Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

SD:s framgång hade kunnat hejdas

Om våra politiker hade tagit människors åsikter och oro på allvar, i stället för att döma, hade färre röstat på Sverigedemokraterna, skriver Katharina Wallenborg, fd kommunalråd med ansvar för bland annat demokrati och jämlikhet.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Drygt 1,1 miljoner väljare la sin röst på Sverigedemokraterna. 1 135 627 för att vara exakt. Resultatet gav dem 62 av de 349 riksdagsmandaten. Det borde snarare leda till en annan diskussion än att det inte gick så bra som väntat. Siffrorna före valet var inget annat än gissningar, för all del kvalificerade sådana i flera fall, men ändå inte fakta.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

I Skåne finns det 33 kommuner, i 21 av dessa fick SD flest röster. I Hörby ökade de med 14,2 procentenheter och fick 35,4 procent av rösterna i kommunen. Det är viktigt att fundera över hur det har blivit så här och det är framför allt viktigt att analysera ett sådant resultat.

Mycket mer bakom SD:s framgång

Förklaringarna är många, främst att det handlar om rasism. Väljarna kopplas ofta ihop med män och lågutbildade väljare. Visst, kanske är dessa grupper mer rasistiska. Fast är det vad statistiken egentligen säger? Eller drar vi gärna sådana slutsatser utan att analysera hur det faktiskt ligger till? Det finns sannolikt mycket mer bakom SD:s framgång om man funderar lite längre. Även om man har kort utbildning och är man så kan man vara politiskt insatt och lika mycket emot rasism som andra människor.

Saken är dessvärre att de övriga riksdagspartierna i flera val har varit SD:s bästa valarbetare. Den här mandatperioden har försök gjorts att möta de påståenden och diskussioner som partiet för, men många väljare har redan lämnat de traditionella partierna. Man litar helt enkelt inte på att de kommer att göra vad de borde och vad de lovar. Missnöjet med samhällsutvecklingen och oron för den ökade grova kriminaliteten leder människor att rösta på ett parti som de sannolikt aldrig skulle ha övervägt tidigare.

Handlade om oro

Jag minns för några år sedan ett uttalande som en kommunstyrelseordförande gjorde där hon menade att vad vissa kommuninvånare ansåg var förfäligt, och underförstått så var uttalandena kopplade till rasism. Vad var då detta förfärliga? Jo det handlade bland annat om att de var oroliga att det skulle bli för hård konkurrens om jobben om det kom fler invandrare till orten. Det var alltså en mindre landsortskommun som det handlade om.

Det är precis sådant här som har hjälpt fram ett extremparti som SD. Människors farhågor har värderats och etiketterats och att man har varit orolig för det mest grundläggande, alltså att kunna försörja sig, har kopplats till att man inte är human och medkännande med dem som har det svårare än en själv. Sverige är faktiskt ett land med stor öppenhet och medmänsklighet jämfört med många andra länder och det tankesättet stöds av de flesta.

Sverige är faktiskt ett land med stor öppenhet och medmänsklighet jämfört med många andra länder

Eftersom Sverigedemokraterna aldrig haft verklig makt så vet vi inte hur det skulle bli om de fick det, men många är oroade. Med tanke på att de är relativt nya och har rötter i extremism och rasism så finns naturligtvis anledning till oro. Partiet visar dessutom gång efter annan att människor med extrema åsikter finns bland medlemmarna. Dock ska sägas att många med mer normala värderingar har anslutit sig till dem. Men trots allt så har de mycket att bevisa innan de kan anses rumsrena.

Hade våra politiker lyssnat och tagit människors åsikter och oro på allvar och visat respekt i stället för att döma, ja då hade inte SD lyckats få så många röster som nästan 17,6 procent i riksdagen.

Ska företräda väljarna

Våra förtroendevalda och folkvalda politiker ska företräda väljarna. Det innebär bland annat att låta samtalet vara öppet och reflekterande, vilket tar oss framåt och förhoppningsvis leder till lösningar. Det innebär också att ta synpunkter som framförs på allvar och att kunna förstå och reflektera över människors upplevelser av samhället. Det måste gälla även när vissa åsikter uttrycks som kan ifrågasättas. Så har debatten inte alltid sett ut och det här är resultatet.

Vi får hoppas att samtalsklimatet blir ett annat och att politiker lyssnar och bemöter sakligt och inte ger väljarna åsikter som de inte ens har framfört. Många säger sig lyssna till vad väljarkåren vill. Men det gäller att visa det också. Annars har vi all anledning att vara riktigt oroliga om knappt fyra år.

Katharina Wallenborg

fd kommunalråd med ansvar för bland annat demokrati och jämlikhet