Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Vägen ur Corona ger oss en unik chans att förnya och stärka miljonprogrammen socialt, samtidigt som vi återstartar ekonomin. Att bygga nytt och renovera skapar förutsättningar för trivsel och framtidstro, samtidigt som företag och entreprenörer får nya uppdrag och nya arbetstillfällen skapas. För att få igång en sådan process krävs ett antal insatser från regeringen, skriver debattören. Bild: Adam Ihse / TT

Rusta upp miljonprogrammen som en väg ut ur krisen

Miljonprogrammen är i akut behov av upprustning och utveckling. Under alltför lång tid har politiska löften om satsningar för att göra områdena tryggare och trevligare inte infriats. När vi nu ska ta oss ur Coronapandemin finns ett gyllene tillfälle att både ta krafttag i dessa områden, skapa fler och bättre bostäder men också ge den svenska ekonomin en skjuts. Då krävs att staten både ser över regelverk och skjuter till pengar, skriver Anders Nordstrand, vd Sveriges Allmännytta.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Det svenska miljonprogrammet 1965-75 byggde på en optimistisk idé om att bygga välfärdssamhället och lösa samhällsutmaningar. Bostadsbrist och dålig bostadsstandard skulle byggas bort. Men med tiden kom många miljonprogramsområden att få en hög andel människor med svagt socialt kapital, och i kombination med problemtyngda skolor, hög arbetslöshet och boendemiljöer med upprustningsbehov skapades en grogrund för kriminalitet och otrygghet som drabbar människor i vissa av dessa områden. När vi nu planerar för vägen ut ur Coronapandemin kan åtgärder för att rusta upp, utveckla och förnya miljonprogrammen både bli en ekonomisk motor och ett sätt att lösa djupt rotade problem.

Överskattade behovet

Många av de utmaningar som idag förknippas med miljonprogramsområdena byggdes in redan från början. Omfattningen i sig blev ett problem när många kommuner överskattade behovet av nya bostäder. Vid planeringen av Angered tänkte man sig en helt ny stad för 300 000 invånare. Vid samma tid hade hela Göteborg en befolkning på omkring 400 000. Många av de överflödiga lägenheterna blev svåra att hyra ut och blev bostäder för människor med svagt socialt kapital. Områdena fick allt mindre demografisk variation.

Idag har vi åter en situation där bostäderna inte räcker till. Både behovet av nya bostäder och upprustning av befintliga bostadsområden är stort. Enbart renoveringsbehovet för den svenska allmännyttan ligger på ungefär 63 miljarder kronor, en stor del i miljonprogramsområden. Bostadsföretagen satsar så mycket de kan, men insatserna matchar inte tillnärmelsevis behoven. När områden changserar och koncentrationen av socialt utsatta människor befästs, skapas en spiral av sinsemellan förstärkande samhällsproblem. Hög arbetslöshet, undermåliga skolor och ibland tuffa levnadsförhållanden är förknippade med kriminalitet och ökad otrygghet.

När områden changserar och koncentrationen av socialt utsatta människor befästs, skapas en spiral av sinsemellan förstärkande samhällsproblem

De allmännyttiga bostadsföretagen både vill och kan göra mycket för att stärka tryggheten och skapa framtidstro i miljonprogrammen. Den kommunala bostadskoncernen Framtiden i Göteborg har exempelvis antagit ett mål om det inte skall finnas några särskilt utsatta områden i kommunen 2025, med beredskap om åtgärder upp till 11 miljarder kronor. Andra bostadsföretag tillhandahåller personal på plats både dag- och kvällstid, trygghetsvärdar, aktiviteter för barn och unga, läxhjälp, mötesplatser, arbetsmarknadsinsatser och insatser för att hålla områdena både snygga och trygga. Dessvärre matchar inte lokala insatser tillnärmelsevis behoven i landet som helhet. Det behövs bredare politiskt stöd.

Sveriges Allmännytta har under många år påtalat vikten av politiska initiativ för att skapa fungerande, trivsamma bostadsområden i miljonprogrammen, där otrygghet, ojämlikhet och kriminalitet motverkas. Vi har sett löften och utspel om krafttag från olika regeringar, men de politiska initiativen för att rusta upp miljonprogrammen är högst marginella, trots samhällsdebatten om socialt utsatta områden.

Miljonprogrammen drabbades värst

Den rådande Coronasituationen accentuerar både problemen och behoven i miljonprogrammen – men även möjligheterna att lösa dem. När Coronapandemin spreds i Sverige under våren 2020 drabbades människor i miljonprogrammen värst. Många lever trångt och risken för smittspridning är stor. I Stockholmsområdet, där Coronaviruset spreds mest, hade miljonprogramsområdena Rinkeby-Kista och Spånga-Tensta högst antal covid-19-smittade per 10 000 invånare, enligt siffror från Smittskyddet i Stockholm. I miljonprogramsområdena dominerar enligt Almega yrken inom servicebranscherna; busschaufför, vårdbiträde, hemtjänstarbetare, butiksbiträde - jobb som inte kan genomföras hemifrån.

Vägen ur Corona ger oss en unik chans att förnya och stärka miljonprogrammen socialt, samtidigt som vi återstartar ekonomin. Att bygga nytt och renovera skapar förutsättningar för trivsel och framtidstro, samtidigt som företag och entreprenörer får nya uppdrag och nya arbetstillfällen skapas. För att få igång en sådan process krävs ett antal insatser från regeringen.

ROT-avdrag för hyresrätter

Ekonomiska incitament måste till. Fastighetsägare som investerar för att lösa sociala utmaningar och främja integration bör få en skattereduktion. Det behövs även ett ROT-stöd för hyresrätter - idag får de som bor i bostadsrätt och villa gör ROT-avdrag för tio miljarder per år, medan hyresrätten inte får något stöd. Staten bör införa ett stöd till bostadsföretag som vill skapa trygga utemiljöer som inbjuder till vistelse såväl dag- som kvällstid.

Lagar och regler måste ses över. Kärnan för att få igång ett snabbt och effektivt byggande är att byggreglerna är både förutsägbara och flexibla. Med ett generellt typgodkännande av byggregler skapas möjlighet till upprepning av ett byggsystem. Allmännyttans bostadskoncept Kombohusen har visat att industriellt byggande generar fler producerade bostäder till en rimlig kostnad. BIDs, eller fastighetsägarföreningar, där olika aktörer i ett område går samman för att stärka trivsel och trygghet i ett område, är en framgångsrik samverkansmodell som bygger på dialog med de boende, större engagemang och delaktighet. Staten bör se över lagstiftningen för att underlätta för bildandet av BID.

Långsiktiga satsningar

Dessa åtgärder underlättar för bostadsföretagen att göra långsiktiga satsningar för tryggare områden med framtidstro. Men samtidigt måste den offentliga och privata servicen öka; handel och affärsverksamhet måste främjas och offentlig verksamhet bör i högre utsträckning förläggas till miljonprogramsområdena. Välmående bostadsområden blir ekonomiska motorer. Satsar vi på miljonprogrammen satsar vi också på en väg ut ur Coronakrisens ekonomiska nedgång.

Anders Nordstrand, vd Sveriges Allmännytta