Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Oavsett vad som händer med IS står de muslimska församlingarna i Sverige inför ett långvarigt arbete för att motverka alla former av våldsbejakande fundamentalism. I det arbetet behöver församlingarna det omgivande samhällets stöd, skriver Tommy Josefsson, Marco Nilsson och Klas Borell.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Samverka med lokala samfund mot radikalisering

Risken för att den våldsbejakande fundamentalismen sprider sig i Sverige när IS så kallade kalifat kollapsar är högst reell. Samtidigt ser vi allt fler tecken på sekteristiska motsättningar mellan shia- och sunnimuslimer även i Sverige. För att motverka detta är det avgörande att kommuner och myndigheter arbetar tätt samman med de lokala muslimska samfunden och föreningarna, skriver bland andra professor Klas Borell.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

I vårt nyligen inledda forskningsprojekt studeras svenska muslimers vardagliga arbete mot våldsbejakande fundamentalism. Det är hög tid.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

När muslimska röster mot våldsbejakande islamistisk extremism ges utrymme i massmedia handlar det oftast om islams mera officiella sida, till exempel om svenska och andra europeiska muslimska företrädares, kommittéers och paraplyorganisationers fördömanden av terrorism. Men det är inte främst genom sådana proklamationer som kampen mot våldsbejakande fundamentalism avgörs. Det görs framför allt lokalt, genom dagliga diskussioner i muslimska församlingar och i andra muslimska miljöer.

För svenska kommuner, som nu står inför uppgiften att förebygga våldsbejakande fundamentalism, är en sådan insikt central. Det är inte tillräckligt att engagera socialsekreterare och lärare, ofta med begränsade kunskaper om islam och den muslimska världen, i denna utmaning. För att det förebyggande arbetet skall bli verkligt framgångsrikt krävs strategiska samarbeten med de lokala muslimska organisationer som är beredda att arbeta mot våldsbejakande fundamentalism.

Redan nu visar resultat från vårt forskningsprojekt att företrädare för muslimska församlingar ser fram emot en fördjupad samverkan med kommuner och svenska myndigheter (se Josefsson, T., Nilsson, M. & Borell, K. 2017. Muslims Opposing Violent Radicalism and Extremism. Journal of Muslim Minority Affairs).

Fientlighet mellan sunni och shia

För att arbetet mot våldsbejakande fundamentalism skall bli framgångsrikt är det dessutom viktigt att inse att detta inte bara handlar om den så kallade Islamiska Staten, IS, utan också om nya försök att skapa fientligheter mellan muslimer i islams båda huvudgrenar, sunni och shia.

Med konflikterna i Syrien, Irak och Jemen, och av den kamp om regionalt inflytande som förs mellan Saudiarabien och Iran, har de historiska motsättningarna mellan sunni- och shiamuslimer under senare år intensifierats. Dessa sekteristiska konflikter har underblåsts också i Europa. Inom båda lägren har extrema grupper under senare år utvecklat en allt våldsammare retorik och i flera europeiska länder, till exempel Belgien och Storbritannien, har våldsamheter förekommit. Också i Sverige har de sekteristiska motsättningarna lett till våld, till exempel då en shialokal i Malmö brandbombades under hösten 2016.

”Djävulsdyrkare” och ”orena”

I Sverige tycks det just nu i första hand vara sunniextrema individer och grupper som söker ge näring åt fientligheter mellan sunnimuslimer och shiamuslimer. Som nyligen uppmärksammats också i massmedia (se till exempel Expressen 4 juni 2017) utmålar kringresande predikanter, ackompanjerade av bloggar och hemsidor, svenska shiiter som ”djävulsdyrkare” och som ”orena” med vilka alla mänskliga kontakter är förbjudna.

Samtidigt som dessa individer och grupper ibland tar formellt avstånd från IS ansluter de sig i praktiken till den avhumanisering av människor inom andra trosriktningar som är så typisk för IS och som fått rättfärdiga dess urskillningslösa förföljelser av shiiter, kristna och yazidier (men också, vilket sällan uppmärksammas, av sunnimuslimer).

IS så kallade kalifat i Syrien och Irak faller just nu samman. Vilka konsekvenser detta får för Sverige och Europa är svårt att säga. Terrorresorna från Europa till Syrien har av olika samverkande skäl minskat drastiskt under senare tid och det är möjligt att IS militära nederlag ytterligare kommer att reducera organisationens attraktionskraft. Men det är inte otänkbart att IS överlever de territoriella bakslagen och återkommer med en ny retorik där terrordåd i Europa och Nordamerika ges en ännu större vikt.

Behöver samhällets stöd

Oavsett vad som händer med IS står de muslimska församlingarna i Sverige inför ett långvarigt arbete för att motverka alla former av våldsbejakande fundamentalism. I det arbetet behöver församlingarna det omgivande samhällets stöd.

Enligt den år 2010 slutna överenskommelsen mellan regeringen, Sveriges Kommuner och Landsting och idéburna organisationer åligger det landets kommuner att vara drivande i samarbetet med civilsamhället. Och, som sagt, många muslimska församlingar väntar ivrigt på initiativ till fördjupad samverkan mot våldsbejakande fundamentalism.

Tommy Josefsson

utvecklingsledare för nyanländas lärande, Sävsjö kommun

Marco Nilsson

universitetslektor i statsvetenskap, Högskolan Jönköping

Klas Borell

professor i sociologi och socialt arbete, Högskolan Jönköping