Sommaren 2015 kommer många att minnas som orons sommar. Vi har tyvärr fått bevittna samhällen som har präglats av några fruktansvärda våldsdåd. Så inledde Socialdemokraternas ordförande, statsminister Stefan Löfven, sitt sommartal i augusti 2015. Han fortsatte talet med att peka på problem med gängkriminalitet, tiggeri, IS-resenärer, terrorhot. Mer än halva talet ägnade han åt att uttrycka sin och partiets beslutsamhet att ta tag i dessa frågor. Resten av tiden tog han i stället upp mer traditionella områden som jobb, utbildning, välfärd.
Nästan exakt samma fokus och fördelning hade Löfvens tal förra söndagen på den just avslutade socialdemokratiska partikongressen som hölls i Göteborg. Beslutsamhet mot brott och terror, hyllningar till polis – och till svensk försvarspersonal – präglade talets första halva. Därefter följde mer socialdemokratiskt klassiska perspektiv som sysselsättning och utbildning.
Tiotusen nya polistjänster
Dagen efter kongresstalet presenterade parti- ledningen ett förslag om att öka antalet poliser med cirka 10 000 nya tjänster från dagens cirka 20 000. Terrordådet i Stockholm två dagar tidigare låg självfallet som en skugga över både talet och kongressen men talet var alltså ganska likt det Löfven höll en solig sommardag ett och ett halvt år tidigare.
1968 formulerade Socialdemokraterna devisen ”Trygghet i förändring”. Den konkreta tolkningen av ”trygghet” bestod i ett förnyat fokus på välfärdsreformer. De följande åren tog partiet avgörande beslut om utbyggnad av barnomsorg, införande av föräldraförsäkring, övergång till särbeskattning och om en rad åtgärder på arbetsmarknaden.
Devisen för 2017 års partikongress, ”Trygghet i en ny tid” har snarare fått sitt konkreta uttryck i fokus på säkerhet för individer mot brott – oavsett om det handlar om småbrott, gängkriminalitet eller terrorattacker och mot angrepp på nationen och våra gränser.
Det traditionella trycks undan
Under det väl inarbetade begreppet ”trygghet” kan alltså diametralt olika praktisk politik komma att dölja sig. Det var i och för sig inte så att 1960- och 1970-talets socialdemokrati saknade politik och åtgärder som rörde brott, migration och försvar, men de kom inte i första rummet när partiledningen vände sig till partimedlemmar och väljare. På samma sätt är det i dag inte så att Socialdemokraterna saknar politik om sysselsättning, välfärd och skola – men dessa områden tenderar att successivt tryckas undan i partiets konkreta opinionsbildning.
Denna tyngdpunktsförskjutning har i sig inget med det hemska terrorattentatet i Stockholm att göra utan har varit förberett under ganska lång tid. Successivt har Socialdemokraterna manövrerat sig till en strikt flyktingpolitik (inklusive krav på striktare arbetsmarknadsinvandring), längre fängelsestraff och hårdnande attityd mot kulturella avvikelser – som när Stefan Löfven våren 2016 entydigt slog fast att ”i Sverige tar man varandra i hand när man hälsar”. Även den just avslutade partikongressen bekräftar bilden av att Socialdemokraterna är ett parti som potentiellt står inför en grundläggande ideologisk omprövning.
Svårt att leverera stora reformer
Skälen till den nya beslutsamheten på områden som partiet traditionellt inte har sökt vinna val på kan säkert vara flera. Hotet att tappa väljare till Sverigedemokraterna, som profilerar sig på precis de områden där Socialdemokraterna sedan en tid tagit ett steg framåt spelar säkert in. Verkligheten kan ha ändrats – gängkriminalitet och IS-resenärer är delvis nya fenomen. Samtidigt är det också ett faktum att Socialdemokraterna under flera decennier har haft svårt att leverera det som tidigare var partiets signum och källa till legitimitet i en stor del av väljarkåren: stora välfärdsreformer. Partiet har förvisso fortsatt att retoriskt fokusera på välfärdsstaten, men har i praktiken under lång tid enbart lyckats föreslå eller genomföra smärre justeringar i sådana välfärdssystem som införts för kanske ett halvsekel sedan och som successivt urholkats.
I stället för att genomföra stora nya välfärdsreformer på ständigt nya områden har partiet ägnat sig åt att lappa och laga i de existerande systemen. Under tiden har partiet tappat en stor del av sin väljarkår.
Mycket får framtiden utvisa
Ju svårare partiet får att profilera sig på välfärdsstaten och välfärdsreformer desto närmare kommer partiet ett vägval när helt andra politikområden börjar dominera. Om de nya teman vi sett det senaste ett och ett halva året, i Stefan Löfvens tal, i konkreta beslut och på partikongressen, visar att Socialdemokraterna mer långsiktigt kommer att lägga fokus på ideologiska områden som snarast har varit hemmaplan för andra partier får framtiden utvisa. Framtiden får också utvisa huruvida ett parti vars främsta väljarlegitimitet har grundats på att förknippas med välfärdsstaten och välfärdsreformer kan förflytta fokus till nya områden och attrahera nya väljare utan att tappa de gamla.
Nya stora välfärdsreformer tycks inte vara aktuella. I stället kommer partiet att gå till val på 10 000 nya poliser, inklusive två nya polishögskolor. Ramarna för opinionsbildning inom Socialdemokraterna och mellan de svenska partierna är på väg att förändras radikalt. Socialdemokraterna förefaller beslutna att fortsätta agera i förhållande till brotts- och terrorrelaterad ”oro”.
Jonas Hinnfors
professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, forskar med inriktning på socialdemokratin