Winston Churchill sa en gång “Never waste a good crisis”. Citatet har blivit ett råd många politiker har tagit till sig och borde för oss väljare vara en varning. Visst låter det ofta bra när en stark ledare presenterar enkla förslag som skulle lösa alla våra problem – särskilt under en pandemi eller en global inflation – men vi bör vara försiktiga. Förslagen är aldrig så bra som de låter och det finns inga enkla lösningar på komplexa problem, bara en risk i att lämpa över mer makt på våra politiker. De riktiga lösningarna är ofta tråkiga.
Låt oss diskutera matpriserna och elstödet som exempel. Vänsterpartiets förslag kommer inte ur intet. Enligt Eurostat hade matpriserna i Sverige från januari 2022 till samma månad i år ökat med 19,6 procent. Tillsammans med räntehöjningarna slår det hårt mot hushållen och har diskuterats flitigt i media. Problemet är att ett pristak på mat inte kommer att sänka priserna för konsumenter. I stället kommer incitamenten för producenterna att minska och hyllorna i affärerna bli tomma. Vänsterpartiet har kanske ett selektivt minne men kan i så fall påminnas om att Sovjets brödköer inte hjälpte ett enda fattigt hushåll. Ett minskat utbud och ännu mer eftertraktade produkter kommer inte hjälpa någon i Sverige heller.
I stället kommer incitamenten för producenterna att minska och hyllorna i affärerna bli tomma
Även Miljöpartiet har velat gå in och peta i matpriserna fast genom ett tillfälligt lyft av momsen. Det här testades 1996 och var enligt Riksrevisionen ett slöseri som framförallt gynnade de som ändå inte hade det knapert.
Ni vill säkert väl Vänstern och Miljöpartiet, men tack men nej tack till era hittepålösningar. Den som menar allvar med sin oro för hushållen borde istället föreslå riktade bidrag och gör det enklare för mindre butiker att konkurrera med de stora handlarna.
Även elstödet är exempel på liknande politik. Den första utbetalningen omfattade totalt 17 miljarder kronor och gick till 4,3 hushåll i oavsett om dessa var i behov av det. Busch borde veta att generella och stora bidrag riskerar att spä på inflationen ytterligare. Elstödet motsvarar känslan av att kissa på sig: först känns det varmt och behagligt, men efter ett tag blir det kallare än det var innan. Ministern, som är den enda av partiledarna som vägrar svara på hur stort stöd hon får, har nu inlett arbetet med den andra utbetalningen. Hon uppger att hon vill höja taket och inkludera även norra Sverige i stödet. De tillfälliga stöden går inte till roten av problemet som är tudelat. Det handlar både om kriget i Ukraina som Sveriges inte rår för och en energipolitik som alldeles för länge varit otillräcklig.
Sänk hellre elskatten
Tack men nej tack, energiministern. Sänk hellre elskatten och bygg fler vindkraftsparker. Om departementet får pengar över kan de skänkas till frontlinjen i Ukraina.
Kanske är politikernas ordna mat- och energipriser åt oss ett utslag av empati. Men det är ofrånkomligt förslagen inte kommer åt det de syftar till. Politiken ska presentera långsiktiga lösningar som hjälper oss ur kriser och förhindrar nya att komma. Tack men nej tack Dadgostar och Busch, era hittepålösningar är dåliga och kostar dessutom skjortan.
Elin Hjelmestam, ekonomiskpolitisk talesperson Liberala ungdomsförbundet