Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Om CUF menar allvar med att avskaffa välfärden så måste ungdomsförbundet svara på hur detta konkret ska gå till. Vad ska hända med dem som inte har råd att betala själva, rent konkret? Ska föräldrar som inte kan betala sina barns skolgång behöva skicka barnen till arbete i tidig ålder? skriver debattören. Bild: Kallestad, Gorm
Om CUF menar allvar med att avskaffa välfärden så måste ungdomsförbundet svara på hur detta konkret ska gå till. Vad ska hända med dem som inte har råd att betala själva, rent konkret? Ska föräldrar som inte kan betala sina barns skolgång behöva skicka barnen till arbete i tidig ålder? skriver debattören. Bild: Kallestad, Gorm

Ska barn till fattiga arbeta istället för att gå i skolan, CUF?

I en tid när välfärden trots knappa resurser är det som tar oss igenom en pandemi tackar CUF i en debattartikel i Expressen med att öppet vilja avskaffa hela det gemensamma välfärdssystemet. Vad ska hända med dem som inte har råd att betala själva, rent konkret? skriver Simon Boerenbecker Klang.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Vi skulle kunna avfärda förslaget som oseriöst, men bakom provokativa uttalanden ryms Centerpartiets extrema syn på samhället och välfärden.

Centerpartiet har länge velat profilera sig som ett mittenparti. Men gång på gång visar det sig hur långt ut på högerskalan partiet egentligen befinner sig, och My Pohls (CUF) debattartikel i Expressen är det senaste exemplet på det. Pohl menar att en gemensamt finansierad välfärd inte ska finnas, istället ska alla ska spara för att själva betala både skola, sjukvård, äldrevård och allt annat som idag garanteras via välfärden.

Socioekonomisk status

Välfärdssamhället är själva grunden i vårt samhälle och en förutsättning för demokratin. I ett samhälle utan välfärd präglas en människas förutsättningar av socioekonomisk status, och de som inte kan betala för skola och sjukvård själva får klara sig bäst de vill. Välfärdssystemet skapades för att varje människa skulle få rätt till ett drägligt liv och har varit en förutsättning för hur Sverige ser ut idag. Vi har stora problem med ojämlikhet kvar i Sverige, men utan välfärdssamhället hade landet sett ut på ett helt annat sätt som nog få ens vågar föreställa sig om.

Pohls ingång i debatten, där hon poängterar att hon själv inte valt att leva i ett välfärdssamhälle, präglar den individualism som CUF verkar drivas av. Jag skulle kunna nämna hundratals saker jag inte valt, exempelvis att födas, att heta Simon, eller att växa upp i ett samhälle som garanterat mig skolgång och sjukvård. Trots att det inte varit mitt aktiva val är jag enormt tacksam för det. Det är ungefär vad ett samhälle handlar om.

Ska föräldrar som inte kan betala sina barns skolgång behöva skicka barnen till arbete i tidig ålder?

Om vi ska prata allvar så har jag absolut inte valt den samhällsutveckling där klyftorna ökat i 40 år. Jag har inte valt att leva i ett samhälle där högerpolitikens attacker på välfärden skapat klyftor som ökat drastiskt sedan 80-talet. Om jag hade fått välja fritt hade jag inte valt att ha två timjobb med osäker anställning och ovisshet om jag ska jobba imorgon och i så fall hur många timmar. I ett samhälle där välfärden monterats ned och klyftorna ökat hade den valfrihet ni säger er vurma så mycket för bara gällt för några få. I ett samhälle där alla själva skulle betalat sin egen skolgång är det tveksamt om jag kunnat gå i skolan och lärt mig skriva denna debattartikel.

Få skulle klara sig

Om CUF menar allvar med att avskaffa välfärden så måste ungdomsförbundet svara på hur detta konkret ska gå till. Vad ska hända med dem som inte har råd att betala själva, rent konkret? Ska föräldrar som inte kan betala sina barns skolgång behöva skicka barnen till arbete i tidig ålder? Ska äldre hänvisas till eventuella anhöriga eller lämnas att klara sig själva? Ska de som behöver sjukvård nekas operation? Mina frågor kan tyckas extrema, men innan välfärdssamhället byggdes var det detta som var verkligheten. Om alla ska klara sig själva blir de som klarar sig ganska få.

Det riktigt intressanta och farliga här är inte ungdomsförbundets provokativa uttalanden, utan att det faktiskt delvis är dessa ideologiska idéer som styr Centerpartiet inställning i frågan. Partiet som ofta profilerar sig som ett mittenparti, driver ekonomiskt sett en extrem högerpolitik som påminner om Anne Wibbles “en årslön på banken”, där den allmänna välfärden antingen kraftigt begränsas eller som i detta fallet förkastas helt.

Ta åt sig äran

Högern har sällan varit drivande i att utforma de delar av välfärden som vi tar för givet idag. I 2000-talets Sverige där högerpartier ofta vill ta åt sig äran av socialdemokratiska reformer är det viktigt att minnas vilken politik de egentligen driver och vems intressen de representerar. Dubbelspelet, där högern både attackerar välfärden och tar åt sig äran av dess nytta är genomskinligt.

Bristerna i välfärden är ett resultat av den nedskärningspolitik som bland andra centern driver, och konsekvenserna är tydliga. Inte minst under denna pandemi har vi sett konsekvenserna av nedskärningar, både i äldreomsorg och sjukvård.

Äldre som slagträ

Att centern står för nedskärningar i välfärden är inget nytt. Att CUF däremot har mage att använda de äldre, som först byggt upp välfärden som garanterat vår skolgång men sedan drabbats av högerpolitikens nedskärningar i äldreomsorgen, som ett slagträ är inget annat än ett hån. Både CUF och Centerpartiet behöver nu klargöra hur de står i frågan om en gemensam välfärd. Är CUF allvarliga med detta uttalande, och hur ser Centerpartiet på ett så kontroversiellt förslag?

CUF säger sig tala för vår generation, men talar egentligen för väldigt få av oss. De allra flesta ser välfärden som en självklar grundstomme i vårt samhälle, och många av oss unga hade levt ett helt annat liv om det inte var för välfärdssamhället. Det är det viktigaste vi har att försvara just nu, det är vårt viktigaste politiska uppdrag. För alla er som för vår skull kämpat för välfärdssamhället lovar jag att kämpa vidare.

Simon Boerenbeker Klang, restauranganställd och samhällsdebattör