Mi Lennhag och Wilhelm Konnander diskuterar Rysslands framtid med tanke på att Vladimir Putins mandatperiod går ut 2024.
Dock saknas aspekter i den allmänna debatten om Ryssland som gör frågan än större: den internationella dimensionen, betydelsen av rysk historia och hur västvärlden har uppfattat Ryssland som hot.
I dag pågår en farlig polarisering med tal om nytt ”kallt krig” och det är viktigt att se att utvecklingen och särintressen i Ryssland inte kan studeras isolerat från omvärlden. Även i väst finns starka särintressen som drivit på en konfrontation med Ryssland.
I dag pågår en farlig polarisering med tal om nytt ”kallt krig” och det är viktigt att se att utvecklingen och särintressen i Ryssland inte kan studeras isolerat från omvärlden
I Sverige finns intressegrupper, tankesmedjor och analytiker inom totalförsvaret, samt politiker och opinionsbildare som vill få Sverige med i Nato där Ryssland ses som det stora hotet. Några fakta glöms bort i denna bild. Från 2000, då Putin valdes till president, till 2007, då han höll sitt USA-kritiska tal i München, försökte han övertyga väst om strategiskt och ekonomiskt samarbete, men ansåg sig gång på gång bli överkörd av USA och Nato.
I Ryssland var reaktionen på Natos expansion och interventionerna i Irak och Syrien starka. När Georgien anföll utbrytarrepubliken Sydossetien och Ryssland svarade med attack mot Georgien ansåg många i väst att Ryssland startat kriget. När Majdanupproret i Ukraina ledde till att den valde presidenten Janukovytj avsattes riskerade Ryssland att Svarta havsflottans bas skulle hamna inom Nato. Precis som USA inte kunde accepterade sovjetiska missiler på Kuba 1962 kunde Ryssland inte acceptera att Nato övertog dess flottbas.
Det ständiga hotet
I rysk historia har staten på gott och ont alltid varit pådrivande i utvecklingen. Man kan påminna om mer eller mindre ”onda” härskare som Ivan IV, Peter I och Josef Stalin som alla genomförde revolutioner ovanifrån med grymma medel. Mycket kan sägas om Putin, men i jämförelse med dessa står sig hans ”ondska” slätt, även om ett växande antal böcker från USA vill jämställa honom med dessa historiska exempel.
En viktig orsak till Putins stora stöd bland befolkningen är att många ryssar ser sig missförstådda och nedvärderade av väst
Detta leder till en tredje aspekt av västs förhållande till Ryssland: Vårt sätt att göra Ryssland till syndabock för många problem i världen, nu senaste i stödet till Syriens regim. Även detta bekräftar uppfattningen om Ryssland som ”det eviga hotet”. Här finns historiska rötter, alltifrån vad som skrevs om Moskvaryssland på 1400-talet och framåt, över vad som sades om Sovjetunionen till vad som påstås i dag. På så vis samspelar uppfattningar i väst om dagens Ryssland med den interna utvecklingen i landet där en viktig orsak till Putins stora stöd bland befolkningen är att många ryssar ser sig missförstådda och nedvärderade av väst.
Per Månson, docent i sociolog, Göteborgs universitet
Jens Stilhoff Sörensen, docent i Freds- och utvecklingsforskning, Göteborgs universitet.
Båda forskar om Rysslands utveckling och undervisar på universitetskursen ”Russia between past and future”.