Det våld som män utsätter kvinnor och barn för är ett enormt samhällsproblem. Varje gång en kvinna mördas är det en fullständig katastrof och ett enormt misslyckande för hela samhället.
Vänsterpartiet har jobbat i decennier för att öka medvetenheten om mäns våld mot kvinnor och för att skärpa samhällets insatser mot våldet. Vi har varit drivande och delaktiga i många av de konkreta förbättringar som faktiskt skett: att kvinnofridskränkning infördes som ett särskilt brott, att specialistmottagningar för våldsutsatta kvinnor har inrättats och att ett nationellt kunskapscentrum för mäns våld mot kvinnor inrättades för att ta några exempel.
Det här arbetet har inte varit förgäves. Sedan början av 2000-talet har dödligt våld av män mot kvinnor i nära relationer minskat med närmare 20 procent. Problemet är att det inte går tillräckligt fort.
Endast nollvision acceptabelt
Inget annat än en nollvision för mördade kvinnor är en acceptabel ambitionsnivå. Dit är det dessvärre långt. Mycket tyder på att den ökade isoleringen i hemmen på grund av coronapandemin också lett till en ökning av våldet. Under förra året ökade antalet anmälningar om misshandel mot kvinnor i hemmet med över 15 procent. Och de senaste tre veckorna har alltså fem kvinnor mördats av män de hade en nära relation med.
Det som nu borde prioriteras högst av samtliga partier är att hitta bättre åtgärder för att skydda de kvinnor som löper risk att drabbas av dödligt våld – innan det är för sent.
Här presenterar vi några förslag som vi hoppas att även övriga partier är intresserade av.
1. Utöka kontaktförbudet
En man som anses utgöra ett hot mot en kvinna kan idag förbjudas att kontakta henne i hemmet, på jobbet eller andra platser där hon ofta vistas. Men tre av fyra som ansöker om kontaktförbud nekas. Det handlar om tusentals kvinnor som inte får det skydd från samhället de behöver. Det måste bli lättare att få kontaktförbud beviljat. Vi menar också att den geografiska zon där kvinnan och eventuella barn ska kunna röra sig fritt och tryggt behöver utvidgas väsentligt. Det är inte rimligt att den som lever under hot ska tvingas begränsa sitt liv till ett litet antal förutbestämda platser. Överträdelser av kontaktförbud måste bestraffas.
2. Rättsväsendet måste prioritera mäns våld mot kvinnor
Frekvensen av åtal respektive fällande dom efter att en kvinna anmält övergrepp av en man är katastrofalt låg. Brottsförebyggande rådet har visat på stora skillnader mellan olika polisdistrikt. Det varierar till exempel i vilken utsträckning den misstänkte mannen hörs och om någon läkarundersökning av kvinnan sker. Hela rättskedjan med polis, åklagare och domstolar måste ta problemen på största allvar.
3. Satsa på kvinnojourerna
I de flesta av landets kommuner är det ideella kvinnojourer som tillhandahåller skydd och boenden för våldsutsatta kvinnor och deras barn. Men finansieringen av deras verksamhet är långt ifrån trygg. Jourerna tvingas ansöka om pengar år för år från olika håll vilket ofta dessutom måste avse ett begränsat projekt. Det tar tid och energi från det som är jourernas egentliga uppgift. Det är hög tid att staten garanterar en stabil budget för den här livsnödvändiga verksamheten.
4. Tillsätt en haverikommission efter varje mord av närstående
När en person mördats av sin partner har det ofta föregåtts av såväl hot som psykisk och fysisk misshandel. I många fall har offret varit i kontakt med både myndigheter och sjukvården. Ändå har samhället misslyckats med att förhindra mordet. Vi anser att en individuell granskning av varje fall där en kvinna mördats av sin partner skulle ge värdefulla kunskaper om var och hur samhället brustit – och en möjlighet att utkräva ansvar och ändra rutiner för framtiden.
Utöver dessa specifika åtgärder behövs också en stärkt generell välfärdspolitik. För många kvinnor är det största hindret för att lämna en våldsam man att det inte går att få tag i en bostad till rimlig kostnad. Att skrota det idiotiska förslaget om marknadshyror och istället satsa på att bygga fler billiga hyresrätter skulle vara en högst konkret insats för våldsutsatta kvinnor och barn.
En annan insats är att sluta skära ner på socialtjänsten, skolan och sjukvården. Det är där, i de reguljära välfärdsverksamheterna, som våld och missförhållanden i hemmet kan upptäckas, det är där våldsutsatta kvinnor och barn ska kunna hjälp, skydd och vård. Att, som högerpartierna, fortsätta att kräva skattesänkningar och låta välfärden sakta förtvina ökar risken för att våld inte upptäcks och att rätt insatser uteblir.
Efter #Metoo kan ingen hävda att mäns trakasserier, våld och övergrepp mot kvinnor är begränsade till en viss grupp eller bara drabbar en viss typ av kvinnor. Att män anser sig ha rätten att äga och kontrollera kvinnor – ytterst med våld – är själva roten till problemet.
Sist men inte minst behövs ett enträget jämställdhetsarbete, överallt i hela samhället. Efter #Metoo kan ingen hävda att mäns trakasserier, våld och övergrepp mot kvinnor är begränsade till en viss grupp eller bara drabbar en viss typ av kvinnor. Att män anser sig ha rätten att äga och kontrollera kvinnor – ytterst med våld – är själva roten till problemet. Endast med den feministiska insikten som grund kan vi bekämpa mäns våld mot kvinnor på lång sikt.
Nooshi Dadgostar, partiledare Vänsterpartiet