Sveriges konsumenter, svensk industri och besöksnäring, och därmed svenska arbetstillfällen, är starkt beroende av att sjötransporterna till, från och inom Sverige är effektiva och nyttjas väl. Att använda sjöfarten effektivt är inte en sjöfartsfråga, inte en industrifråga utan en fråga av relevans och vikt för hela aktiebolaget Sverige.
Förbättrad framkomligheten på våra vägar och järnvägar, stärkt trafiksäkerhet, klimat och miljöfördelar är kanske sjöfartens starkaste kort. Men där finns även en mycket positiv samhällsekonomisk ekonomisk uppsida till följd av att infrastrukturen nära nog är av naturen given.
EU:s längsta kust
Som land har vi också fördelar i sammanhanget. Sverige har EU:s längsta kust med över 50 allmänna större hamnar och därtill 100-150 industrihamnar.
Att bidra till att använda sjöfarten i ökad utsträckning för att avlasta vägar direkt, men också indirekt genom att flytta över gods från väg och järnväg har varit ett politiskt mål på nationell och internationell nivå under årtionden för att skapa en mer hållbar transportnäring. Allt för lite har dock hänt och det som sågs som en potential för 20 år sedan är fortfarande i dag en potential.
Vår slutsats är att det beror på att det är politiken, snarare än näringslivet, som har detta mål och som också håller i verktygen för att realisera det. Dessa verktyg används i högre utsträckning internationellt där man kan se många exempel på överflyttning som permanentats med bland annat miljöfördelar, minskade trafikolyckor och ökad framkomlighet på våra vägar som följd.
Många fördelar
Varför ska politiken säkra att de kloka målen nås? Det är tämligen enkelt. Sjöfarten skapar svenska arbetstillfällen i många näringsgrenar, den stärker den totala trafiksäkerheten, minskar vår sårbarhet i freds- och orostid, ökar energieffektiviteten i transportsystemet och gör att mindre medel behöver läggas på samhällets totala transportinfrastruktur på sikt.
I dag syns det tydligt hur man planperiod efter planperiod lägger allt mer på nybyggnation och underhåll av befintlig infrastruktur – hela 70 miljarder kronor per år. Det är vårt ansvar inför kommande generationer att säkra att de inte bakbinds ekonomiskt i onödan – för att vi inte skapat rätt förutsättningar för sjöfarten att använda den avlastningspotential som finns och kan frigöras.
Vad krävs då för att faktiskt realisera sjöfartens potential? Det är förstås en lång rad större och mindre justeringar som behövs, men viktigast av allt är att man skapar långsiktigt stabila villkor. Låt oss lyfta tre saker som är direkt avgörande och som landar på regeringens bord:
• Säkerställa att de statliga avgifterna, som tas ut av Sjöfartsverket, minskar drastiskt. Det system vi har nu är unikt för Sverige och uppenbarligen direkt överflyttningsfientligt.
• Säkerställ att staten och de statligt kontrollerade bolagen visar vägen och använder svensk kvalitetssjöfart i så stor utsträckning som möjligt. Parollen bör vara ”Använd vattenvägen när ni kan, infrastrukturen på land när ni måste”
• Återgå till nettomodellen avseende sjöfartsstöd, bredda tonnageskatten och sätt stämpelavgiften vid inflaggning på en rimlig nivå.
Konkret handlingsplan
Regeringen är väl medveten om behovet av åtgärder inom ovanstående områden om målen ska nås. Ändå görs mycket lite för måluppfyllelse. Det duger inte och vi önskar se en konkret handlingsplan från regeringen för hur målen ska nås och potentialen tas tillvara på ett bättre sätt.
Även om vi gärna ser att den svenskflaggade och svenskkontrollerade sjöfarten ökar är vi också mycket beroende av att utländska rederier angör våra svenska hamnar i sina internationella ruttupplägg.
Sveriges befolkning och näringsliv är beroende av hållbara, effektiva sjötransporter och att sjövägarna används i ökad utsträckning. Även om vi gärna ser att den svenskflaggade och svenskkontrollerade sjöfarten ökar är vi också mycket beroende av att utländska rederier angör våra svenska hamnar i sina internationella ruttupplägg.
Rikard Engström, vd Svensk Sjöfart
Berit Blomqvist, vd Sveriges Skeppsmäklareförening