Replik
Skolan, 3/4
I GP (3/4) målar den liberala riksdagskandidaten Annika Westh upp en falsk motsättning när hon ställer satsningar på undervisning och ledarskap mot satsningar på systemnivå för att bryta segregationen.
Naturligtvis spelar det roll hur en skola drivs för elevers studieresultat. Jag känner inte till en enda skoldebattör som på allvar menar att det inte har någon betydelse hur lärare undervisar i klassrummet, om det är ordning och reda på lektionerna eller vilket ledarskap rektor har.
På samma sätt är det självklart att skolor påverkas av vilka förutsättningar de möter. En lärare som undervisar i ett klassrum där nästan alla barn kommer från familjer med kort utbildning och där många inte har svenska som modersmål har helt andra förutsättningar att bedriva en allsidig och varierad undervisning än en lärare som undervisar i ett klassrum där nästan alla barn kommer från resursstarka hem.
Falsk motsättning
Det är förstås lockande att skylla resultatskillnader på de lärare och rektorer som har de svåraste förutsättningarna och gör det tuffaste jobbet. Men i själva verket är ju ett av de mest allvarliga problemen med den ökande segregationen är att det skapar helt olika förutsättningar för skolor att bedriva god undervisning. Därför är det fel att sätta oro för segregation mot satsningar på undervisning och ledarskap.
Som socialdemokrat fäster jag ett egenvärde vid att barn med olika bakgrund, erfarenheter och studieförmåga möts i skolan. Skolan är en bildningsinstitution som spelar en avgörande roll för sammanhållningen i Sverige och upprätthållandet av en demokratisk värdegemenskap. Det är ett uppdrag som underlättas om elever med olika bakgrund inte sorteras på olika skolor, utan tvärtom kan mötas i skolan. Mot bakgrund av det bekymras jag över att bland annat IFAU har visat att den svenska skolmarknadsmodellen har ökat, snarare än minskat, skolsegregationen – tvärtemot Annika Wesths beskrivning.
Skapar kvalitetsskillnader
Men detta är inte det enda problemet med skolsegregationen. Framför allt oroas jag över en utveckling där den ökande skolsegregationen spiller över i ökande kvalitetsskillnader mellan skolor. Till exempel vet vi att utsatta skolor har svårare att rekrytera och behålla erfarna lärare, vilket förstås påverkar undervisningens kvalitet negativt. Skolverket publicerade nyligen en rapport som antyder att så börjar bli fallet.
I Sverige ska alla skolor vara bra skolor. Det är var och ens ansträngning som ska avgöra vilka kunskaper man får med sig i livet – inte var man bor eller vilka föräldrar man föds med. Historiskt har detta varit Sveriges styrka och någonting som vi måste hitta tillbaka till. Ett skolsystem som håller ihop är inte bara rättvist, utan också effektivt. Vårt samhälle blir rikare om alla barn – oavsett bakgrund – får odla sin nyfikenhet, talang och skaparlust i skolan. Det påverkas både av hur skolor arbetar och vilka förutsättningar de möter. Vi måste jobba både lokalt och med de stora systemfrågorna.
Anna Ekström (S)
gymnasie- och kunskapslyftsminister