ordförande riksdagens justitieutskott
Utredningsverksamheten har klappat ihop”, hävdade nyligen chefsåklagare Ola Sjöstrand i Malmö i en intervju med Dagens Nyheter. Chefsåklagaren konstaterar att Polisen i region Syd inte hinner med de mest grundläggande utredningsåtgärderna vilket lett till att Åklagarmyndigheten hittills i år har riktat 107 formella krav på förbättringar till polisledningen.
Situationen i region Syd är inte unik. Svensk polis har stora problem. Uppklarningsprocenten är nu den lägsta på 16 år. Alla sju polisregioner visar på försämrade utredningsresultat under 2016. I Stockholm, Göteborg och Malmö är läget särskilt allvarligt, efter ett år av flera uppmärksammade skjutningar, mord, bilbränder och gängkriminalitet.
Klarar inte av sitt uppdrag
I delar av landet har vi en polis som inte kan rycka ut när ett brott begås. Många är de medborgare som stått i kö för att komma fram på Polisens 114 14 – för att sen, om de kommer fram, få beskedet att det inte finns resurser för att åtgärda det problem man vill anmäla. I andra delar av Sverige måste Polisen prioritera bort att utreda vissa brott för att klara av det mest prekära. Med rätta ställer sig många därför frågan om Polisen just nu klarar av sitt uppdrag: att leverera trygghet till medborgarna och utreda brottslighet.
Exemplen på en polisorganisation som fått punktering är många. De vi tagit fram här är exempel som fått genomslag i media. Många andra vardagsexempel skrivs det aldrig om.
I Mellerud för några veckor sedan stal en man från Systembolaget, hotade Hemköps personal och slog sönder en restaurang. I tre timmar ringde människor förgäves till Polisen. Ingen polis kom till platsen.
I Enköping i mitten av juli i år blev en 63- årig man mördad. Den misstänkte gärningsmannen knackade vid midnatt på fönstret hos en bekant. Kvinnan fattade snabbt misstankar om att någonting var fel och försökte larma Polisen – som inte hade någon bil att skicka. Kvinnan ringde 112 och bad polisen att åka hem till den nu mördade mannen. Hon uppgav i larmsamtalet att hon trodde att 30-åringen gjort 63-åringen illa. ”Ja, jag förstår det, men just nu har jag inga lediga bilar som kan komma till er, de är upptagna på andra jobb”, är det svar den förtvivlade kvinnan får från larmoperatören hos Polisen, enligt förundersökningen.
Ett nederlag för rättssamhället
I hårt ansatta Malmö har det gått så långt att Polisen själva erkänner att de inte räcker till när skjutningarna avlöser varandra. Regionpolischefen har själv gjort sig till förespråkare av att försöka medla fred mellan gängen för att få stopp på morden, vilket är fullständigt oacceptabelt och ett nederlag för rättssamhället.
I Stefan Löfvens Sverige har vi en situation där poliser går på knäna på grund av dålig arbetsmiljö. Där övertid måste till för att på vissa håll ens kunna grundbemanna radiobilarna. Där lokala politiska företrädare varnar för att delar av glesbygden står i det närmaste helt utan polisiära resurser. Varningssignalerna är många. Många poliser orkar inte längre – de söker sig till andra yrken. Enligt en Sifo-undersökning anser 68 procent av svenskarna att lag ordning sköts på ett felaktigt sätt.
Regeringens ansvar
Det är regeringens ansvar att se till att Polisen har de resurser som behövs för att fullfölja sitt uppdrag. Det är skarpt läge i en situation där Polisen är i kris och där medborgare kommer i kläm. Regeringen har i budgeten anslagit drygt två extramiljarder av de sammanlagt 3,9 som rikspolischefen Dan Eliasson ansökt om. Samtidigt är det anslagssparande som regeringen hänvisat till att Polismyndigheten ska kunna använda slut. Medlen räcker helt enkelt inte till.
Mer behöver göras. Vi måste återupprätta Polisens förmåga att klara av sitt uppdrag. Där regeringen uppenbart inte har en plan för att åtgärda problemen inom polisorganisationen har Moderaterna lagt ett stort antal förslag och fått igenom många tillkännagivanden i riksdagen. Frågan är när Stefan Löfven och regeringen ska vakna?
Beatrice Ask (M)
ordförande riksdagens justitieutskott