En grupp ljusskygga individer gör allt de kan för att försvåra för jägarna att utföra de beslut som samhället fattat., skriver Mikael Samuelsson och Morgan Andersson. Bild: Pontus Lundahl / TT
En grupp ljusskygga individer gör allt de kan för att försvåra för jägarna att utföra de beslut som samhället fattat., skriver Mikael Samuelsson och Morgan Andersson. Bild: Pontus Lundahl / TT

Orimligt att jägare måste skydda sin identitet

Polisen och regeringen behöver agera mycket kraftfullt mot den djurrättsbaserade brottsligheten. Tills detta sker borde fler uttrycka uppskattning för alla de jägare som ställer upp och skyddsjagar rovdjur, skriver Mikael Samuelsson, Svenska Jägareförbundet och Morgan Andersson, Jägareförbundet Västra Götaland Väst.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Medan skyddsjakten på en varg, som upprepade gånger har angripit får, pågår på Orust och Tjörn tvingas jägarna som utför denna viktiga samhällsinsats att skydda sin identitet.

Länsstyrelsen i Västra Götaland startade i början av året en satsning för att få tips om jägare bryter mot några lagar. Kritiken mot denna angiverisatsning har varit stenhård, eftersom det är polisen som ska utreda brottslighet om det ska ske på ett rättssäkert sätt. Trots ett bristande förtroende från länsstyrelsen visar jägarna dagligen att de ställer upp och hjälper staten med trafikeftersök och beviljade skyddsjakter.

Beviljad skyddsjakt

När ett rovdjur ställer till omfattande skadegörelse eller på annat sätt bedöms orsaka negativa effekter för människor eller näringar kan länsstyrelser besluta om skyddsjakt. Syftet är således att ta bort en individ som orsakar skador.

Men de jägare som frivilligt och oavlönat ställer upp för att lösa problemet får sällan några hedersbetygelser eller applåder. Det är faktiskt oftast precis tvärtom. En grupp ljusskygga individer gör allt de kan för att försvåra för jägarna att utföra de beslut som samhället fattat.

Metoderna som dessa människor använder inbegriper hot, förföljelse och trakasserier – och ibland drabbas även jägarnas familjer.

Ingen människa kan hålla sig oberörd när maskerade människor skriker och hotar dig med en mängd kränkande ord, samt berättar vad dina barn heter och vilken skola de går i.

Att detta agerande är olagligt har inte spelat någon roll. Känslorna för vargen tycks vara större än för sina medmänniskor. Därför anser sig dessa brottslingar att de får bryta lagen.

Behövs åtgärder

Polisen brukar göra vad de kan för att stävja hot och sabotage, men det är tydligt att det antingen finns en osäkerhet kring vad polisen kan och får göra eller att lagstiftningen inte är tillräckligt tydlig. Troligen behöver även straffen skärpas.

Den brottslighet som jägare och lantbrukare drabbas av – och som ofta är kopplad till fraktioner inom djurrättsrörelsen – får sällan den prioritering som krävs för att på allvar stävja och lagföra förövarna, trots att brottet är att jämställa med hot mot tjänsteman. Eftersom samhället inte tolererar att brandkår eller ambulans hindras i sitt arbete, varför ska privatpersoner som hjälper staten inte då få tillräckligt stöd mot brottslighet?

Att det har tillåtits gå så långt att de som bidrar till att omsätta statliga beslut måste skydda sin identitet manar till eftertanke.

Naturligtvis kan staten och samhället inte acceptera att en liten grupp människor tillåts försvåra myndighetsutövningen i landet – och indirekt tillåta att hoten och trakasserierna mot jägare får fortsätta.

Såväl polisen som regeringen behöver agera mycket kraftfullt mot den djurrättsbaserade brottsligheten.

Såväl polisen som regeringen behöver agera mycket kraftfullt mot den djurrättsbaserade brottsligheten. Tills detta sker borde fler ur allmänheten uttrycka uppskattning för de jägare som ställer upp och skyddsjagar rovdjur. Den uppskattningen är de väl värda.

Mikael Samuelsson, förbundsstyrelsen, Svenska Jägareförbundet

Morgan Andersson, ordförande, Jägareförbundet Västra Götaland Väst

LÄS MER: Vargjakt på Orust utökas till Tjörn