Hotet från den grova organiserade brottsligheten är allvarligt, vilket inte minst den gångna veckans händelser i Göteborg och gårdagens attentat i Trollhättan illu-strerar. Diskussionen om organisatoriska modeller för att möta detta har varit livlig på senare tid.
Jag tror att det är fel diskussion just nu. Nu är inte rätt tid att ägna sig åt organisationsfrågor. Vad som behövs är i stället ett intensifierat polisarbete för att störa och punktmarkera den organiserade brottsligheten. Det handlar om att få ut fler poliser i yttre tjänst, poliser utrustade med nya moderna verktyg och som har ett bättre fungerande samarbete med andra myndigheter.
Under alliansregeringens första år har många viktiga beslut tagits just för att stärka rättsväsendets förmåga att bekämpa den organiserade brottsligheten. Vi är mitt uppe i den största polissatsningen någonsin som syftar till att nå 20 000 poliser senast 2010.
Nya verktyg är också på väg fram. Riksdagen fattade i förra veckan beslut om buggning, preventiva tvångsmedel och ytterligare rättssäkerhetsgarantier vid användandet av hemliga tvångsmedel.
Regeringen kommer inom kort att tillsätta en utredning med uppdrag att se över i vilken utsträckning polisen bör kunna använda sig av provokativa åtgärder vid bekämpning av grov brottslighet. Vi kommer dessutom under denna höst att besluta om en lagrådsremiss som syftar till att ge de brottsbekämpande myndigheterna bättre möjligheter att förverka utbyte av brott.
Skärpt syn på våldsbrott
Ett viktigt verktyg för polisen i kampen mot den grova organiserade brottsligheten är att kunna behandla personuppgifter på ett ändamålsenligt sätt. Ett förslag om en helt ny lag på området kommer att remitteras inom kort. Till detta kommer Straffnivåutredningen som arbetar med förändringar i strafflagstiftningen för att markera en skärpt syn på allvarliga våldsbrott, inte minst mord. Detta är brott som ofta begås av grovt organiserade kriminella. De skall veta att samhällets dom är hård när det gäller våldsbrott. Tyvärr uppfattas det inte alltid så med nuvarande lagar. Därför är en reformering helt nödvändig.
Sveriges polis- och rättsväsende kommer genom dessa beslut att stå starkare än någonsin och det är ett tillfälle som vi bör utnyttja till att öka trycket mot de grovt kriminella i hela landet. Jag vill därför inte spilla tid och kraft åt att tillsätta ytterligare utredningar, ändra i befintliga befogenheter eller att rita om Sveriges myndighetskarta. Vi har de kunskaper som behövs och de strukturer som krävs för att intensifiera kampen mot den organiserade brottsligheten.
Stark lokal polis
I dag har vi fått en situation då till exempel vissa kriminella mc-gäng medvetet etablerat sig på mindre orter runt om i landet. Orter som hittills har präglats av en relativt låg polisnärvaro och som gjort det möjligt för brottsligheten att agera mer ostört.
Den organiserade brottslighetens decentralisering och lokala utbredning kan då inte vändas genom en centralisering av polisen. Det riskerar att försvaga polisen där den måste stå som starkast. Jag accepterar inga vita fläckar på Sveriges poliskarta utan vill fortast möjligt täppa till de luckor som den organiserade brottsligheten varit snabb att utnyttja.
Viktig pusselbit
Jag ifrågasätter lösningar som går ut på att man flyttar poliser och resurser från stora myndigheter som Göteborg och Malmö till en ny central enhet i Stockholm, något som skulle bli följden av de så kallade FBI-förslag som förts fram. Jag har stor tillit till den lokala polisen i exempelvis Göteborg och vill snarare se en förstärkning av göteborgspolisens förmåga än en försvagning av densamma. Den lokala kunskapen är en viktig pusselbit för att insatserna mot den brottsligheten ska få önskad effekt.
Ett dubbelkommando, där en del av arbetet i Göteborg ska styras från Kungsholmen i Stockholm, riskerar bara att skapa oreda.
En annan aspekt av behovet av ett lokalt engagemang är nyrekryteringen till de kriminella gängen. Ungdomsgäng i storstädernas förorter ägnar sig i ökad utsträckning åt grov organiserad brottslighet med systemhotande inslag, till exempel i form av övergrepp i rättssak och hot mot målsäganden. Särskilt illavarslande är att dessa gäng drar in mycket unga personer i allvarlig kriminalitet.
De kriminella ungdomsgängen i storstädernas förorter upplevs som hotfulla av de boende och har ett stort inflytande i vissa stadsdelar. Även i detta avseende förutsätter en nationell mobilisering att de som har förstahandskunskap om lokala förhållanden också ges en viktig roll i det arbete som ligger framför oss. Denna inriktning går också väl att förena med det uttalade behovet av att kunna flytta resurser över geografiska och administrativa gränser där de gör störst nytta.
Danska mc-gäng har flyttat
Det är mot den här bakgrunden som jag nu bjuder in företrädare för alla de myndigheter som på ett eller annat sätt kommer i kontakt med den organiserade brottsligheten för att tillsammans med polisen åstadkomma en nationell mobilisering och ambitionshöjning i kampen mot den organiserade brottsligheten. Den kampen skall föras på bred front, i hela landet, och för polisens del involvera såväl lokala som nationella resurser. Samverkan, uthållighet och flexibilitet är några av de ledord som måste styra det fortsatta arbetet.
Detta är en modell som prövats med framgång i Danmark med gott resultat. Det är ingen slump att många danska mc-gäng flyttat över sundet till södra Sverige.
Den grovt organiserade brottsligheten har visat sig vara både uthållig och stark. Men när Sveriges alla goda krafter samverkar och mobiliseras råder det ingen tvekan om att rättsstaten alltid kommer vara starkare och mer uthållig.
Beatrice Ask
justitieminister (m)