I går tog regeringen bort de restriktioner som begränsar antalet deltagare vid kulturevenemang. Det är ett stort och viktigt steg för kultursektorns återstart efter den kris som präglat branschen under pandemin. Men för att Sverige ska ha ett starkt, hållbart och oberoende kulturliv i alla delar av landet krävs långsiktiga förstärkningar av de statliga insatserna.
Covid-19-pandemin har slagit hårt mot Sverige och medfört stort mänskligt lidande och stora samhällsutmaningar. Kultursektorn är en av de branscher som påverkats allra mest av de restriktioner som införts. Teatrar, konserthus, biografer, museer, körer och hembygdsgårdar är bara några exempel på aktörer som tvingats ställa in sin verksamhet.
Att regeringen i går avvecklade de restriktioner som begränsat antalet deltagare vid allmänna sammankomster och offentliga tillställningar är en stor lättnad för kultursektorns aktörer och alla som har längtat efter att fullt ut kunna delta i kulturlivet. Men för kultursektorn innebär inte detta att krisen är över. Många aktörer har drabbats hårt ekonomiskt och många yrkesverksamma med hög kompetens har lämnat kultursektorn. Effekterna av pandemin kommer att leva kvar under flera år.
Historiskt stor kulturbudget
Inför 2022 har regeringen föreslagit en historiskt stor kulturbudget i syfte att möjliggöra för kultursektorn att återstarta efter pandemin. Regeringens förslag är ett mycket bra första steg för kultursektorns återstart men består till stor del av ettåriga satsningar. För att möjliggöra för kultursektorn att återstarta och säkerställa att vi har ett vitalt och oberoende kulturliv på längre sikt krävs ökade statliga insatser under många år framöver.
Kultursektorns ekonomiska utsatthet har förstärkts under pandemin, men fanns där redan tidigare. Konstnärer som skådespelare, dansare, tonsättare och bildkonstnärer har lägre inkomst och betydligt sämre inkomstutveckling än befolkningen i stort, trots att de är högre utbildade. En bidragande orsak till de knappa ekonomiska förutsättningarna är att de statliga stöden till många kulturverksamheter under lång tid har urholkats eftersom de inte räknas upp i takt med löneutvecklingen i samhället.
För att Sverige ska ha ett dynamiskt, utmanande och obundet kulturliv i alla delar av landet krävs en långsiktig förbättring av de ekonomiska förutsättningarna inom kulturlivet. Statens anslag för stipendier till konstnärer och för bidrag till kulturorganisationer behöver förstärkas permanent, och det behövs även ökade insatser från regional och kommunal nivå.
Skapa en kulturstiftelse
I Sverige saknas en tradition av mecenatskap och privat finansiering av kultur. I andra länder spelar privat finansiering en betydligt viktigare roll för konstens och kulturens utveckling och det finns exempel på fonder och stiftelser där stat och näringsliv gemensamt investerar i kultur. För att stärka kultursektorns ekonomiska förutsättningar bör regeringen undersöka om det går att skapa en svensk kulturstiftelse där staten matchar den finansiering som näringslivet bidrar med.
Bristande samverkan mellan olika politikområden är ett skäl till de undermåliga förutsättningar som råder inom kultursektorn. Många konstnärer och kulturarbetare verkar som egenföretagare eller frilansare. De villkor som råder på kulturarbetsmarknaden gör att många av dessa har svårt att få del av samhällets trygghetssystem i form av a-kassa och sjukersättning, vilket ytterligare förstärker den ekonomiska utsattheten.
Kulturella och kreativa näringar ger ett substantiellt bidrag till Sveriges ekonomi men trots detta möter många företag inom näringarna formella hinder för att kunna ta del av näringspolitiska insatser. Samverkan mellan kulturpolitiken och andra politikområden behöver stärkas och insatser behöver vidtas för att kultursektorns förutsättningar i högre grad beaktas vid utformningen av insatser inom andra politikområden.
Vi menar att kulturens centrala samhällsvärde behöver uppmärksammas mer även i Sverige.
I andra delar av världen inkluderas nu kulturen i satsningar för att bygga upp ett mer hållbart samhälle efter pandemin. Ett exempel är ”New European Bauhaus” som är en del av EU:s strategiska agenda för att göra EU till världens första klimatneutrala region. Vi menar att kulturens centrala samhällsvärde behöver uppmärksammas mer även i Sverige. Kulturen är ett politikområde i egen rätt och kultursektorn ska inte styras mot att bidra till andra samhällsmål, men en stark och oberoende kultursektor är en omistlig del av en fungerande demokrati och har mycket stor betydelse för samhället på lokal, regional och nationell nivå. I återuppbyggnaden och utvecklingen av samhället efter pandemin är det därför viktigt att inkludera kulturen.
Linda Zachrison, särskild utredare, ”Från kris till kraft. Återstart för kulturen, SOU 2021:77”, tidigare kulturråd i Washington DC.
Klara Tomson, huvudsekreterare.
Love Ander, sekreterare.