Under andra världskriget blev många av Europas gamla städer bombernas och lågornas rov. Vissa städer återuppbyggdes till stora delar och är i dag populära besöksmål, andra är för evigt förändrade till oigenkännlighet. Utan ödmjukhet inför vad vårt land skonades från, valde Sverige, om än med delvis goda avsikter, att kort därefter frivilligt utplåna lika stora delar av vårt eget byggda kulturarv. I dag fortsätter vi att bortskämt vaska fullt fungerande och högkvalitativa byggnader, bara för att vi har råd.
Utan ödmjukhet inför vad vårt land skonades från, valde Sverige, om än med delvis goda avsikter, att kort därefter frivilligt utplåna lika stora delar av vårt eget byggda kulturarv.
Just nu pågår rivningen av en del av Handelshögskolans äldsta byggnader till förmån för Västlänkens Station Haga. Tegellängan från 1951 vid hörnet Vasagatan/Haga Kyrkogata är välbyggd i enkel, stilren och tidstypisk stil. I detta fall har det faktiskt gjorts ansträngningar för att ta vara på en stor del av dess påkostade inredning, men en utmärkt byggnad som hade kunnat stå i hundra år till måste offras.
Renodlat slöseri
Handelshögskolans fastigheter förvaltas av Akademiska Hus liksom ett flertal andra universitetsbyggnader i Göteborg som också ska jämnas med marken. Om rivningen av Handels ändå kan motiveras av Västlänkens antagna klimatvinster, är Akademiska Hus planerade rivning av Humanistiska biblioteket (1951-54) och före detta Kjellbergska flickskolan (1929) vid Renströmsparken ett renodlat slöseri. Enligt MKB har planerna stor effekt på och stora konsekvenser för 1600-1700-talens fästningsstad, 1900-talets stadsbyggande och göteborgska särdrag i stadsbilden.
Knappt har alltså den nya Humanistiska och Konstnärliga fakulteten intill byggts klart förrän studenterna ska utsättas för ytterligare flera år av byggnadsarbeten. De nya fakultetsbyggnaderna har i vår mening goda arkitektoniska kvaliteter och harmonierar väl med omgivningen. Det är beklagligt att detta goda exempel på nyexploatering ska dras ner i smutsen av detta kulturarvsfördärv skulle det förverkligas.
Som om inte detta var nog planerar Akademiska Hus omfattande rivningar av Sahlgrenska Universitetssjukhuset, vilket varit känt en längre tid men inte orsakat det ramaskri som det borde. Kanske för att kulturhistoriska värden ställs mot sjukvård och medicinsk forskning, eller för att allmänheten inte känner till förödelsens omfattning.
Minst tre men kanske så många som ett tiotal byggnader från 1900-talets första hälft kan rivas och ersättas av ett par stora byggnadskomplex. De rivningshotade tegelhusen har tillkommit varsamt och med stor hänsyn till befintlig bebyggelse under femtio års tid och bildar en harmonisk helhet. Det som planeras i dess ställe är i fråga om material, stil och skala närmast ett hån mot denna relativa arkitektoniska endräkt som präglat Sahlgrenska i över hundra år och förändrar drastiskt områdets utseende både på nära håll men också sett från en stor del av Göteborg.
Enorm klimatpåverkan
Men låt oss trots allt lämna kulturarvsfrågorna därhän. När det förs diskussioner på högsta nivå om att riva en rad högkvalitativa byggnader som tack vare och inte trots att de är hundra år eller äldre ännu är fullt fungerande och i gott skick, handlar frågan inte bara om kulturarv, utan också hållbarhet. Som byggbranschen har utvecklats ser vi inte ut att komma tillbaka till dåtidens byggnadstekniska och kreativa höjd som gör dessa hus så hållbara och omtyckta ända in i vår tid.
Dagens höga exploateringstakt och besparingskrav skapar stora brister i fråga om tekniskt utförande och material. Kanske är det ingen tillfällighet att nya hus generellt inte heller byggs för att hålla i mer än ett par årtionden, utan tvärtom rivs i slutet av sin livscykel. Likheterna med så kallat planerat åldrande som uppdagats inom teknikbranschen är skrämmande och har också fått stor kritik för dess klimatpåverkan.
Bygg- och fastighetssektorns klimatpåverkan utgör enligt bland annat Boverket en femtedel av Sveriges totala utsläpp av växthusgaser och då är inte utsläppen från branschens importvaror inräknade. Inte heller tas byggnadernas planerade åldrande med i beräkningen relativt att bygga bättre för längre livslängd.
Tillvarata kapital
Sverige har satt upp ambitiösa klimatmål om noll nettoutsläpp av växthusgaser år 2045 och många branscher har tagit efter. Akademiska Hus har antagit klimatmål om att uppnå en klimatneutral projektverksamhet fram till samma år. Detta klingar mycket illa med deras planerade rivnings- och exploateringsplaner i Göteborg. Vad mer ligger i pipeline i resten av Sverige? Brister deras kunskaper om byggindustrins inverkan på vårt klimat eller bedriver de medveten grönmålning?
Rivningar är kostsamma företag men den stora kostnaden för klimatet ligger i det som byggs i dess ställe som har sämre kvalitet och kortare livslängd. Låt oss i stället ta vara på det kapital som byggts upp av tidigare generationer i form av dessa i dag klimatneutrala byggnader. De kan integreras varsamt i den nya staden och insidan kan anpassas efter vår tids behov. Vi kan bygga den nya staden utan att offra den gamla, det kan göras utan den kultur-, klimat- och kapitalförstörelse som i dag sker i rivningarnas spår.
Filip Laurits, ordförande Föreningen Fasad