Rätten för familjer att välja skola är en etablerad del av ”den svenska modellen” sedan 25 år tillbaka. Tre fjärdedelar av svenska folket vill ha den kvar, ännu fler bland familjer med barn. Cirka 70 procent har valt friskolor som drivs i aktiebolagsform. I Göteborg är Internationella Engelska Skolan ansvarig för två väl etablerade grundskolor, i Johanneberg och i Krokslätt, och har planer för fler. Vi behövs också för ett starkt internationaliserat näringsliv.
Mot den här bakgrunden är Margot Wallströms (S) uttalanden i en intervju i Aftonbladet (22/7) anmärkningsvärda, och av stor betydelse inför valet. Wallström har utsetts till en av fyra ledande talespersoner för Socialdemokraterna i årets valrörelse. Hon beskriver nu införande av systemet med friskolor och skolpeng som ”oförlåtligt”. ”Genom friskolor och skolpengssystem slog man sönder den viktigaste institutionen för att hålla ihop samhället”. Efter ett personligt angrepp mot min skolgärning, fortsätter Wallström: ”Om vi bara kan påverka genom att rösta med vår skolpeng blir ju inget gemensamt kvar. Till slut blir vi som vargar, går runt med vassa armbågar och en peng, säger hon.”
Tyst vanmakt
Beslutet 1992 om införande av ett system för fritt skolval, senare följt av att regeringen Göran Persson också införde samma skolpeng oavsett val av skola, föregicks av den stora statliga Maktutredningen, tillsatt av Ingvar Carlsson och ledd av professor Olof Petersson. Ett huvudresultat var att det rådde en tyst vanmakt bland medborgarna i förhållande till särskilt skolan. ”Föräldrarna har överlag en mycket negativ bedömning när det gäller möjligheten att påverka undervisning, skolmiljö eller valet av skola”, konstaterade Maktutredningen.
Utredningens huvudbetänkande, SOU 1990:44, avslutades så här:
”En central fråga är vad som skall göras till föremål för kollektiva beslut och vad som bör överlåtas till den enskilde… En huvudfråga när det gäller att finna en ny balans mellan ett samhällscentrerat och en individcentrerad syn är hur man kan förena önskan om social trygghet på grundval av gemensamma anordningar med önskan om individuell valfrihet. Ytterst är detta en fråga om hur man kan kombinera fria personliga val med solidarisk gemenskap.”
Friskolesystemet etablerade en sådan ny balans. Skolan betalas solidariskt, så att ingen behöver avstå på grund av kostnad. Skolan regleras via en omfattande skollag, beslutad av riksdagen. Att skolorna uppfyller de offentliga kraven kontrolleras av en särskild skolinspektion, men också med hjälp av insamlade data från nationella prov, med mera. Inom den ramen har familjer rätt att välja skola, kommunal eller friskola.
Återgå till gamla systemet
Margot Wallström vill nu tydligen återgå till systemet som det var före den ”oförlåtliga” friskole-reformen. Och hon talar ju för partiet. Det förvånar mig att hon bärs av en så grund demokratisyn, att demokrati bara skulle råda om det inte finns utrymme för personliga val från medborgarna. Hon borde också ställa sig frågan hur det kom sig att så många föräldrar desperat sökte alternativ till de kommunalt drivna skolor de tilldelats. Jag kan berätta, ty jag var med.
Jag har hört så många djupt rörande personliga berättelser om hur Engelska skolan räddat barn och familjer från mobbning och kaos i de skolor de kom från, till en framtid av kunskaper och självförtroende. Men Wallström anser det tydligen ”oförlåtligt” att de gavs möjligheten att byta skola. Enligt vad hon säger råder det demokrati bara om byråkrater bestämmer i stället för föräldrarna.
Inkvotering i skolan
Det är mycket upplysande för ett synsätt som, såvitt jag förstår, kommer att leda till förslag om ett omfattande system med tvångsmässig ”bussning” av elever om Socialdemokraterna vinner valet, i syfte att ge skolorna en ”allsidig sammansättning”. Vänsterpartiets alternativ att hänvisa alla till en kommunal närskola löser ingenting i ett samhälle med stor uppdelning i boende. Bussning bygger på att myndigheter fastställer kvoter för skolor – så många somalier, så många från Mellanöstern, så många etniska svenskar, och så vidare. Redan att dela upp barn på det sättet är djupt problematiskt. Tvånget att sända barn härs och tvärs till skolor som föräldrarna inte valt är också ett stort ingrepp i familjers liv.
Internationella Engelska Skolan har denna höst 26 000 elever, med cirka 50 000 föräldrar och ytterligare ett par hundratusen far- och morföräldrar. Till detta kommer nära 200 000 registreringar i köerna till våra skolor för kommande år. Det är värdefullt för alla dessa familjer att veta att Socialdemokraterna nu nått ett stadium där partiet anser att föräldrar är ”som vargar” för att de söker bästa möjliga skola för sina barn.
Låt mig också upplysa Margot Wallström om att när Engelska Skolan startades 1992, var det efter en aktiv vädjan från Utrikesdepartementets personalförening samt UD:s expeditionschef.
Barbara Bergström
grundare av Internationella Engelska Skolan