Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Frivilligorganisationen Agape är ingen ädel verksamhet, baserad på känslomässiga band och relationer till den här gruppen ungdomar. Vi bedriver verksamhet utifrån den grundläggande principen för socialt arbete – heder. Var har regeringen sin heder? skriver Matilda Brinck-Larsen och David Nilsson.

Regeringen måste ta ansvar för gymnasielagen – hela vägen

Bristfällig samordning gör att ensamkommande som omfattas av gymnasielagen inte kan påbörja en utbildning. Trots omfattande extra statsbidrag riskerar många att hamna i det skuggsamhälle som innebär svartjobb, kriminalitet, prostitution, droger och ökad otrygghet, skriver Matilda Brinck-Larsen och David Nilsson.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Unga män skall gå i skolan, säger Stefan Löfven (S), i stället för att skjuta folk på stan, missbruka och bilda kriminella nätverk. Ändå är han högst delaktig i den negativa utveckling som pågått sedan 2015 och delvis kan härledas till total avsaknad av samordning i flyktingmottagandet.

Löfven och hans regering måste ta ansvar för de lagar de stiftar. Lagar som påverkar människors livssituation och framtid. Och de måste också ta ansvar för att leda landet utifrån de beslut de tar, och inte lämna det fritt för enskilda kommuner att tolka lagar, och använda stadsbidrag hur de vill.

För snart två år sedan presenterade regeringen den så kallade gymnasielagen, som innebar att ensamkommande som kommit innan 24 nov 2015, och väntat mer än 15 månader på sitt första beslut på asylansökan, skulle få möjlighet till tillfälligt uppehållstillstånd för att fullfölja en utbildning och få arbete.

Processen var lång och krånglig, lagen har kritiserats från många håll, men nu är den ett faktum att förhålla sig till. Tyvärr har den politiska viljan att förstå och skapa förutsättningar för lagens intentioner varit högst bristfälliga, såväl på riksplan som kommunalt.

Tyvärr har den politiska viljan att förstå och skapa förutsättningar för gymnasielagens intentioner varit högst bristfälliga, såväl på riksplan som kommunalt

För förlängt uppehållstillstånd ska man efter 13 månader kunna visa upp en studieplan, på en utbildning Migrationsverket bedömer lämplig. Endast gymnasie- och yrkesutbildningar godkänns. När höstterminen startar står nu cirka 200 utan plats till den sortens utbildning, bara i Göteborg. De har rätt till SFI-undervisning, men den leder varken till jobb eller förlängt uppehållstillstånd.

Politiks ovilja

Göteborgs stads vuxenutbildningsförvaltning har tagit fram ett förslag på CSN-berättigande utbildningar, med språkstöd, inom bristyrken, som skulle kunna starta under hösten. Men stadens politiker har valt att inte göra tjänstemännens förslag till beslutspunkt vid sina sammanträden.

Politikernas ovilja att ta tag i saken gör att staden betalar försörjningsstöd och SFI-platser för studiemotiverade unga människor, som troligen ändå kommer att utvisas efter att samhället investerat i dem under närmare fem år i Sverige. I gruppen papperslösa befinner sig redan alla de ungdomar som inte omfattades av gymnasielagen. I frivilligsektorn jobbar vi med att skapa sammanhang för dem.

Vi försöker skapa förutsättningar för den enskilde att fatta kloka beslut för sig själv och sin framtid, då papperslösheten inte är ett hållbart alternativ vare sig på det individuella eller det samhälleliga planet. Nu riskerar den gruppen att fördubblas, eftersom de utbildningsplatser som inkluderar inte kan erbjudas, på grund av bristfällig samordning.

Sugs upp av skuggsamhället

Många av dem kommer inte att återvända frivilligt. Risken är överhängande att de sugs upp av det framväxande skuggsamhället, med svartjobb, kriminalitet, prostitution, droger och ökad otrygghet i gatumiljön som följd. Även risken för extremism ökar när samhället vänder ryggen åt dem som gjort allt i sin makt för att bli en del av det svenska samhället, som invånare, skattebetalare och medborgare.

I somras kom besked om ytterligare ett statsbidrag som fördelats ut på samtliga kommuner, för att möta gruppen asylsökande ungdomar över 18. Statsbidraget är framför allt menat att motverka hemlöshet för dem som väljer att dröja sig kvar i kommuner där de är förankrade i skolan. Kommunstyrelsen bordlade frågan över sommaren.

Man kan tycka vad man vill om migrationspolitiken, men den här situationen har skapats genom att man monterat ner det organiserade flyktingmottagande som kommunerna haft i uppgift att leda.

18,6 miljoner handlar det om. Frågan kring förebyggande arbete och flera förslag på hur pengarna kan fördelas på de verksamheter som i dag möter målgruppen (som omfattas av statsbidraget) framfördes. Beslutet är dock formulerat och hela beloppet gick till Social resursförvaltning, med konsekvensen att pengarna nu inte hamnar där de verkliga behoven finns.

Frivilligsektorn kan inte bli huvudman för utbildning och därför inte söka för det ändamålet och Social resursförvaltning kan inte fatta beslut om att Utbildningsförvaltningen ska få tillgång till de två miljoner som behövs för att starta yrkesutbildningar med språkstöd med start i höst, fast de står redo.

Risk att pengarna missar målgruppen

Risken är att pengarna i stället utlyses och att verksamheter som i dag inte möter målgruppen kan söka för personal och lokalkostnader, för målgrupper och insatser som inte omfattas av statsbidraget. Men vuxenutbildningen blir utan. Fler ungdomar hamnar i utsatthet, den allmänna otryggheten ökar i staden, trots att det nu finns utrymme att motverka det. Mer slöseri med faktiska resurser.

Man kan tycka vad man vill om migrationspolitiken, men den här situationen har skapats genom att man monterat ner det organiserade flyktingmottagande som kommunerna haft i uppgift att leda. När civilsamhället förstod konsekvenserna av det mobiliserade och organiserade vi oss. Det gjorde också tusentals enskilda individer på frivilligbasis. Vi vet nämligen att utsatthet är något man måste göra allt för att motverka, inte något man skapar.

Frivilligorganisationen Agape är ingen ädel verksamhet, baserad på känslomässiga band och relationer till den här gruppen ungdomar. Vi bedriver verksamhet utifrån den grundläggande principen för socialt arbete – heder. Var har regeringen sin heder?

Matilda Brinck-Larsen

verksamhetsansvarig Frivilligorganisationen Agape Göteborg

David Nilsson

verksamhetssamordnare Frivilligorganisationen Agape Göteborg