Slutsatsen blir att Sverige och UK hade helt olika förutsättningar men skötte pandemin ungefär lika illa, med liknande resultat. Ska vi verkligen nöja oss med att inte vara sämst? Sverige med sin låga befolkningstäthet, höga levnadsstandard, förhållandevis låga andel generationsboende och många sociala skyddsnät har förutsättningar att klara detta mycket bättre. Det är inte för sent att tänka om och börja lyssna till WHOs och resten av världens samlade expertis, skriver debattören.
Slutsatsen blir att Sverige och UK hade helt olika förutsättningar men skötte pandemin ungefär lika illa, med liknande resultat. Ska vi verkligen nöja oss med att inte vara sämst? Sverige med sin låga befolkningstäthet, höga levnadsstandard, förhållandevis låga andel generationsboende och många sociala skyddsnät har förutsättningar att klara detta mycket bättre. Det är inte för sent att tänka om och börja lyssna till WHOs och resten av världens samlade expertis, skriver debattören. Bild: Claudio Bresciani/TT

Räcker det verkligen att Sverige inte är sämst, Tegnell?

Anders Tegnell påpekar ofta att det inte går att jämföra våra dödstal med våra grannländers och att han tycker att det är rimligare att jämföra med Storbritannien. Detta får mig som Londonbo att häpna. Våra två länder har klarat smittbekämpningen ungefär lika dåligt, men att det kan förklaras med liknande förutsättningar stämmer inte. Sverige borde med vår lägre befolkningstäthet och färre generationsboenden klarat sig mycket bättre, skriver Emma Collins, immunolog.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

ANNONS

Många svenskar känner en samhörighet med Storbritannien (UK). Vi delar liknande kultur och värderingar, en viss nordeuropeisk stelhet kombinerad med förmågan att skratta åt oss själva och en ömsesidig beundran. Men som Londonbo häpnar jag när Anders Tegnell hellre jämför Sveriges Covid19-statistik med UKs än med våra nordiska grannars.

Sveriges siffror är skrämmande i förhållande till resten av Norden, men enligt Tegnell har vi “olika befolkningsstruktur”. Man kan alltså inte jämföra Sverige (25 invånare per km2) med Norge (15), Finland (18) eller Danmark (137). Då tittar man hellre på UK (275), Belgien (383) eller Nederländerna (488) – länder som är minst lika hårt drabbade, och som likt Sverige har stor andel invandrare.’

ANNONS

Effektiv smittspårning

Tegnell påpekar ständigt att UK fått höga dödssiffror trots hård lockdown men bortser gärna från att UK varit ungefär lika dåliga som Sverige på att genomföra de enligt WHO allra viktigaste åtgärderna: munskydd (påbud om munskydd i kollektivtrafiken och butiker kom först i juli när den första vågen redan var över) och masstestning följt av effektiv smittspårning och karantän av kontakter. Han bortser även från UKs katastrofala senfärdighet att införa några åtgärder alls.

Hur rättvis är då jämförelsen med UK utifrån befolkningstrukturen?

I det multikulturella UK finns 8 storstäder med över 800,000 invånare. 83 procent bor i storstäder mot 63 procent i Sverige. De som tycker det är trångt i tunnelbanan i Stockholm borde prova rusningstid i 11-miljonstaden London som även har 5 internationella flygplatser och mest passagerartrafik i världen. I vintras när smittan i Sverige mest drabbade Stockholm spreds den snabbt till flera storstäder över hela UK.

Totalt annorlunda

Demografin i de båda länderna är faktiskt totalt annorlunda. Medan nästan hälften av svenska hushåll består av endast en person är samma siffra för UK bara 12 procent. Det är också långt vanligare i UK att flera generationer bor trångt tillsammans, och att far- och mor-föräldrar agerar dagis.

Dessutom spelar trånga pubar en central roll i umgänget på ett helt annat sätt än i Sverige. I svenska städer går mest unga människor ut på after-work samt festar på helger. I UK däremot träffas alla åldrar på puben, både i städer och på landet, och särskilt för många äldre är det en livlina. Med tanke på dessa stora demografiska skillnader borde Sverige ha klarat av att kontrollera smittan bättre än UK.

ANNONS

Stora evenemang

På ett sätt fungerar jämförelsen. Tillsammans med Nederländerna (som också drabbats hårt) var Sverige och UK några av de sista att sätta in några åtgärder över huvud taget, eftersom alla tre flörtade med flockimmunitet. Medan resten av Europa förbjöd stora sammankomster hölls Mello i Stockholm. Ungefär samtidigt välkomnade Liverpool tusentals fotbollsfans direkt från Madrid, Spaniens värsta smittohärd, som släpptes lösa på stan i pubar och barer tillsammans med 50 000 Liverpool fans. Galoppfestivalen i Cheltenham hölls, med 250 000 besökare. Två veckor senare konstaterades stor spridning både i Cheltenham (där festivalens pubvärd avled) och i Liverpool (som fortfarande har en av de högsta spridningarna i landet). Flera andra stora evenemang ägde rum, mot regeringens smittskyddsrådgivares rekommendationer.

Sedan vek sig regeringen för vetenskapliga påtryckningar och stängde ner skolor, affärer och socialt umgänge. Tyvärr var spridningen vid det laget redan ett faktum.

Sverige med sin låga befolkningstäthet, höga levnadsstandard, förhållandevis låga andel generationsboende och många sociala skyddsnät har förutsättningar att klara detta mycket bättre

Trots det lyckades UK få ned smittan på 15 veckor, mot 18 i Sverige, och 11 i Belgien (som vidtog kraftigare åtgärder). Därför är det förbryllande att FHM påstår att pandemin verkar gå sin egen väg oberoende av åtgärder.

När UK öppnade upp igen efterföljdes tyvärr de nya reglerna dåligt, inte minst för att regeringen själva gång på gång bröt mot dem. Den låga acceptansen förstärktes av att starkt konservativa tidningar som Telegraph, Spectator och Daily Mail ständigt hyllade den svenska “frihetliga” modellen. Men när så andra vågen och ett nytt lockdown kom och allmänheten började använda munskydd mer systematiskt syntes resultaten ganska snabbt.

ANNONS

Slutsatsen blir att Sverige och UK hade helt olika förutsättningar men skötte pandemin ungefär lika illa, med liknande resultat. Ska vi verkligen nöja oss med att inte vara sämst? Sverige med sin låga befolkningstäthet, höga levnadsstandard, förhållandevis låga andel generationsboende och många sociala skyddsnät har förutsättningar att klara detta mycket bättre. Det är inte för sent att tänka om och börja lyssna till WHOs och resten av världens samlade expertis.

Emma Collins, immunolog och företagare

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS