Kan majoriteter utgöra ett hot mot minoriteter vid demokratiskt beslutsfattande? Självklart. Minoriteter är hotade vid allt kollektivt beslutsfattande. Det handlar inte om att undvika hotet utan att på bästa sätt bemästra det. Vi har löst det problemet genom vår existerande svenska konstitution. Ett system där folket styr sig självt indirekt, genom en i proportionell vald riksdag, utgör bästa skyddet för minoriteter mot majoriteters övermakt.
Synpunkten är kontroversiell. Många har hävdat att minoriteterna inte har tillräckligt skydd i vårt svenska politiska system. För att värna om deras rätt bör man på olika sätt inskränka demokratin, hindra majoriteten från att fatta vissa beslut. Ett krux med den tanken är att det är svårt att se hur det ska gå till.
Tydlig komplikation
Det vanligaste uppslaget till hur demokratin bör inskränkas, för att minoriteter ska skyddas, har varit någon form av maktdelning. Det juridiska systemet i allmänhet och högsta domstolen i synnerhet borde ges makt att ”slå ned” lagförslag som hotar centrala rättigheter eller att upphäva sådana lagar om de ändå har stiftats. Men hur bra är den idén? Vi ser nu tydligt en komplikation med den, då Trump står i begrepp att utse en ny medlem av USA:s högsta domstol. Trumps kandidat ska ersätta den feministiska ikonen Ruth Bader Ginsburg.
Tanken med en högsta domstol som skyddar minoriteter har varit att den på ett opartiskt vis bör sörja för respekten för relevanta rättigheter. I realiteten har den alltid blivit djupt politiserad. Den instans som är satt att hålla tillbaka de folkligt valda organens beslutsrätt har själv visat sig vara bara ännu en politisk, men en icke folkvald politisk, instans.
Stred mot konstitutionen
Problemet är inte nytt. Vi har väl vant oss vid att betrakta Roosevelts ”new deal” som en framsynt politik, vilken inte bara tog USA ur depressionen utan också neutraliserade olika reaktionära angrepp mot demokratin som sådan. Inte desto mindre fann USA:s högsta domstol att stora delar av new deal stred mot konstitutionen. En hård strid kom att utspela sig mellan presidenten och domstolen. Presidenten försökte neutralisera domstolen genom att välja in nya ledamöter, ett initiativ som bemöttes med stark opposition. Till sist gav båda parter med sig, Roosevelt lät bli att utvidga domstolen och domstolen drog tillbaka en del av sin kritik. Men man kan undra varför domare, utsedda av tidigare presidenter, alls ska ha detta slags politisk makt.
Det är för övrigt lättare sagt än gjort att hävda att vissa rättigheter ska skyddas mot majoritetens vilja att inskränka dem. Vilka är de?
Ett exempel som illustrerar problematiken kommer från Nordamerika. Efter inbördeskrige avskaffades slaveriet. Slavägarna berövades sin egendom (slavarna) utan kompensation. Var det en kränkning av äganderätten? På vissa andra håll kompenserades slavägare. Frågan var djupt politiskt kontroversiell. Det är svårt att tro att en domstol vore bättre skickad att handskas med den än en folkvald riksdag.
Tanken är att riksdagen fattar de beslut folket själv skulle ha fattat om det kunnat sammanträda, överlägga, skaffa sig kunskap, för att sedan i demokratisk ordning besluta.
I ett politiskt system som det svenska är vissa rättigheter garanterade i grundlagar, riksdagen har ålagt sig själv vissa inskränkningar i hur den kan fatta vissa typer av beslut (kvalificerad majoritet erfordras ibland liksom nyval till riksdagen inför ett andra beslut i saken). Tanken är att riksdagen fattar de beslut folket själv skulle ha fattat om det kunnat sammanträda, överlägga, skaffa sig kunskap, för att sedan i demokratisk ordning besluta. Nu beslutar det i stället genom sina folkvalda representanter. Inga höga jurister kan i princip hindra det.
Det är av fundamental betydelse att riksdagen väljs i proportionella val. Detta garanterar att också minoriteter för politisk representation. Det garanterar inte att de alltid får som de vill men det garanterar att de kan göra sig hörda offentligt och att majoriteten måste ta ställning till deras uppfattningar om de framställer dem som konkreta förslag i riksdagen.
Tvångsmässiga steriliseringar
Det förhållandet att en indirekt proportionell demokratisk styrelse som den svenska är det bästa vi kan hoppas på innebär givetvis inte att den alltid förmår ge minoriteter det skydd de behöver. Vi kan tänka tillbaka på förra århundradets stora svenska trauma, de omfattande tvångssteriliseringarna av människor i olika form av utsatthet i vårt land. De steriliserades inte med våld, mot sin vilja, men de tubbas att genomgå ingreppet med hot (utan sterilisering, ingen abort) eller löften (steriliserar du dig får du sedan leva ett liv i frihet), och de tubbades i tusentals fall (exakt hur många är svårt att säga).
Det proportionella valsystemet hjälpte dem inte mot nitälskan hos en samlad vetenskap och politisk elit. Noteras bör emellertid att just genom att valsystemet var proportionellt fanns det alltid kritiska röster i riksdagen mot verksamheten, en avvikande högerpolitiker (Hjalmar Hammarskjöld), en enstaka liberal (Natanael Gärde), en vänstersocialdemokrat (Georg Branting) och konsekventa företrädare för det kommunistiska partiet.
Lika kritiska mot USA
Många har i dessa dagar höjt ett varningens ord då de juridiska systemen i länder som Polen och Ungern politiseras allt hårdare. Vi bör inte vara mindre kritiska mot ett liknande djupt politiserat juridiskt system i USA. Och vi bör vara stolta över att vi i praktisk handling har åstadkommit ett demokratiskt system som långt bättre än andra system tillgodoser minoriteternas intressen.
Folke Tersman professor praktisk filosofi Uppsala universitet
Torbjörn Tännsjö, professor i praktisk filosofi Stockholm