De som försvarar denna utveckling säger ofta: "Har man bara rent mjöl i påsen så är det ingen fara”. Det är en talande missuppfattning i en allt mer urspårad debatt; att rättsstaten skyddar ”laglydiga medborgare” från brottslingar. Den skyddar alla medborgares integritet från statens intrång, skriver debattörerna.
De som försvarar denna utveckling säger ofta: "Har man bara rent mjöl i påsen så är det ingen fara”. Det är en talande missuppfattning i en allt mer urspårad debatt; att rättsstaten skyddar ”laglydiga medborgare” från brottslingar. Den skyddar alla medborgares integritet från statens intrång, skriver debattörerna. Bild: Christine Olsson/TT

”Rent mjöl i påsen”-argumenten visar hur urspårad debatten blivit

Inte sällan hör vi i valtider företrädare för de politiska partierna säga: ”Rättsstaten är viktig – men…”. Detta ”men” legitimerar i praktiken att staten på allt lättare grunder tillåts ingripa i den djupt privata sfären. Grundläggande värden som vi som medborgare i en demokratisk stat har tagit för givna under lång tid, står plötsligt på spel, skriver Dennis Martinsson och Joakim Zander.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

ANNONS
|

Vi ser förstås precis som de politiska företrädarna allvarligt på gängbrottslighet och organiserad brottslighet. Men till skillnad från dem anser vi att en överbudspolitik, där svaret alltid är en mer repressiv straffrätt, är kontraproduktiv. Man löser inte den här typen av brottslighet genom att gång på gång tumma på rättssäkerheten.

Låt oss börja med att förklara vad rättsstaten egentligen är och varför den är helt central i en demokrati. Begreppet myntades av den tyske politikern och professorn i juridik Robert von Mohl i mitten av 1800-talet. RättsStaten syftade till att vara en motpol till ”polisstaten”, det vill säga en stat där medborgarna står försvarslösa mot en maktfullkomlig polis, lever under övervakning och saknar effektivt skydd. I en rättsstat är inte statens eller polisens makt absolut eller godtycklig. Statens makt är begränsad av individens rättigheter.

ANNONS

Skydda samtliga

I dagens Sverige genomsyrar rättsstatens principer våra grundlagar. De slår fast grundläggande individuella fri- och rättigheter. Tanken med dessa är inte att skydda individer från andra individer. Poängen är att skydda samtliga medborgare från ingripanden från staten.

Det von Mohl förstod för snart 200 år sedan var att det är alldeles för lockande för staten att i perioder känna ett behov av att utöka sina befogenheter på individens bekostnad. Sedan 1970-talet kan en trend skönjas där demokratiska stater för en alltmer repressiv straffrätt. Särskilt utmärkande i Sverige är den explosionsartade utvecklingen av möjligheterna för polis och åklagare att allt lättare kunna använda olika tvångsmedel, också hemliga sådana. I och med det ställs allt lägre krav på staten för att göra långtgående inskränkningar i den enskilde medborgarens privata sfär. När staten väl fått sådana möjligheter, är det mycket svårt att backa från dem.

Det är en talande missuppfattning i en allt mer urspårad debatt; att rättsstaten skyddar ”laglydiga medborgare” från brottslingar

De som försvarar denna utveckling säger ofta: "Har man bara rent mjöl i påsen så är det ingen fara”. Det är en talande missuppfattning i en allt mer urspårad debatt; att rättsstaten skyddar ”laglydiga medborgare” från brottslingar. Den skyddar alla medborgares integritet från statens intrång.

Det är därför en häpnadsväckande form av politisk nihilism – eller tomma ord – när exempelvis justitieminister Morgan Johansson hävdar att våldsamma upplopp är angrepp på rättsstaten och därför kräver mer inskränkningar av individens rättigheter. Eller när Moderaternas partiledare Ulf Kristersson bygger partiets liknande förslag på att gängkriminalitet och ”klaner” hotar rättsstaten. För att inte tala om när Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson tycker att vi ”å ena sidan” har rättsstaten men ”å andra sidan har en annan typ av brottslighet i dag som kräver andra lösningar.” Minst lika ögonbrynshöjande är statsminister Magdalena Anderssons uttalande om att husrannsakan utan brottsmisstanke ska kunna ske ”i varenda källarförråd, varenda lägenhet, varenda bil”.

ANNONS

Hemliga tvångsmedel

Företrädarna för de tre största riksdagspartierna har också framfört andra lösningar. Dessa partiers förslag inkluderar bland annat visitationszoner, att göra det enklare att häkta personer,att använda hemliga tvångsmedel i ”preventivt syfte”, det vill säga utan att det finns någon konkret brottsmisstanke, och införa ett system med anonyma vittnen. Alla dessa förslag kommer med en uppsättning allvarliga problem i förhållande till de grundläggande rättsstatliga principer man säger sig vilja skydda.

För att tala klarspråk. Dessa förslag har effekten att de underlättar för staten att göra uppenbart godtyckliga intrång i den personliga sfären. Grundläggande värden som vi som medborgare i en demokratisk stat har tagit för givna under lång tid, står plötsligt på spel. De här förslagen är bara början på en farlig väg i relationen mellan staten och individen.

I en upptrissad valrörelse är det lätt att glömma att ord har verkliga innebörder och betydelser. Låt oss inte gå längre i en riktning där vi glömmer vilka helt grundläggande värden vårt samhälle faktiskt vilar på.

Dennis Martinsson, doktor i straffrätt, verksam vid Juridiska institutionen vid Stockholms universitet

Joakim Zander, författare och doktor i juridik, verksam vid Institutionen för handelsrätt vid Ekonomihögskolan, Lunds universitet.

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS