Inom den somatiska vården finns något som kallas ”trygg/ säker hemgång” för effektivare och säkrare utskrivning från slutenvård. Arbetssättet är etablerat i över 100 kommuner och är en tjänst som ska ge god omsorg och vård för dem som kommer hem från sjukhusvård.
”Trygg hemgång” innebär att personal möter upp patienten i sitt egna hem efter utskrivning och ser över vilket stöd som bäst behövs i dess hemmiljö. Detta utifrån ett team som kan bestå av hemtjänstgrupp, biståndshandläggare, undersköterskor, arbetsterapeuter med flera, beroende på vilka som behövs samt anhöriga som kan kopplas in.
Om någon psykiatripatient färdats med ambulans från sin lägenhet efter exempelvis ett suicidförsök och hamnat på akutmottagning och sedan blivit inlagd gäller dock inte konceptet trygg/säker hemgång – där finns nämligen inget som helst stöd när hen kommer hem igen.
Att komma hem efter en lång tid på slutenvård kan vara krävande mentalt och där kan behövas stöd, men speciellt efter ett suicidförsök och/eller självskada.
När en person väl skrivs ut från slutenvården och kommer till sin lägenhet ser det ut precis som när personen lämnade den – och det blir personen själv som får städa upp efter suicidförsök och/eller självskada med allt därtill, samt kylskåp som stor tomt. Och inget stöd fås i detta läge.
Patienten kommer hem ensam och förväntas nu klara sig helt själv.
Handlar inte om ”städhjälp”
Enbart att komma hem efter en lång tid på slutenvård kan vara krävande mentalt och där kan behövas stöd, men speciellt efter ett suicidförsök och/eller självskada. När hemmet kan se tilltufsat ut borde inte patienten själv behöva tvingas göra detta utan stöd. Det handlar inte om ”städhjälp” utan om en omsorgs- och vårdaspekt och bemötandet av en medmänniska med psykisk ohälsa som behöver extra stöttning i sitt hem första dagarna efter slutenvårdstiden.
Det är nu viktigt att denna fråga inte blir pajkastning och en principfråga mellan kommun och regionen där man slår ifrån sig ansvaret och hänvisar till den andra parten. Någon måste ta ansvar och då ansvaret redan finns hos kommunen efter den somatiska vården så vore det bästa om kommunen tog detta ansvar även för psykiatrin.
Den hjälp som finns i dagsläget för denna målgrupp är kyrkan, vilket inte borde vara ideella föreningar eller kyrkornas ”ansvar” utan något som erbjuds alla efter tid på slutenvårdsavdelning inom psykiatrin.
Irja Forsman
PrataOmPsykiskOhalsa.se
Peter Lund
initiativtagare Ångestloppet Borås