I strid mot vad forskare och vetenskapen lär oss har det på senare år vuxit upp en rörelse som hävdar att nötkött är bra för klimatet. År noll för denna rörelse inträffade när en biolog från Zimbabwe vid namn Allan Savory höll ett föredrag om att betesskötsel skulle kunna binda stora mängder koldioxid i marken. Men vetenskapliga experiment stöder inte Savorys teorier (Eat more meat and save the world: the latest implausible farming miracle, The Guardian, 4/8 2014).
Första gången som jag stötte på rörelsen var under en debatt 2013 då Jörgen Andersson från The Savory Institute hävdade att kor som betade på rätt sätt bidrog till att öka mängden kol i marken.
I december 2016 skrev agronomen Peter Sylwan i SvD att det var helt fel att beskriva ”kor som klimatbovar”. Artikeln prisades på twitter av ordförande för statens miljömålsberedning Anders Wijkman. På en fråga svarade Wijkman att han och Sylwan hämtat sina teorier från Allan Savory.
Wijkman yttrade lite senare: ”Jag tycker mer och mer pekar på att Savory har poänger, och vill inte vara så kategorisk när det gäller att peka ut själva köttproduktionen som ett jätteproblem enbart. Vänder man på det kan man få nedslitna marker att bli kolsänkor igen, så jag tror vi har för lite kunskap här.”
Men kunskap är just det som inte saknas.
Maria Nordborg vid Chalmers tekniska högskola skriver i sammanfattningen i en kritisk rapport från 2015 om Savory-institutet: ”En lång rad av Savory-institutets påståenden går direkt på tvärs med den samlade vetenskapen.”
Nyligen publicerade Svenska Dagbladet en artikel av Gunnar Rundgren och Ann-Helen Meyer von Bremen. Artikeln hade rubriken ”Bättre för klimatet med fler betande djur” och fick en enorm spridning i sociala medier. Återigen odlas myten om att betande kor ”binder kol i marken”.
Allvarligt när teorier blir fakta
När jag pratar med forskare på SLU och Chalmers är de lätt uppgivna och håller med mig om att det är allvarligt. Sakligt och lättförståeligt som forskare värda sitt salt förklarar de att betande djur i sig inte har någon som helst effekt på mängden kol i marken. Mängden kol i marken minskar när man odlar spannmål under lång tid men sedan när detta upphör och man sår gräs börjar mängden kol att öka. Men inte oändligt utan endast tills mättnad uppnås. Det är ett enkelt fysikaliskt samband som endast missförstås av rättshaverister.
Det är allvarligt att dessa märkliga teorier vunnit en sådan spridning när vi behöver politiska åtgärder för minskad animaliekonsumtion.
Jonas Paulsson
Köttfri måndag