Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Bild: Stina Stjernkvist/TT

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Sekulära skolor i samma sits som religiösa friskolor

En sekulär skola står inför precis samma utmaning som en religiös skola: att förhålla sig opartiskt och sakligt till elever med olika livsåskådningar och att opartiskt förmedla sakliga kunskaper om olika religioner, skriver Karin Greenberg Gelotte (S).

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Replik

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Religiösa friskolor, 7/6

Med påstådd vetenskap som tillhygge hävdar professor Bo Rothstein att människor med religiös tro uppvisar ”högre grad av korruption, intolerans, rasism och nationalism”.

I sin iver skiljer Bo Rothstein inte mellan att ha en trosuppfattning och att använda en trosuppfattning som maktmedel. Som bekant kan ideologier, politiska såväl som religiösa både brukas och missbrukas. Rimligen känner Bo Rothstein till att sekulära samhällen där det sekulära drivs till sin spets är lika otäcka till sina konsekvenser som religiösa samhällen där religiositeten drivs till sin spets. Han pekar ut kyrkornas starka ställning i Sydeuropa och södra USA som orsak till låg social tillit med konsekvenser som rasism, auktoritetstro, intolerans, nationalism, militarism och hämndlystnad.

Rothstein borde se möjligheten av ett mer komplicerat samband.

Rothstein borde se möjligheten av ett mer komplicerat samband. Att ojämlika samhällen med svag gemensam trygghet, där människor är beroende av familjen, släkten, församlingen med mera, ger upphov till såväl låg social tillit, med konsekvenser, som stark religiositet. Rothstein åberopar jämförelser mellan barn som växt upp i sekulära familjer och barn som växt upp i religiösa familjer. Barnen i de religiösa familjerna löper då, enligt Rothstein, större risk att växa upp till vuxna med normer som auktoritetstro, intolerans, nationalism och hämndlystnad. Rothstein väljer att bortse från möjligheten att religiositet ibland kan vara ett symptom snarare än en orsak.

Givetvis ger sig Bo Rothstein på de religiösa friskolorna och skriver: ”Det faller på sin egen orimlighet att en skola som vilar på en specifik religiös uppfattning skulle kunna förhålla sig opartiskt och sakligt till elever som bekänner sig till andra livsåskådningar eller kunna på lika villkor, opartiskt och sakligt ge eleverna kunskaper om andra religioner i sin undervisning.”

Rothstein tycks inte se att även en skola som vilar på sekulära värderingar vilar på en livsåskådning.

Rothstein tycks inte se att även en skola som vilar på sekulära värderingar vilar på en livsåskådning. En sekulär skola står inför precis samma utmaning som en religiös skola: Att förhålla sig opartiskt och sakligt till elever med olika livsåskådningar och att opartiskt förmedla sakliga kunskaper om olika religioner. Skollagen gäller lika för såväl sekulära som religiösa skolor.

Till sist undrar jag förstås hur professor Bo Rothstein, med sin starkt negativa inställning till religion och sitt illa dolda förakt, förmår ge sina studenter saklig och objektiv information om andra livsåskådningar än den han själv hyllar?

Karin Greenberg Gelotte (S)

kyrkorådets ordförande i Lundby församling, Svenska kyrkan