Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Public service finansieras genom en skatt för att utföra allmännyttiga uppgifter. Luddiga tillstånd och public service-bolag som tolkar uppdraget fritt kan i förlängningen väcka debatt om existensen för public service, skriver Christer Modig, VP radio. Bild: Nicklas Gustafsson/ARCTISTIC, Jessica Gow/TT

Omorganisationen av P3 konkurrerar ut kommersiell radio

Vid årsskiftet görs P3 i Sveriges Radio om. Precis som kommersiell radio gjort sedan starten 1993 ska P3 nu sända musik och allmänt prat i breda block. Tidigare liknade P3 de kommersiella kanalerna. Nu blir kanalen en kopia, vilket inte är syftet med en offentligt finansierad public service-radio, skriver Christer Modig, VP radio.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Efter 25 år med kommersiell radio fick Sveriges privata radiobolag förra året nationell täckning och den kommersiella radion fick då för första gången praktisk möjlighet att konkurrera med Sveriges Radio i hela Sverige. Med nya nationella tillstånd har kommersiell radio lockat lyssnare från inte minst P3, något som plötsligt får Sveriges Radio att kasta ut både redaktioner och deras program. P3 ska i stället sända musik och allmänt prat i breda block, precis som kommersiell radio gjort sedan starten 1993. Tidigare liknade P3 de kommersiella kanalerna, nu blir kanalen en kopia, vilket inte är syftet med en offentligt finansierad public service-radio.

I regeringens proposition om de nya kommersiella radiotillstånden (proposition 2016/17:136) konstaterades att SR hade över tre fjärdedelar av radiolyssnandet, något som bland annat hängt samman med att SR:s sändningar nått hela landet medan kommersiell radio sänt via ett lapptäcke av över 100 lokala tillstånd med stora geografiska luckor.

Provocerande beslut

Regeringen angav som ett uttalat mål med omregleringen att de ville skapa ”mångfald och konkurrens på hela radioområdet” och ”en bättre balans mellan public service-radio och kommersiell radio”. Detta har också skett och som väntat har kommersiell radio lockat till sig en del lyssnare från både P3 och P4. Vi är ju i grunden bättre på kommersiell radio än vad SR är och när vi äntligen fick nationell täckning har det, precis som regeringen ville, blivit ”en bättre balans mellan public service-radio och kommersiell radio”.

Det som är extra förvånande är att SR:s beslut att göra om P3 tas strax innan de fått sitt nya sändningstillstånd

Det som är extra förvånande är att SR:s beslut att göra om P3 tas strax innan de fått sitt nya sändningstillstånd. En parlamentarisk kommitté har i ett och ett halvt års tid utrett public service-bolagens uppdrag, utredningen har varit på remiss, regeringen har skrivit en proposition och denna har precis klubbats i riksdagen och det nya sändningstillståndet, som ännu inte finns, ska träda i kraft den 1 januari 2020. Trots det beslutar SR alldeles på egen hand att man ska ge P3 en helt ny inriktning.

Vi är några som länge påpekat att public service-bolagens sändningstillstånd är luddigt formulerade och att bolagens ledningar traditionellt betraktat det som sitt privilegium att tolka dem fritt. Men det SR nu gör med P3 är direkt provocerande.

Går emot sändningstillståndet

Sveriges Radios biträdande programdirektör Cajsa Lindberg skrev i början av oktober på bolagets blogg att P3:s lyssnare är rörliga och att kanalen därför ska anpassa sig så att lyssnarna: ”… ska känna igen P3 oavsett när de lyssnar på kanalen. Därför suddas redaktionsgränserna ut, samarbetet över hela kanalen i hela landet ökar och programnamnen försvinner till största del”. Det betyder i klartext en enda redaktion som dygnet runt varvar vardagliga samtalsämnen med välkänd musik i syfte att maximera antalet lyssnare. SR har ofta själva sagt att programmen är det som verkligen skiljer P3 från kommersiell radio. Nu blir programmen i stället poddar på nätet där de inte stör musikflödet.

I ett mejl till Dagens Media (15/10) skriver Cajsa Lindberg att: ”…vi drivs inte av marknadsintressen utan av ett uppdrag i vårt sändningstillstånd att nå så många som möjligt med vårt innehåll”. Det står inget i sändningstillståndet om att nå så många som möjligt. Det enda villkor som handlar om att nå ut är att ”SR ska utforma sändningarna på sådant sätt att de inte bara kan tas emot av en begränsad del av allmänheten i sändningsområdet”. Det betyder att SR inte ska använda teknik eller plattformar som bara används av ett fåtal.

Att P3 gör det som ledningen själv bedömer kan maximera publiken är att vända på uppdragslogiken

I övrigt handlar tillståndet om vilket innehåll SR ska sända ut, vilket innebär något helt annat än att maximera antalet lyssnare. En podcast är dessutom inte en sändning som omfattas av sändningstillståndet, utan kallas i förarbetena för ”kompletterande verksamhet som ska göras med måtta”. Kärnverksamheten är att sända ljudradioprogram. Att P3 gör det som ledningen själv bedömer kan maximera publiken är att vända på uppdragslogiken.

Uppdraget bör ses över

Vad är det för mening med att riksdagens partier och regeringskansliet använder tusentals timmar till att utreda vad bolagen ska göra och att alla intressenter skriver långa remissvar, när SR inte ens inväntar sitt nya sändningstillstånd innan de gör som de vill? Public service har en uppgift att fylla, tyvärr är uppgiften luddigt beskriven och public service-bolagen avstår alltför ofta från att bry sig om det som faktiskt står i utredningar och tillstånd.

Public service har en uppgift att fylla, tyvärr är uppgiften luddigt beskriven och public service-bolagen avstår alltför ofta från att bry sig om det som faktiskt står i utredningar och tillstånd

Det provocerar övriga aktörer till att vara mer negativa till public service än vi skulle vara om bolagen bemödade sig om att göra det som marknaden har svårt att erbjuda och inte vara så nervösa inför lyssnarnas och tittarnas rörlighet. Den nervositeten borde vara förbehållen oss som timme för timme är beroende av lyssnarsiffror eftersom vi lever av att sälja reklam.

Public service finansieras genom en skatt för att de ska utföra allmännyttiga uppgifter. Luddiga tillstånd och public service-bolag som tolkar dem fritt ser också ut att locka fram en politisk debatt som under den kommande tillståndsperioden troligen inte bara kommer att handla om uppdraget för public service, utan också om dess existens.

Christer Modig, VP radio, NENT Group