Pandemin har slagit hårt mot det svenska samhället. Smittspridningen i Sverige har varit mycket högre än i jämförbara länder. Nu går vi in i pandemins andra år. Bakom oss har vi en kraftfull smittspridning där delar av landet är mitt uppe i en tredje våg. Den höga smittspridningen har skapat ett exceptionellt högt tryck på den svenska sjukvården och fört med sig en mycket svår arbetssituation för sjukvårdens medarbetare. Konsekvenserna är dock fler och mer långtgående än så.
Den ensamhet och isolering som en stor del av befolkningen tvingats leva i kommer att föra med sig svåra personliga konsekvenser. Det gäller kanske allra mest landets äldre och yngre, men också alla hushåll som tvingats till ensamhet, att arbeta i hemmet eller förlorat sina arbeten och företag. Det gäller också alla som tvingats vara hemma från skolan eller universitetsstudier, och som inte bara tappat social gemenskap utan även kunskap och utbildning som kommer ta lång tid att ta igen.
Vaccinet är ljuset i mörkret
Med detta som bakgrund borde regeringens största prioritet just nu vara att säkra större leveranser av vaccin till Sverige. Vaccinet är ljuset i mörkret och det enda framgångsrika sättet att minska och på sikt helt stoppa smittspridningen. Vi har sett i de länder som hunnit före oss vad det innebär; att samhället successivt kan återgå till det normala och - viktigast av allt - färre dödsfall.
Vi har därför i våra regioner sett till att vi har kapacitet för att vaccinera alla doser som vi får. Landets regioner kan tillsammans vaccinera 1,2 miljoner doser vaccin i veckan. Under januari och februari skulle Sverige sammanlagt fått 3,75 miljoner doser, men regionerna fick bara under denna period 1,1 miljon doser. Det som framåt avgör vaccinationstakten i Sverige är alltså ytterst tillgången på vaccin.
Därför blir vi nu oroade över många olika besked som lämnas från regering, Folkhälsomyndigheten och från vaccinsamordnaren Richard Bergström. Vi är alla medvetna om, så även vi, att vaccinet har tagits fram globalt på en unikt kort tid och att det uppenbart finns flaskhalsar i produktionsprocessen. Detta ställer dock högre krav på att regeringen och de nationella myndigheterna agerar än mer effektivt och framåtblickande.
Det underlättar vare sig processen, tillgången på vaccin eller tillförsikten hos landets befolkning när dessa tre aktörer uppenbart har olika vetskap och kunskap om förutsättningarna för leveranser av vaccin. Statsministern verkar ha varit oinformerad om vad som gäller, medan vaccinsamordnaren har varnat för de minskade leveranser som nu annonserats, samtidigt som Folkhälsomyndigheten inte har tagit det till sig. I en sådan miljö kan inte Sveriges vaccinmål nås.
Ovissheten ett problem
Vi är oroade över att regeringen inte har gjort vad den hade kunnat för att förse Sverige med vaccin. Osäkerheten och otydligheten håller på att bli ett problem i sig självt och riskerar att ge oss ytterligare förseningar i den samlade processen när det gäller att vaccinera den svenska befolkningen. Regeringen har misslyckats med sin del av överenskommelsen att ordna med vaccin i tillräcklig volym enligt utlovad tidplan. Vi är beredda och har en kapacitet som innebär att alla skulle kunna vaccineras till 30 juni, men det bygger på att regeringen och de nationella myndigheterna gör sitt, och framförallt ser till att det finns vaccin.
En hög vaccinationstakt handlar ytterst om tre saker: För det första om att rädda liv. För det andra om att lätta trycket för vårdens medarbetare. För det tredje om att se till att det svenska samhället så fort som möjligt kan återgå till det normala och att varje människa, särskilt landets äldre, ska kunna leva mindre ensamma och bättre liv. Regeringen får därför inte ge upp i det här avgörande arbetet.
Rätt riktning borde nu vara att pröva alla möjligheter - vända på alla stenar - och lägga hela regeringens och de svenska myndigheternas gemensamma kraft på att Sverige ska kunna säkra större leveranser och kunna hålla högsta möjliga takt i vaccinationsprocessen.
Regeringen har nu initierat en förhandling om överenskommelsen med SKR med anledning av att vaccinet uteblir. Det är förståeligt men rätt riktning borde nu vara att pröva alla möjligheter - vända på alla stenar - och lägga hela regeringens och de svenska myndigheternas gemensamma kraft på att Sverige ska kunna säkra större leveranser och kunna hålla högsta möjliga takt i vaccinationsprocessen. Här är vi som leder landets tre största regioner övertygade om en sak; om andra länder kan, då kan också Sverige.
Irene Svenonius (M), finansregionråd Stockholm
Johnny Magnusson (M), regionstyrelsens ordförande Västra Götaland
Carl Johan Sonesson (M), regionstyrelsens ordförande Skåne