Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Rapportens förslag om att skära 15 miljarder per år, temporärt, som det sägs, visar på en anmärkningsvärd okunskap om vad biståndet är, hur det arbetar, vad det innehåller. I vilken annan långsiktigt uppbyggd verksamhet kan man föreslå en nedskärning med cirka 30 procent utan att avkrävas svar på vilka kostnader som ska skäras bort, effekter, konsekvenser? Bild: Privat, Farah Abdi Warsameh
Rapportens förslag om att skära 15 miljarder per år, temporärt, som det sägs, visar på en anmärkningsvärd okunskap om vad biståndet är, hur det arbetar, vad det innehåller. I vilken annan långsiktigt uppbyggd verksamhet kan man föreslå en nedskärning med cirka 30 procent utan att avkrävas svar på vilka kostnader som ska skäras bort, effekter, konsekvenser? Bild: Privat, Farah Abdi Warsameh

Ska världens fattiga betala svensk jämlikhet?

I jämlikhetskommissionens nyligen framlagda rapport föreslås att drygt 15 miljarder tas från biståndet som delfinansiering för kommissionens förslag för ökad jämlikhet i Sverige. Med mycket svaga argument. Det finns rimligtvis andra källor att finansiera jämlikhet i Sverige än att ta 15 miljarder från världens fattigam skriver Klas Markensten, mångårig biståndshandläggare på bland annat Sida.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Ett av de argument som förs fram är att beslutet att avsätta en procent av BNP för utvecklingssamarbete är ”självpåtaget” – till skillnad från 0,7 procent som är ett internationellt mål. Man hävdar att åtagandet om en procent egentligen omfattade också privata flöden, och att man därför övergick internationellt till 0,7 procent för enbart offentligt bistånd. Men Sveriges beslut var från början 1 procent offentligt bistånd, inget annat – fastslaget i den berömda Proposition 100 1962.

Ett annat argument i rapporten är att mer kostnader för flyktinginvandringen till Sverige bör betalas av biståndet, så kallade avräkningar. OECD har noga fastställt regler för vilka flyktingkostnader som kan avräknas mot biståndet, just för att förhindra sådana extra avräkningar som rapporten föreslår. Sverige är som bekant med i OECD.

Svårt att förstå

Ytterligare ett argument är att invandrarna remitterar pengar hem och kan bidra till ökad handel med sitt gamla hemland. Och att detta ska vägas in ”när det övergripande målet för bistånds- och migrationspolitiken ska bestämmas”. Argumentet är svårt att förstå.

Handeln ökar inte mycket med invandringen. Det finns inget övergripande mål för bistånds- och migrationspolitiken men väl ett för utvecklingssamarbetet, ”att bidra till att skapa förutsättningar för fattiga människor att förbättra sina levnadsvillkor".

Rapporten säger vidare att det svenska biståndet i ökande utsträckning kanaliseras via internationella organisationer, utan svensk kontroll; underförstått vore det nog bra att skära bort lite sådant bistånd. Utan analys.

Anmärkningsvärd okunskap

Rapportens förslag om att skära 15 miljarder per år, temporärt, som det sägs, visar på en anmärkningsvärd okunskap om vad biståndet är, hur det arbetar, vad det innehåller. I vilken annan långsiktigt uppbyggd verksamhet kan man föreslå en nedskärning med cirka 30 procent utan att avkrävas svar på vilka kostnader som ska skäras bort, effekter, konsekvenser?

Tänk om man i stället föreslagit att man skulle skära 18 miljarder av försvaret, under några år. Skulle man inte få presentera vilka förband, vapensystem, ubåtar eller flygplan som skulle läggas i malpåse – om man vill bli tagen på allvar?

Och vore det inte bisarrt om ökad jämlikhet i Sverige finansierades av minskad jämlikhet i världen? Det finns rimligtvis andra källor att finansiera jämlikhet i Sverige än att ta 15 miljarder från världens fattiga. Ett exempel som jämlikhetskommissionen nämner är att den svenska skattekvoten sedan år 2000 sänkts med 5,7 procent, motsvarande 290 miljarder kronor.

Klas Markensten, konsult med mångårig erfarenhet av bistånd på bland annat Sida