Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Åtgärder som ordningsomdömen, kontroller, övervakningskameror, ”ökade befogenheter”, förbud, hot och ökade krav, ingenting av dessa ökar tryggheten, för varken elever, lärare eller föräldrar. Samtliga ökar i stället pressen, stressen och otryggheten, skriver debattörerna. Bild: CLAUDIO BRESCIANI / TT

Skolan kan visst stoppa mobbning

Vi kräver att Sveriges huvudmän tar sitt skoluppdrag på allvar, börjar följa skollagen och styrdokumenten, och ger realistiska förutsättningar för skolan och lärarkåren att arbeta och motverka mobbing, skriver Claes Jenninger, Morgan Alling, Christian Nordenström och Lotta Halvardsson Ekdahl.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Den 25 april 2005 tog Måns Jenninger, 13 år, sitt liv. Skolverket utredde och berättade om sex år av mobbning i skolorna i Lerum. Ett inferno vi föräldrar inte fick veta något om.

”Jag älskar er alla, men jag orkar inte längre”, skrev han i sin dator.

Måns Jenningers minnesfond ger den 25 april varje år ett stipendium till någon som ”i handling visat att alla i skolan har rätt att känna trygghet och gemenskap”. I år går det till Visättraskolan i Huddinge kommun. En hel skola, som med prioriterad och väl utbyggd elevhälsa, snabbt utvecklats till en trygg skola för alla.

”Det är en av de bästa skolor jag har varit på under mina nio år på Skolinspektionen och då har jag ändå varit på ungefär 250 skolor” säger skolinspektionens utredare Kjell Gyllenswärd.

Tio procent otrygga i skolan

Varje år tar omkring 50 barn och unga sitt liv, där mobbning finns med som orsak. Varje dag är 60 000 barn utsatta för mobbning i skolan. Drygt 100 000 elever, cirka tio procent känner sig inte trygga i skolan. Oro och stök i skolan är den bästa grogrunden för mobbning och stjäl oerhört mycket tid från undervisningen.

Men det finns utmärkt fungerande skolor, där elever och personal trivs och presterar ett fantastiskt arbete. Siffrorna om otrivsel och mobbning handlar om andra skolor. Varför är det så olika? Vems är ansvaret? Än anklagas föräldrar för ”dålig uppfostran”, än säger man att det är barnen själva som inte bryr sig om skolans arbetsmiljö. Än läggs ansvaret på lärarna som kallas oengagerade.

Dubbla uppdrag

Föräldrar är inte med sina barn i skolan men de allra flesta vill veta mer om vad som händer där. Lärarna förväntas i stort sett ensamma, med stora klasser och snålt tilltagen tid, klara av sitt dubbla uppdrag med undervisning och demokratisk fostran. Barn tar sitt ansvar om de får vara med och bestämma.

Den som faktiskt har ansvar för att skolan ska vara fri från mobbning, den enda kraft som verkligen ytterst och långsiktigt kan införa trygghetsskapande åtgärder, ändra i skolorganisationen, skapa en struktur mot oro och mobbning, ansvara för personalförsörjning, se till att varje skola har en ständigt tillgänglig elevhälsovård, motverka stök och stress och ta krafttag mot lärarbristen är skolans ägare, huvudmännen. De är de lokala politikerna i 290 kommuner samt styrelserna i ett tusental fristående skolor. Kom igen, lokalpolitiker och friskolestyrelser! Vi väntar på era initiativ för en trygg skola för elever, personal och föräldrar! Ni ansvariga hörs nästan aldrig i debatten om skolan.

Pressen ökar

Skolans arbete för trygg arbetsmiljö vilar på tre fundament: främjande, förebyggande och åtgärdande arbete. Åtgärder som ordningsomdömen, kontroller, övervakningskameror, ”ökade befogenheter”, förbud, hot och ökade krav, ingenting av dessa ökar tryggheten, för varken elever, lärare eller föräldrar. Samtliga ökar i stället pressen, stressen och otryggheten.

Skolan kan göra mycket, utan att be politikerna om en enda krona extra. Personalen kan tillsammans med eleverna komma överens om en samsyn på hur man ska umgås med respekt för varandra. Inom de befintliga ramarna kan man prioritera goda relationer, både i skolan och med föräldrar. Man kan omfördela sina knappa resurser till exempelvis skolhälsovård och rastaktiviteter. Så gör man också på många skolor, men personalen kan inte springa ännu fortare!

För att komma till rätta med mobbning, hot och våld i skolan, kräver vi att huvudmän ger sina skolor resurser för att:

Ge personalen riktig fortbildning om psykisk ohälsa, mobbning och självmord.

Ge personalen tid i sin tjänst för att samverka med föräldrar om barnens hälsa och utveckling.

Se till att det i skolan finns ständigt tillgänglig elevhälsovård och kuratorskompetens.

Redovisa sin plan för hur man tänker lösa sin lokala brist på lärare och rektorer.

Vi kräver att Sveriges huvudmän tar sitt skoluppdrag på allvar, börjar följa skollagen och styrdokumenten, och ger realistiska förutsättningar för skolan och lärarkåren att arbeta.

Det är bråttom, innan ännu fler av våra barn, som Måns Jenninger, och alla duktiga och engagerade lärare, har gett upp.

Claes Jenninger

Måns pappa

Lotta Halvardsson Ekdahl

skolkurator och föreläsare inom psykisk hälsa, Le Liv

Morgan Alling

skådespelare och föreläsare

Christian Nordenström

grundare ideella föreningen Make a Change