Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Gert Wingårdh, arkitekt

Så räddar vi Göteborgs konstmuseum

Göteborgs konstmuseum skulle kunna vara stadens främsta kulturinstitution. Men då krävs en rejäl tillbyggnad på baksidan som kan nås genom en tunnel under huset, skriver bland andra arkitekt Gert Wingårdh

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Utan Göteborgs 300-årsjubileum hade Göteborgs konstmuseum aldrig tagit plats som Avenyns avslutning mot söder. Skickliga manövrar och generösa donatorer gjorde att en tunn men mäktig skärmbyggnad kunde öppna till Jubileumsutställningen 1923.

Huset har byggts till och om ett par gånger sedan dess, men det är ännu en bit kvar innan museet fungerar helt och fullt. Det är svårtillgängligt, osäkert, för kallt, för torrt, för fuktigt, svårarbetat, statiskt och i allmänt dåligt skick. Det förhindrar möjligheterna till att visa de utställningar man vill, eftersom inlånad konst inte kan tas om hand efter förtjänst.

Ett ännu värre problem

Det är illa nog med problemen men de missade möjligheterna är ett ännu värre problem. Göteborgs konstmuseum skulle kunna vara stadens främsta kulturinstitution. Guide Michelin Vert har redan gett det ett högre betyg än något annat museum i Sverige och det är redan fler människor som går på museer än på Allsvenskan (ett problem för arenorna, naturligtvis) vilket beror på att de i dag lockar med så mycket mer än bara konst. Konstmuseet skulle kunna bli stadens viktigaste offentliga rum. Det konstaterade också Jan Stigland på GP Debatt (30/12), men han kunde naturligtvis inte veta det vi vet om museet.

Det är inte en stor glasad fasad mot Götaplatsen som museet behöver, utan en rejäl tillbyggnad på baksidan som kan nås genom en tunnel under huset. Det kan vi konstatera efter att på uppdrag av kommunens fastighetsbolag Higab ha studerat möjligheter och problem hos både huset och verksamheten.

Tidigt en ikonbyggnad

De sju valven blev tidigt en ikon. Den ursprungliga arkitekturen är både mäktig och elegant men tilläggen har fått många av dess förtjänster att kantra. Etagerna på baksidan blockerar en verkligt effektiv tillbyggnad som inte bara skulle göra det möjligt att nå alla våningsplan med en hiss som kan transportera större konstverk, utan också skapa det gårdsrum som hela tiden föresvävade husets ursprungsarkitekt Sigfrid Ericson. 90-talets stora underjordiska trappa gjorde inte vägen upp i huset enklare, däremot förstörde den husets vackraste rum, den majestätiska skulpturhallen.

Tanken på en tunnel under huset och en tillbyggnad på baksidan väcktes redan av arkitekt Lars Ågren på 80-talet men av den klara och kloka visionen blev till slut bara en liten labyrint. Förr eller senare måste museet få de lokaler man redan för hundra år sedan såg att det skulle behöva. Det kommer att kosta, men blir inte billigare av att hetsas fram efter ännu en vattenskada eller något ännu värre. Göteborgs konstmuseum är en skattkista, och måste skötas som en sådan.

Gert Wingårdh

arkitekt

Rasmus Wærn

arkitekturhistoriker

Isabella Nilsson

sekreterare vid Konstakademien och tidigare museichef