Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Sarah Britz. Bild: GP.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Skatt handlar också om moral

Även lagliga handlingar ska tåla en diskussion, skriver Sarah Britz.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Tja, vad fan får jag för pengarna?

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Ja, jag vet. Det är fullt lagligt att skatteplanera.

Men intressant ändå.

Sverige är ett litet och rikt land.

Vi har gratis tandvård för unga, mödravårdscentraler och bokbussar, bland annat.

Men allt fungerar ju inte bra.

Hemlösheten och segregationen ökar. Vi är mest trångbodda av de nordiska länderna. Antalet barn som växer upp på jourboenden och härbärgen ökar.

Sjukhusköer, skolor med bristande resurser och en med rätta missnöjd poliskår.

Leif Östling, näringslivsmannen, som har fått utstå spott och spe för att han skatteplanerar en massa miljoner, är en rik man.

Leif har redan betalat in jättemycket i skatt.

Så han ställde, den för honom fullt relevanta, frågan: ”Vad fan får jag för pengarna”?

Svaret är: Du får inget speciellt.

Det han behöver i framtiden av det skattefinansierade Sverige finns redan. En doktor, ett sjukhem och en rullstol om han behöver och nöjer sig med det offentliga. Hans utbildningar är redan betalda.

Mer intressant hade varit om han frågat sig: Vad hade det betytt om jag valt att bidra mer?

Skatten går till det gemensamma. Det kallas samhällskontrakt. Att bidra och därefter vara trygg att bli omhändertagen när det skiter sig. Alltid ska vi vara kritiska till det parlamentariska styret som ska förvalta kronorna.

Det är därför vi går till valurnorna.

Ibland kostar man mer än vad man bidrar med – till exempel när jag födde barn. Det var jättedyrt. Eller när de skiktröntgade min hjärna. Ni skulle sett apparaten – den var gigantisk.

Vi vill minska orättvisor och skapa ett socialt stabilt samhälle för ett icke socialt stabilt samhälle är också jättedyrt.

Leif Östling får naturligtvis inte mer av svenska staten om han valt att betala de där miljonerna i skatt. Det är ju inte så att en specifik person får ett eget sjukhem för att man bidrar efter förmåga och den förmågan är jättestor.

Det hela är en moralisk och etisk fråga.

Han kan välja.

Även lagliga handlingar ska tåla en diskussion. Till exempel diskuterades rätten att slå sina barn och mäns rätt att våldta sin fru i hemmet innan det blev olagliga handlingar. Två exempel på frågor som då endast ansågs vara privata moraliska frågor.

Det är genom offentliga diskussioner samhället rör på sig.

Även statens skattekista har en botten. Att göra rätt för sig handlar också om att stå för ett ”vi” istället för bara ett ”jag”. Tänka utanför egoboxen.

Det får små barn träna på i skolan.

Till exempel kan man tänka på kvinnor som måste lämna sina hem, bo på jourboenden, bli hemlösa, för att de flyr för sitt och sina barns liv.

Det du Leif. Det behöver du inte uppleva.

Men hade det inte varit skönt att tänka: ”fan, vi får några fler kvinnoboenden för pengarna!”