan skulle behövas verktyg av just det slaget. För att uppnå kravet på en allsidig social sammansättning, ett krav som kan vara förenat med vite om skolan inte lyckas, så krävs det sortering av eleverna. Det är inte tillåtet i dag och det ska inte heller vara tillåtet i framtiden. Men regeringen vill uppenbarligen ändra på detta, för hur ska skolan annars uppnå målet?
Förslaget röstades ned i riksdagen vilket var mycket glädjande. Men våren har visat vad Socialdemokraterna verkligen vill med skolan. Den ska inte primärt förmedla kunskap till landets elever. Och det finns inget egenvärde i att föräldrar och elever får välja skola. I stället är skolan ett instrument för att lösa en rad andra samhällsutmaningar. Det är en slutsats som bara är möjlig om man värderar systemet högre än de enskilda eleverna. Valfriheten är viktig för landets föräldrar, därför välkomnar de med all säkerhet att förslaget avvisats av en riksdagsmajoritet.
Ulla Hamilton, vd Friskolornas riksförbund
LÄS MER:Så höga betyg fick eleverna på Göteborgs grundskolor
LÄS MER:Ny grundskola kan byggas vid Skansberget
LÄS MER:Skolministern rasar mot Svenskt Näringsliv: ”Skrämselpropaganda”