Redan när regeringens handlingsplan ”Till det fira ordets försvar” presenterades 2017 varnade Journalistförbundet för att åtgärderna inte skulle räcka. Nu visar en undersökning gjord av JMG vid Göteborgs universitet att problemen med hot mot journalister fortfarande är stora. Därför välkomnar vi statsministerns besked i regeringsförklaringen att journalister måste få ett starkare straffrättsligt skydd. Det är hög tid att regeringen agerar för att rättsväsendet ska få de verktyg som behövs.
Det är för tredje gången JMG vid Göteborgs universitet gjort en undersökningen om hot mot journalister bland Journalistförbundets medlemmar. Undersökningen visar att problemen fortsätter. Andelen journalister som uppger att de hotats under det senaste året är samman som innan, cirka 30 procent.
Färre polisanmäler
Det finns också andra siffror i undersökningen som borde oroa inte minst politikerna. Undersökningen visar nämligen att andelen utsatta journalister som väljer att polisanmäla sjunker kraftigt. I undersökningen från 2013 uppgav en tredjedel att de hade polisanmält. Nu, 2019, var motsvarande siffra tolv procent. I stället för att polisanmäla anger många att de vänt sig till säkerhetsavdelningen på företaget.
Att det i dag finns säkerhetsavdelningar på vissa medieföretag och att säkerhetsbolag anlitas är positivt. Det visar att arbetsgivarna tar problemen på allvar. Men ur ett samhällspolitiskt perspektiv är det problematiskt att uppgiften att försvara journalister som utsätts för brott flyttas från polisen till privata företag.
Journalistförbundet uppmanar alltid medlemmar som utsatts för hot och våld att polisanmäla. Orsakerna till att Journalistförbundets medlemmar i minskad utsträckning väljer att polisanmäla framgår inte av undersökningen. När vi frågar medlemmar varför de inte polisanmäler är ett vanligt svar att de har polisanmält tidigare, men att det inte lett någonstans och att det därför känns onödigt att anmäla.
Krävs fler åtgärder
Enligt Journalistförbundet måste politikerna nu fokusera ännu mer på rättsvårdande myndigheters förmåga att utreda och lösa brott mot journalister.
• Inrätta demokrati- och hatbrottsgrupper i alla landets polisregioner. I dag finns det bara i Göteborg, Stockholm och Malmö. Vi upplever att det är i dessa storstäder som polisens arbete fungerar bäst och vi tror att det krävs demokrati- och hatbrottsgrupper i hela landet för att dessa brott ska kunna prioriteras på ett bra sätt. I andra delar av landet ses hot mot journalister i dag som ”mängdbrott” i klass med cykelstöld, vilket gör att de inte prioriteras. Detta är särskilt viktigt för våra frilansmedlemmar som är extra utsatt när något händer eftersom du inte har någon arbetsgivare som ansvarar för din arbetsmiljö.
• Öka det straffrättsliga skyddet för journalister. Ett sätt är att se över brottet ”brott mot medborgerlig frihet”. Detta brott är tänkt att skydda demokratiska värden men används inte i praktiken i dag. Fördelen med att ha ett särskilt brott för hot och våld mot journalister är att det möjliggör att föra statistik över hur många brott mot journalister som anmäls, utreds och klaras upp. I dag går det inte att föra någon sådan statistik. Ett annat sätt är att införa en straffskärpningsgrund. Det finns i dag ett förslag om att införa en straffskärpning för brott mot politiker. En liknande regel skulle kunna införas till skydd för journalister. Att även journalister ska få ett starkare skydd är något som statsminister Stefan Löfven nu öppnar upp för i regeringsförklaringen när han säger att: ”Förtroendevalda och journalister måste få ett starkare straffrättsligt skydd mot hot och hat för att kunna fullgöra sina för demokratin avgörande uppgifter”.
• Uppdatera den arbetsmiljöföreskrift som finns om hot och våld i arbetsmiljön. Den är från 1992 och bygger till stor del på de problem som var i fokus då, till exempel bankrån. Den behöver uppdateras för att bättre gå att tillämpa på dagens problem med hat och hot på nätet som är ett arbetsmiljöproblem. Till exempel har vi i Journalistförbundet under flera år drivit ett projekt med Prevent om hot och hat i samarbete med Almega Medieföretagen. Inom detta projekt har vi utbildat totalt 400 chefer och skyddsombud på lokalredaktioner i frågan om hot mot journalister.
Lagstiftning bör ses över
Visst har resurser lagts på information och stöd till utsatta journalister. Regeringens handlingsplan från 2017 innehöll flera bra åtgärder. Tyvärr räcker inte det. Vad som ytterst krävs från samhällets sida är att visa att den som hotar en journalist inte gör det ostraffat. Men för att det ska bli verklighet räcker det inte att informera våra medlemmar om att de ska polisanmäla. Det krävs att det finns ett straffrättsligt skydd i form av lagstiftning. Det krävs också att polisen har resurser och kompetens att ta polisanmälan hela vägen till åtal.
Som journalister har vi en uppgift att rapportera om det som sker i samhället, även om det riskerar att uppröra de personer som blir föremål för granskning. Men om vi ska klara av att stå upp mot allt från nättroll och stalkers till nazister och kriminella nätverk krävs det att rättsväsendet står vid vår sida.
Ulrika Hyllert, ordförande Journalistförbundet