Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Bild: FREDRIK SANDBERG / TT

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Religioners effekt på samhället inte så entydiga

Varje hänvisning till ”kristen etik och västerländsk humanism” i grundskolans läroplan är i dagens Sverige ohållbar. Låt skolan ägna sig åt undervisning och föräldrar åt att uppfostra sina barn, skriver sociolog Kjell Magnusson.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Replik

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Religiösa friskolor, 7/6

Bo Rothstein hävdar att religiösa friskolor saknar laglig och etisk grund. Hans resonemang bygger å ena sidan på forskning om religionens effekter på korruption, social tillit eller främlingsfientlighet, och å andra sidan på en diskussion om den svenska grundlagen.

När det gäller den första aspekten är forskningsläget knappast så entydigt som Rothstein gör gällande. Går man till vetenskapliga studier (jfr nedan), utöver dem han själv hänvisar till, pekar vissa på att religion skulle motverka korruption, andra på att effekten är beroende av samvariation med olika variabler. Bland de artiklar Rothstein nämner menar en att religion saknar betydelse, medan en annan talar om skillnader mellan konfessioner. ”Hierarkiska” religioner som islam, katolicism och ortodoxi skulle vara mer problematiska än protestantism. Mot detta står studier som inte finner några större skillnader mellan traditionerna.

Att peka på att södra Italien till skillnad från landets norra delar både är mer religiöst och mer korrumperat är riskfyllt.

Ett problem i sammanhanget har med forskningsdesign att göra, ett annat med mätning av begrepp som religion och korruption. Att peka på att södra Italien till skillnad från landets norra delar både är mer religiöst och mer korrumperat är riskfyllt. Man kan råka ut för det ”ekologiska felslutet”, och är man ute efter religionens effekter bör man helst använda individdata. I så fall tvingas man emellertid mäta korruption indirekt. Vad vi kan säga är att de empiriska studierna – bl.a. av metodologiska och teoretiska skäl – är motstridiga.

Nu spelar detta mindre roll. Forskningsresultat är alltid tentativa, inte minst inom humaniora och samhällsvetenskap och mot dem står grundläggande rättigheter. Ett huvudargument hos Rothstein är att de har fel som hävdar att förbud mot religiösa friskolor skulle strida mot konventioner Sverige undertecknat. Det är sant att friskolorna får betraktas som offentliga institutioner och därmed bör vara neutrala vad gäller religion och livsåskådning. Emellertid är detta en typ av cirkelresonemang som Rothstein inte är ensam om, men som likväl undviker den centrala frågan om föräldrars rätt att uppfostra sina barn.

Det finns ingen anledning för staten att i ett sekulärt perspektiv recensera religionsundervisning så länge skolan i övrigt håller sig till läroplanen.

Sverige är unikt så till vida att vi under benämningen ”friskolor” gjort det möjligt för medelklassens barn att gå i subventionerade privatskolor. Någon motsvarighet finns inte i andra länder. I takt med ökande invandring har vi fått även muslimska friskolor. Det absurda med den svenska lösningen är att religiösa friskolor inte får vara konfessionella. I ett sekulariserat land som Sverige väcker detta föga uppmärksamhet, men man kan göra tankeexperimentet att en judisk skola i Williamsburg, New York, inte skulle ha rätt att undervisa i – inte bara om – judendom eller att de dagliga bönerna vore förbjudna.

Lösningen på Rothsteins problem är att förstatliga skolan och liksom i andra länder uppmuntra egenfinansierade privatskolor, även konfessionella. Det finns ingen anledning för staten att i ett sekulärt perspektiv recensera religionsundervisning så länge skolan i övrigt håller sig till läroplanen. Samtidigt står det klart att en statlig skola i dagens Sverige inte kan vara konfessionell eller favorisera en viss livsåskådning. Av det skälet bör inledningen till grundskolans läroplan (Lgr 11) ändras. Varje hänvisning till ”kristen etik och västerländsk humanism” är i dagens Sverige ohållbar. Låt skolan ägna sig åt undervisning och föräldrar uppfostra sina barn.

Kjell Magnusson

docent i sociologi, f d lektor vid Uppsala universitet