Replik
31/3 Sveriges samhällsproblem är större än SD
I sin text försvarar riksdagsledamoten Robert Hannah (L) sitt partis val att ”söka samsyn” med Sverigedemokraterna. Hannah hävdar att de som invänder mot Liberalernas vägval felaktigt pekar ut SD som det största hotet mot den liberala demokratin. Istället bör man, enligt Hannah, tag i problem som orsakats av en ”en ogenomtänkt migrations-, integrations- och rättspolitik”.
Grov förenkling
Den sammanfattningen är inte bara en grov förenkling som medvetet eller omedvetet förminskar kritiken av partiets vägval. Artikeln målar också upp ett falskt dilemma genom att låta påskina att valet står mellan en regering med aktivt SD-stöd och en eskalering av alla större samhällsproblem.
Det jag och andra liberala kritiker av ett eventuellt SD-samarbete reagerar mot är att Robert Hannah väljer att söka samsyn med just SD – ett parti som presenterar allt annat än liberala lösningar på de samhällsproblem som finns. När Hannah skriver att ”En del av partiet är mer övertygade om att SD är det största problemet” ägnar han sig åt whataboutism på högsta nivå. Istället för att bemöta kritiken i sak, antyder han att de som kritiserar partiets val mot att öppna mot SD, inte bryr sig om andra samhällsutmaningar som religiös fundamentalism eller segregation. Men det finns inget hinder för att engagera sig i alla frågorna. Den målkonflikt som antyds är alltså obefintlig.
”Medeltida åsikter”
Hannah skriver vidare att Sverige idag har ”ett system som utgår ifrån bidragsberoende och acceptans av medeltida åsikter”. Och absolut, försörjningsstödet behöver reformeras och förtryckande normer bör bekämpas. Men att det nuvarande systemet helt skulle utgå från bidragsberoende och acceptans av till exempel hedersnormer är att göra det väl enkelt för sig. Med den retoriken verkar det visserligen finnas goda möjligheter för samsyn med SD, men särskilt liberalt låter det inte.
Migrations-, integrations- och rättspolitiken behöver reformeras, enligt Hannah. Och det ska göras tillsammans med SD. Som liberal kan jag inte för mitt liv förstå hur en sådan samsyn ska kunna uppstå inom något av de tre politikområden Hannah räknar upp.
Hannah har profilerat sig som en politiker som prioriterar att vända utvecklingen i utsatta områden. Att ställa upp samarbete med SD som ett villkor för en sådan förbättring är absurt. Officiell statistik visar att en majoritet av befolkningen i Sveriges fem största utanförskapsområden är utlandsfödda unga vuxna. SD menar att invandrare är en kulturell belastning och vill att fler invandrare ska återvända till sina ursprungsländer. L och SD ska väl knappast lösa segregationen tillsammans genom att få fler personer som bor i Sverige att åka hem.
Oklara krav
Nej, SD:s integrationspolitik är att invandrare ska assimileras och uppmuntras att återvända. I sitt yttrande i ett betänkande till Migrationskommittén föreslår SD att man ska neka uppehållstillstånd för de som ”underlåter att följa integrationsåtgärder”. Vilka de är slås inte fast, mer än att de skulle vara mer omfattande än idag. Medborgarskapet ska enligt SD ”baseras på en djupare förståelse av nation och samhälle. Kunskap om Sveriges historia, kultur, seder och bruk är angeläget för att bli en del av nationen. Lika viktigt är förståelse för sociala koder, normer och värderingar”. I en liberal demokrati står ingen över lagen.
Men själva kärnan är just det, att inom lagens ramar, får var och en leva sitt liv som man önskar. Vilken kultur eller historia man identifierar som sin eller vilka seder och bruk man anammar eller ”förstår” är helt upp till var och en. En liberal bör försvara varje människas rätt att leva precis så utsvävande, asketiskt, traditionellt eller modernt, som hen önskar, så länge det sker inom lagens ramar.
Det är välkommet att Hannah, försöker förklara det val hans parti gjort. Det är bara sorgligt att valet är oförenligt med grundläggande liberala värderingar om individens frihet att själv välja hur man vill leva, älska och tro inom gränserna för det öppna demokratiska samhället.
Populistiska partier växer inte fram ur tomma intet. De frodas ju fler som accepterar deras svartvita världsbild, gör deras förenklade problemformuleringar till sina egna och tar efter partiets polemiska retorik.
Jag håller dock helt med Hannah på en punkt: Populistiska partier växer inte fram ur tomma intet. De frodas ju fler som accepterar deras svartvita världsbild, gör deras förenklade problemformuleringar till sina egna och tar efter partiets polemiska retorik. Tyvärr är Hannahs debattartikel ett klockrent exempel på precis det.
Karin H. Zelano, fil.dr i statsvetenskap och biträdande redaktör på tidskriften Liberal Debatt