Den 14 november klubbade riksdagen igenom en ny TV-avgift som innebär att alla över 18 år med beskattningsbar inkomst kommer att få betala för public service i och med 1 januari 2019. Motiveringen bakom detta ligger i att man menar att public service är till kollektiv nytta för alla och att Sverige behöver oberoende och granskande journalistisk verksamhet.
Det samtliga av dessa program har gemensamt är att de är kommersiellt gångbara och på inget vis behöver en kollektiv finansiering via skattsedeln.
Johan Croneman på Dagens Nyheter skriver då och då träffande recensioner av SVT:s program, men för att kunna relatera till dessa krävs det att man skrev sitt första hyreskontrakt vid samma tid som John F Kennedy blev skjuten. Mediamätning i Skandinavien, MMS, visar att SVT i snitt har en miljon tittare per dag. Den övervägande majoriteten av dessa är över 60 år. Dagens Media gav MMS i uppdrag att kartlägga de tio program som hade haft högst tittarsiffror under 2017. SVT stod för sju av tio program. Kalle Anka och hans vänner och Melodifestivalfinalen kom i topp med strax under fyra miljoner tittare. Andra program som kom med på listan var Eurovision Song Contest, Mästarnas Mästare, På Spåret och Skavlan. Det samtliga av dessa program har gemensamt är att de är kommersiellt gångbara och på inget vis behöver en kollektiv finansiering via skattsedeln.
Det är anmärkningsvärt att riksdagen valde att klubba igenom ett sådant här förslag utan att först ha sett över kärnuppdraget för public service.
Det är anmärkningsvärt att riksdagen valde att klubba igenom ett sådant här förslag utan att först ha sett över kärnuppdraget för public service. Det finns i dagsläget en myriad av betaltjänster och gratistjänster som tillhandahåller mer filmer, TV-serier, dokumentärer, barnprogram och idrottsevenemang än vad som är fysiskt möjligt för en person att hinna se under hela sin livstid. Konkurrensen om tittarna är stenhård. Det är en sak att vilja säkra oberoende journalistisk verksamhet, men om man samtidigt tillhandahålla miljarder i subventioner för underhållningsprogram gör man det i princip omöjligt för mindre aktörer att konkurrera på lika villkor.
Huruvida public service är politiskt oberoende eller inte har debatterats sedan starten 1956. En kollega till mig fick inte titta på Vilse i pannkakan när hon var liten eftersom hennes föräldrar ansåg att Storpotäten var en kommunistisk nidbild av kapitalister. Anders Lindberg, politisk chefredaktör på Aftonbladet, blev i år utskrattad av publiken vid en paneldebatt inför premiären av dokumentärfilmen A Swedish Elephant när han hävdade att SVT inte var vänstervridet.
När Kent Asp, professor i journalistik vid Göteborgs universitet, gjorde en undersökning över journalisters politiska tillhörighet visade det sig att de rödgröna partierna fick över 80 procent av rösterna bland personalen inom public service.
Det är dock inte särskilt fruktbart att argumentera för att public service inte uppfyller sitt mål på politiskt oberoende. När Naomi Abramowicz från tidningen Expressen försökte driva den tesen i Aktuellt för ett par år sedan sågades hon totalt av programdirektören Robert Olsson i vad som skulle kunna ha varit en nordkoreansk fortbildning i hur man kölhalar en reaktionär avfälling.
Känslor och uppfattningar kan enkelt slåss bort som ytliga analyser. Det som dock kan konstateras är att när Kent Asp, professor i journalistik vid Göteborgs universitet, gjorde en undersökning över journalisters politiska tillhörighet visade det sig att de rödgröna partierna fick över 80 procent av rösterna bland personalen inom public service. Hos Sveriges Radio svarade 54 procent att de tyckte att Miljöpartiet var det bästa partiet. Det som också kan konstateras är att public service eftersträvar mångfaldskompetens. Detta innebär att de i sin strävan att spegla hela samhället anställer personer som ser ut som Hanif Bali (M) men som röstar som Jonas Sjöstedt (V).
Ifall vi skall ha en skattefinansierad journalistik bör den bygga på en mångfald av idéer snarare än fysiska attribut och när akut cancersjuka nekas vård på Karolinska universitetssjukhuset skall vi givetvis inte höja skatten för att rädda Antikrundan.
Johan Blückert
gymnasielärare