Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Eva Friberg, socionom, verksam som kurator, och Anders Rydell, leg psykolog, specialist i organisationspsykologi.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Patientnöjdhet är en mycket dålig måttstock

Att bedöma en behandling inom den psykiska hälsovården efter hur nöjda patienterna är fungerar dåligt. Det säger nämligen inget om det verkliga behandlingsresultatet, skriver Eva Friberg och Anders Rydell.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Slutreplik, Den psykiatriska vården, 19 & 27/3

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Vi har läst och begrundat Ragnar Berns replik på vår debattartikel och hans text är tyvärr att betrakta som en fristående artikel, mer eller mindre frikopplad från vår ursprungstext. Läsaren får ta del av Berns positiva syn på standardiserad behandlingsmetodik inom den psykiska hälsovården. Vi vill gärna göra ett försök att replikera på Berns artikel genom att bemöta hans huvudteser.

I sin text hävdar Bern metaforiskt att det trots allt, på samma sätt som det finns olika storlekar på jeansen i en klädbutik, alltid förekommer en individuell anpassning inom ramen för en standardiserad behandlingsmetodik. Detta ska då enligt Ragnar Bern säkerställa att patienten får rätt behandling. Det enda som möjligen blir säkerställt är dock att patienten slipper gå med rumpan bar, vilket är en klen tröst om man behöver mer gedigen hjälp. Att det finns olika standardiserade storlekar på jeansen säger alltså ingenting om vare sig kvalitet, reell passform eller hållbarhet.

Rätt behandling olika från fall till fall

Bern hävdar vidare att standardisering säkerställer att patienter får rätt behandling oavsett var de får behandling. Men säkerställandet ligger ju snarare i att patienter, inom ramen för en viss standardmetodik, får samma behandling oavsett var de blir behandlade. Är det något som visat sig kunna säkerställa rätt behandling så är det snarare möjligheten till bäst lämpad behandlingsmetodik. Ibland är det psykoanalytisk psykoterapi, ibland är det psykodynamisk korttidsterapi, ibland är det KBT, ibland är det medicin, ibland är det en kombination av olika metoder.

Men visst, det ser bra ut i statistiken när patienterna efter avslutad behandling klickar på ”glad gubbe”.

Ytterligare en aspekt som Bern tar upp är att det råder hög patientnöjdhet hos patienter som får behandling utifrån en standardiserad behandlingsmetodik. Men vad innebär egentligen patientnöjdhet? Som regel handlar det om hur patienten, på en standardiserad skala, skattar sin upplevelse av bemötande, tillgänglighet, information, nytta och delaktighet i behandlingen. Patientnöjdhet säger alltså ingenting om verkligt behandlingsresultat, vilket rimligen inkluderar förmåga till egenomsorg, försörjning och relationsbyggande. Men visst, det ser bra ut i statistiken när patienterna efter avslutad behandling klickar på ”glad gubbe”.

Möter inte patienten efter dennes behov

Vi vill poängtera att vi naturligtvis inte förespråkar en psykisk hälsovård som saknar grund i vetenskap och beprövad erfarenhet. Men tyvärr har alltför många klinikledningar bestämt sig för att följa en särdeles snäv behandlingsrekommendation, där man tyvärr standardiserat sönder möjligheten att möta varje patient efter dennes behov.

Standardisering i form av färdiga behandlingsmanualer, strama men rigorösa dokumentationskrav samt krav på kvantitativ mätbarhet riskerar dessutom att sysselsätta behandlare i fel riktning, där det blir viktigare att inte göra formellt fel än att göra reellt rätt.

Avslutningsvis kan vi konstatera att vi glädjande nog verkar vara eniga med Bern i att den psykiska hälsovården behöver förbättras. Men om lösningarna brister så kvarstår eller förvärras sannolikt problemen.

Eva Friberg

socionom, verksam som kurator

Anders Rydell

leg psykolog, specialist i organisationspsykologi