Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Boel Vallgårda, konsult med 25 års erfarenhet av resursfördelning till skolor, författare till SKL:s skrift om socioekonomisk resursfördelning till skolor.

Skolan är inte vilken marknad som helst

Friskolornas riksförbund använder gärna statistik, men de vilseleder oftare än de upplyser. Som i fallet med skolornas konkurrens om eleverna. Det är fortfarande så att segregationen ökar med obligatoriskt skolval. Ty lika tenderar att söka lika, skriver skolkonsult Boel Vallgårda.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Slutreplik

Skolkonkurrensen, 6/11 och 14/11

Ulla Hamilton, vd för Friskolornas riksförbund, skriver att kunskapsmålen måste stå i fokus. Men då kan man inte blunda för vad som hindrar att målen nås, att skolmarknadens konkurrens om elever och behöriga lärare sorterar elever, skapar olikvärdiga skolor och ger ett ineffektivt resursutnyttjande.

Hamilton använder citattecken försåtligt runt ”bra blandning” och ”väljer fel” som om hon citerar mig. Men det är inga ord jag använder. Tvärtom är det hennes budskap att det finns elever som väljer fel, men bara de resurssvaga blir mer upplysta kommer de att välja bättre skolor, menar hon.

Friskolornas riksförbund använder gärna statistik, men de vilseleder oftare än de upplyser. I sitt svar skriver Hamilton att i Nyköping väljer många fler elever friskola i högstadiet än i lägre stadier och tar det som ett tecken på att det blandade högstadiet inte är attraktivt. Men att fler väljer friskola i högstadiet gäller även i resten av landet. I lägre stadier prioriterar föräldrarna oftast närhet. I Nyköping har andelen som valt friskola ökat med en procentenhet från 30 till 31 procent sedan den nya blandade högstadieskolan startade. Den allmänna trenden är att lika söker lika. Att Nyköpings kommunala högstadieskola då lyckats behålla nästan hela sin marknadsandel trots den radikala förändringen får ses som framgångsrikt.

Segregationen ökar

Hamilton hävdar att det på grund av bostadssegregationen inte går att skapa skolor i storstäderna där eleverna har olika bakgrund och att skolval därför är vägen fram. Men som jag skrev i mitt första inlägg så ökar segregationen med obligatoriskt skolval. Ty lika tenderar att söka lika. Nyköpings lösning passar säkert inte över allt. Men kommuner som försöker skapa blandade upptagningsområden för sin skolor har allt svårare att lyckas när vinstsyftande friskolor samtidigt lockar till sig de resursstarkas barn.

Hamilton skriver att man enbart ska ha ett individperspektiv på skolan. Självklart måste det finnas ett individperspektiv, varje elev har rätt till en skola som kan möta det individuella behovet av utmaningar och stöd. Och man måste kunna välja bort en skola man inte trivs på. Men blundar vi för samhällsperspektivet säger vi också att skolan är som vilken annan vara som helts på marknaden. Men skolan är något mycket större. Den är vår viktigaste institution för att skapa ett fungerande och humanistiskt samhälle. Då kan man inte vara likgiltig för att barn från början sorteras och fjärmas från barn med andra livsvillkor och att det skapas förlorarskolor som ger de mest utsatta de sämsta villkoren.

Valfriheten försvinner inte

Om vinstsyftande skolor tas bort innebär det inte att valfriheten försvinner. Idéburna skolor och olika kommunala skolor ger elever och föräldrar möjlighet att välja. Sen finns det fler aspekter på valfrihet. I Nyköping vittnar elever om att man lättare kan välja att vara sig själv när klassen inte är en allt för homogen grupp. För många är det viktigast att välja en bra skola. Ett system som delar skolor i vinnare och förlorare gör att många tvingas gå i en dålig skola. Med stora skillnader mellan skolornas kvalitet blir det också många som inte får gå i den skola de väljer i första hand. Med god kvalitet på alla skolor bör betydligt fler kunna få sitt förstahandsval.

Mycket ska till för att skapa god kvalitet på alla skolor. Men vinstsyftande skolor leder till en hårdnande konkurrens om elever och nu även om lärare. Det leder till resursslöseri när kommunerna får allt svårare att upprätthålla en effektiv skolorganisation och till sortering av eleverna. Dessa onödiga hinder kan vi inte ha om skolan ska bli bra för alla elever och samhället ska kunna hålla ihop.

Kan inte reduceras till kunder

Hamilton vill inte se barnen som blommor i en blandad bukett. Hon vill att de ska få bli sedda utifrån vem de är. Det är sant att vi finns till för vår egen skull. Men ingen människa är en ö och vi är varandras förutsättningar. Det är därför vi skapat ett samhälle. På samma vis kan vi inte reducera barnen till kunder som konsumerar undervisning och skolan till en producent av undervisning. Skolan är så mycket mer: en mötesplats där uppväxande generationer utvecklas och danas för ett liv i arbete, familj och demokrati.

Och som påven Franciskus sa i samband med sitt ekumeniska besök i Sverige:

”Det gör oss alla gott att komma närmare varandra. När vi distanserar oss från varandra så är det till skada för oss. När vi distanserar oss från andra stänger vi in oss i oss själva".

Påven talar om möte mellan människor med olika religiös tillhörighet, men det är lika giltigt för mötet mellan människor med olika bakgrund.

Boel Vallgårda

konsult med 25 års erfarenhet av resursfördelning till skolor, författare till SKL:s skrift om socioekonomisk resursfördelning till skolor