Stora delar av Göteborgs hamn har länge gått utmärkt. Både Roro-terminalen, för rullande gods, och energihamnen, som bland annat servar de tre närliggande raffinaderierna, har utvecklats riktigt bra. Samtidigt har det funnits en plump i protokollet. Containerterminalen har, på grund av aktiv eller latent arbetsmarknadskonflikt, periodvis tappat volymer. Första kvartalet 2017 var det sämsta på över tio år och till samma kvartal 2018 var uppgången inte större än cirka tre procent.
Vi har ofta pekat på att två viktiga pusselbitar behövde komma på plats för att en positiv utveckling verkligen skulle ta fart även i containerterminalen. Den ena, kortsiktiga, var en grundlig lösning på konflikten. Den andra, långsiktiga, var en fungerande finansiering av en fördjupning av farleden. Denna investering är nödvändig för att hamnen även på lite sikt ska kunna ta emot de största fartygen på de kontinentala direktlinjerna. Att kunna det är inte bara viktigt för Göteborg – utan för hela Sverige.
Fullt realistiskt
Nu är båda pusselbitarna, mycket glädjande, på plats. Med statlig medfinansiering säkrad i nationell plan är det fullt realistiskt att, med hjälp av EU-stöd och andra medel, skapa ett finansieringsupplägg och en process som möjliggör byggstart för farledsfördjupningen omkring år 2024. Det är en bra och viktig väg framåt.
När det gäller konflikten är den uppgörelse som parterna presenterat precis vad som behövdes. Genom att på några strategiskt viktiga punkter strama upp och rätta till, via förändringar som primärt formaliserar praxis, skapas ordning och reda även på arbetsplatser med fristående fackliga organisationer. Den svenska modellen stärks. Som alltid på arbetsmarknadsområdet kan det ta ett par år innan den nya modellen är ordentligt prövad i förhandlingar och rättssalar. Men det råder ingen tvekan om att uppgörelsen är en definitiv och stabil lösning på de problem som funnits.
I den nya situationen gäller det att snabbt och resolut dra nytta av de markant förbättrade förutsättningarna. Förtroendet behöver återskapas. Affärerna behöver utvecklas. Volymerna behöver drivas upp. För att få upp farten är det rimligt att arbeta med tre spår:
1. Kommunicera det nya läget. Tappade förtroenden tar tid att bygga upp. Därför kommer vi aktivt och ihärdigt kommunicera vad de två besluten betyder för hamnens möjligheter till utveckling. Göteborgs hamn ska med både självförtroende och strategisk blick möta omedelbara och framtida utmaningar kring automatisering, konkurrens från andra hamnar i Europa och kundernas växande krav på logistikcentrumi anslutning till kaj.
2. Bygg ett starkare nätverk av gamla och nya partners. Mötena med både nuvarande och nya kunder ska intensifieras för att stärka gamla band och knyta nya inom viktiga kundgrupper. Göteborgs hamn ska – inom och genom sitt nätverk – förknippas med effektivitet, konkurrenskraft och flexibilitet samt vara en garant för en fungerande svensk import och export.
3. Involvera den statliga nivån. Göteborgs hamn är ingen lokal hamn, utan Sveriges största internationella hamn. Det är då självklart att den ska utvecklas i nära samarbete med staten och hela det svenska näringslivet. Nyligen deltog näringsminister Mikael Damberg (S) i ett möte med några av hamnens största kunder. Hans budskap var tydligt: volymerna ska hämtas tillbaka för att stärka svenskt näringsliv. Här är insikten från konfliktperioden viktig: utan den unika effektiviteten i Göteborgs hamn blir det dyrare för alla.
Sammantaget är bilden ljus. Med pusselbitarna på plats står Göteborgs hamn starkare än på länge. I hela Sveriges intresse ska vi nu bygga förtroende, affärer och volymer igen.
Ulrica Messing (S)
styrelseordförande, Göteborgs Hamn AB
Ann-Sofie Hermansson (S)
kommunstyrelsens ordförande i Göteborg