Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Att demolera ett epokbildande byggnadsverk kan inte passera opåtalat, skriver debattören. Bild: Ascilto
Att demolera ett epokbildande byggnadsverk kan inte passera opåtalat, skriver debattören. Bild: Ascilto

Rivningshysteri och själlösa prestigebyggen måste få ett slut

Det finns helgedomar, som blivit till framträdande symboler för kunskap, bildning och kultur. Flickläroverket i Göteborg är en sådan. Ett tempel som tidigt riktade sin spjutspets framåt mot kvinnors frigörelse och rätt till utbildning på männens villkor, är ett sådant byggnadsverk. Att det ska rivas är ett hån mot varje uppnådd milstolpe i kampen för jämställdhet och rättvisa, skriver Gerd Riccius.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Beslut har fattats att detta lärosäte skall rivas i januari 2023 för att ge plats åt Universitetets projekterade nybygge för konstnärlig utbildning och forskning. Är detta övergrepp på en ikonisk byggnad för lärdom verkligen ett verk av kulturens fanbärare och bildningens företrädare i dagens Sverige?

Endast fantasin sätter gränser för en befintlig byggnads olika potentiella användningsområden. Att våldföra sig på en etablerad symbol för 1900-talets kvinnliga emancipation är ett hån mot varje uppnådd milstolpe i kampen för jämställdhet och rättvisa. Att fysiskt utplåna det anrika Flickläroverket, som danat så många betydande kvinnor, är en skymf mot deras viktiga samhälleliga insatser och mot både tidiga och nutida feministiska landvinningar.

Kan inte passera

Att demolera ett epokbildande byggnadsverk kan inte passera opåtalat. Signalerna om en nedvärdering av anläggningens symboliska och psykologiska betydelse lämnar, ur etisk, moralisk och kulturpolitisk synpunkt, mycket övrigt att önska. Cynismen mildras inte av att man nu i en chevaleresk inbjudan erbjuder Flickläroverkets före detta elever att medverka i destruktionen med en önskan om att utnyttja deras skolminnen som bränsle och stoff i ett kommande konstnärligt forskningsprojekt.

Det finns kultplatser, som måste vårdas och förbli fredade, framför allt av aktning för de idéer de förmedlat, lärdomar, långt mer betydelsefulla för mänskligheten än vidlyftiga byggplaner på platser, vilka kunde valts med större omsorg och där respekten för helig mark borde varit uppenbar.

Det är nog nu av rivningshysteri och fula, själlösa prestigebyggen, som ödelägger vår stads särpräglade stämning, dess historia och identitet. Sötebrödsdagarna med överkonsumtion och överproduktion är över. Dagens lösen heter besinning, ansvar och reflektion kring hur vi bäst tillvaratar jordens krympande resurser.

Med utgångspunkt från det ovan sagda borde beslutet att riva Flickläroverket redan under projekteringsstadiet ha hamnat där det rätteligen hör hemma – i papperskorgen

Nostalgi eller reaktionärt romantiserande har här ingen plats. Ifrågasättandet av rivningsprojektet handlar i stället om vikten av förankring, om respekt för åskådliga bestående värden, om devisen ”Female matters matter”, om pietet och insikt, om människors rätt till sina historiska minnesmärken, allt sammanfattat i en hållbarhetstanke inför framtidens utmaningar, vilken i en oförutsägbar och otrygg omvärld måste ges största prioritet.

Med utgångspunkt från det ovan sagda borde beslutet att riva Flickläroverket redan under projekteringsstadiet ha hamnat där det rätteligen hör hemma – i papperskorgen.

Gerd Riccius, författare och föreläsare