Replik
Hamnkonflikten, 24/5
Inom kort presenteras Stridsåtgärdsutredningen som tillsattes av regeringen för att se över strejkrätten. Företrädare för högerpartierna är nu återigen ute och vevar med storsläggan; de använder situationen i Göteborgs hamn som förevändning för att begränsa strejkrätten. Centerns Annie Lööf är den senaste i raden som vill se inskränkningar i arbetstagarnas möjligheter att försvara och förbättra sina rättigheter. Tyvärr står Socialdemokraterna någonstans där i mitten och svajar; vägrar att sätta ner foten till förmån för alla de anställda som sliter i hamnarna runt om i Sverige och för den självklara arbetarrörelseståndpunkten att strejkrätten inte ska inskränkas.
Vänsterpartiet säger därför än en gång högt och tydligt: rör inte strejkrätten! Vi behöver snarare stärka arbetstagarnas position på arbetsmarknaden idag, inte angripa en av grundvalarna för ett fritt och välorganiserat arbetsliv.
Risk för "avtalsshopping"
Om regeringen och Alliansen inskränker strejkrätten kommer det att leda till att man sätter stopp för möjligheten för andra än det kollektivavtalsbärande facket att genomföra stridsåtgärder på en arbetsplats. Det skulle i sin tur öppna för att fler arbetsgivare ägnar sig åt ”avtalsshopping”, alltså att man väljer ett avtal som är ”billigare” och därmed ställer olika fackliga organisationer mot varandra. Risken växer då också för att arbetsgivare bidrar till startandet av egna fackförbund som de kan teckna mer fördelaktiga avtal med.
Konflikten i Göteborgs hamn, där Hamnarbetarförbundet genomfört vissa stridsåtgärder för att få igenom sina krav på arbetsgivaren APM Terminals, behöver självklart lösas - men inte genom att begränsa strejkrätten för alla Sveriges löntagare. Hamnkonflikten i Göteborg är en ovanlig konflikt. Den fackliga organisation som representerar en majoritet av arbetarna där har inte kollektivavtalet. Det skapar en del komplicerade förhållanden, men inget som legitimerar att urholka den grundlagsskyddade rätten att vidta stridsåtgärder.
Har valt hård konflikt
Arbetsgivaren, APM Terminals har stått för de konfliktåtgärder (lockout) som har gett en absolut majoritet av förlorade arbetstimmar – inte bara i Göteborgs hamn utan på svensk arbetsmarknad överhuvudtaget 2017. Detta antyder att arbetsgivaren, som fått driva hamnen efter en i sig klandervärd privatiseringsprocess, har valt hård konflikt i stället för att försöka lösa situationen med det fack som organiserar de flesta som utför arbetet i hamnen.
Nu kan vi konstatera att arbetsgivarsidan samlat ser det som värt att satsa tungt på att inskränka strejkrätten i Sverige, oavsett kostnaderna för arbetare och företag i Sverige, särskilt Västsverige. Att i det läget ge arbetsgivarsidan en ensidig gåva genom att ingripa statligt i den fria konflikträtten borde vara främmande för varje svensk regering, inte minst en socialdemokratiskt ledd sådan.
Väldokumenterat samband
Sambandet mellan minskad facklig styrka och ökade samhällsklyftor är väldokumenterat. Att begränsa strejkrätten och därmed ytterligare försvaga fackets och arbetstagarnas position på den svenska arbetsmarknaden är inte rätt väg att gå för ett samhälle där ojämlikheten ökat i decennier.
I stället behöver vi en politik för ett modernt, jämlikt och inkluderande samhälle. En politik som stärker arbetstagarnas rättigheter. Det förutsätter trygga, fasta anställningar med en lön som det går att leva på. Det är en politik som Vänsterpartiet med kraft fortsätter att driva. Det är bara så vi får en ekonomi som fungerar för alla, inte bara några få.
Ali Esbati (V)
arbetsmarknadspolitisk talesperson